onsdag 29 december 2010

Sånger

Vi sjunger mycket för dig. Nästan mer än vad vi pratar — tänk om du kommer att tro att sång är människans huvudsakliga kommunikation! I min famn somnar du oftast till Sydafrikas nationalsång, men även en som heter "Emshlabel". Idag när vi bytte blöja testade vi också "Bella ciao", och nog tycks det bo en partisan i dig — vid refrängen log du stort och diggade med hela kroppen.

Det blir i övrigt mycket Alf Hambe: "Visa i molom", "Odysseus" och "Näckens visa" är favoriter. Till toalettbesöken har Patrik gjort "Another one bites the dust" till en klassiker.

Ibland får jag ta fram det tunga artilleriet och dansa polska med dig. Dansen är en bra blandning mellan studs och snurr som tycks tilltala dig. Samtidigt sjunger jag "Näckens polska" eller "Svett och tagel", eller nynnar fritt.

Först ute var dock din pappa med "Jag är en liten kanin", som sjöngs mycket för dig när du låg i min mage. Själv spelade jag Dan Anderssons visor på gitarr för dig på den tiden (nu är det svårare att få bägge händer lediga) och sjöng "Fly me to the moon" i duschen. När du sedan föddes sjöng vi "Ajazeen" om och om igen på BB, så mycket att jag ville döpa dig till det.

Så har det börjat.

- Nanna

måndag 27 december 2010

Första julen

Första julen har avlöpt, med 40cm snödjup och tjockt med folk i stugan. Det var maffigt, mysigt och mättande! Du fick uppmärksamhet hela tiden, vandrade mellan familjemedlemmar som stolt höll dig till sig. På bilden sitter du i en baby-sitter du fick i julklapp.
Det blev nog lite mycket med alla människor, för du var lite orolig ibland och väldigt trött på juldagen, men du skötte det med bravur.
Din mamma och pappa är så glada över julen och tacksamma för att du lockar hit hela släkten.
Nu kämpar du med de första tänderna som tycks vara på väg — helst vill du somna med mammas eller pappas finger i munnen, tuggandes. Mums.

God Jul Charlie!

-Nanna o Patrik

söndag 19 december 2010

Detta är omtumlande att vara pappa

Detta är omtumlande att vara pappa. Nu ligger du i bärsjalen tryckt mot min mage. Vi har sett en bra film som jag hoppas vi får visa för dig en dag. The legend of 1900 heter om du undrar. Jag och Nanna funderade på att döpa dig till Tjugo Tio när vi såg filmen. Men jag antar att vi inte ska det.

Det har varit omtumlande att vara pappa och att arbeta samtidigt ens tankar och idéer delas alltid på två. Fördelen är då att man kan vila från det ena med det andra. Det är på något sätt lugnt med dig även när du skriker och man inte vet vad du vill. Samtidigt har jag kunna vila mig från dina behov när jag sköter mitt arbete. Nackdelen är att man ibland måste gå upp flera gånger på natten och pyssla om dig, vilket iofs är väldigt mysigt, men kan vara stressigt när man ska upp tidigt dagen efter. Men det är skönt och lugnt med dig, men ibland blir man orolig för vad man inte lyckas med. Man vet att man gör så gott man kan och du kommer förlåta oss får våra brister (hoppas jag inte har fel på den punkten). För någon timme sedan var du så ledsen, du hade precis ätit och bajat i vasken så jag satte dig i bärsjalen. Det uppskattades inte och du visade det tydligt genom att skrika mig i örat. Men jag höll dig mot mig och till slut sjönk du ner mot mitt bröst och började andas tungt. Jag sitter och drömmer om saker som jag ska få lära dig och lekar vi ska få leka. Än så länge går våra träningar ut på att lära dig att bajsa rätt, stå på benen med hjälp, titta pappa i ögonen, skjuta dig framåt på mage, sova ensam, sova på natten.. men jag hoppas att det kommer bli lite spel, lekar i skogen, programmering i framtiden. I vilken ålder vill du börja programmera? Jag tror att vi åtminstone får vänta tills du fyllt 1 :)

Först ska vi iaf in till Nanna och se till att du får mat, så du kan växa till dig ordentligt. :)

En morgon

Du ligger bredvid mig på golvet, på ett täcke. Du tittar. Jag lyckas inte riktigt få reda på på vad, men intressant är det. Visst tänkande är definitivt involverat, för du rör på händerna precis som din pappa gör när han tänker.

När jag säger "Hej, Charlie, godmorgon" så ler du och glittrar med ögonen. Det är gott att vakna till.

Patrik har jullov nu, och vi ligger tillsammans i sängen på mornarna och myser och leker. Det är mest Patrik och jag som leker, du tycker inte alls det är kul att bli kittlad under fötterna. Vad får man inte stå ut med...

Det har varit en helg full av besök: på fredagen var Eija här och sov över. Du låg i vagnen och hon underhöll dig med en skallra — efter en fem minuters idogt försökande fann du det faktiskt både intressant och roligt! Eija fick många härliga leenden.

Du är väldigt vacker, min lilla Charlie.

- Nanna

tisdag 7 december 2010

Små ljud

Du har så många ljud för dig. Förr var det mest ljud som betydde att något var jobbigt; att du hade ont, var blöt eller hungrig. Nu har du utvidgat din repertoar till att innehålla små förtjusta skrik, ett förnöjt "aaah" när jag pratar med dig eller börjar sjunga. Det känns skönt att du nu kommunicerar även positiva känslor lite oftare.

Från första början har du haft ett härligt ljud efter att du har nyst. Det låter som att du hade förväntat dig att få nysa en gång till och är ett sorts halvt nysande, halvt rysande "ooh".

Dina gnyenden är mig numera välbekanta. Oftast betyder de "kom och ta upp mig nu då!", men ibland kan du söva dig själv med hjälp av dem. De kan också förvandlas till grymtningar när du får anstränga dig, som när du övar på att krypa.

Störst spektra har kanske dina andetag. Ibland är de så tysta att jag måste peta på dig för att veta att du är kvar. Sen går de hela vägen till snabba, starka småsnarkningar — dessa kommer oftast när du har somnat på mig eller Patrik, i sjal eller på våra magar.

Något du gör sen första natten på BB är en särskild sorts väsning. Den kommer oftast på natten och är kombinerad med att du drar ihop bägge händerna framför bröstet och kniper ihop ansiktet i en klassisk vampyrpose. Jag är ledsen, Charlie, men läskigt är inte ordet jag kommer att tänka på.

Också med från födseln, i arv efter far din, har du dina suckar — djupa, välmående eller grunda, tankfulla. Mest njutning finns det i suckarna när du ammar, de är förnöjda, korta "äh":n som undslipper dig taktfast.

Dina skratt är ännu ljudlösa. Jag längtar efter den dagen då de hörs lika väl som de syns.

-Nanna

fredag 3 december 2010

Något har hänt

I går vaknade du som solen självt. När du fått mat och blivit påklädd strålade du mot mig, och vi satt i fåtöljen och pratade i säkert en kvart. Något har hänt. Du log och skrattade om vartannat, kunde inte varit mer nöjd. Resten av dagen tyckte du att vi haft så trevligt så du ville inte skiljas från mig alls. Jag fick bära runt på dig i bärsjal, och när det blev tråkigt hängandes över axeln.

En timme lyckades jag lägga dig i barnvagnen utan gnäll. Du låg länge och tittade ut genom fönstret, och på min domherre i garn som hänger där. När jag tog fram mobilen med bin så fixerade du blicken och tittade både länge och väl. Något har hänt.

När kvällen så kom vägrade du blankt att somna. Du har utvecklat ett nytt skrik, mer hjärtskärande än tidigare för du låter nästan sorgsen. Tidigare har du varit mest arg. Jag gick runt med dig till jag bara inte orkade mer, sen fick jag väcka Patrik och han tog över.

Den här dagen bjuder på samma känslostormar; sorgsna korta skrik och strålande leenden, blandat med korta (alldeles för korta) sovpauser. Och du är hungrig jämt. Något har hänt. Jag tror du har tagit ett kliv mot världen.

- Nanna

onsdag 1 december 2010

Jag är din mamma nu!

Idag har jag varit föräldraledig hela dagen. Kan upplevas som ganska lite med tanke på att jag var hemma i 23 dagar från att du föddes till att jag återvände till jobbet på Portalen. Men idag är speciellt. Igår och i förrgår fick jag bara träffa dig på morgonen, kvällen och natten. Hela dagarna var jag på skolan, vilket får det att kännas som man inte får se dig tillräckligt. Du har varit lugn och trygg hela dagen förutom promenaden till BVC.

På BVC vägde vi dig. Du är över 4kg nu, det motsvarar 4 mjölkpaket och är ungefär 1/6 av vad du dricker på en dag. Du har blivit hela 53 cm lång vilket är 1/3 av din mammas längd. Du verkar må bra, men verkar inte så pigg på att mamma äter vad hon vill. Glöm inte tacka henne, hon är den bästa mamma du kan tänka dig.

Idag har du dessutom fått en mamma till. Jag är din mamma nu. Eller nja.. vi testade bröstpumpen och jag fick mata dig för första gången. Du var tveksam i början men sen åt du glupskt. Det kändes stort att få vara den som gav dig mat. Nu kan jag göra allt för dig. Dock räckte inte mjölken vi fixat, så du mumsade vidare med din andra mamma. Sen föråt du dig så att du spydde upp den största mjölkspyan hittills. Lakan, en kudde, mamma tröja, mammas byxor, och mamma fick åka in i tvättmaskinen för att rengöras.

En lyckad och härlig dag.

-Patrik (nybakad mamma)

Täck-tack!

Så här glad blev du för det jättefina lapptäcket våra vänner gjort till dig!

Var och en av dessa har funderat ut något som de tycker var fint till dig. Vissa representerade deras favoriter från barndomen, andra valde saker som beskrev dem idag – varenda liten lapp har en tanke bakom sig. Mjuka sköna lappar som du ska ligga o sussa på. Akta dig bara så inte koalan eller de andra djuren biter dig, men de ser rätt snälla ut.


Kreatörer i ordning som lapparna är placerade:

Daniel WijkJenny de Fine Licht & Karl PerssonRolf & Maj-Britt GustafssonÅsa Palholmen
Karolina Enquist KällgrenEva NaumanSari NaumanThomas Wijk
Elin GustafssonIngegerd CarlströmAnna RimarkMarie Nauman
Axel FridholmMikael MangoldSten-Yngve JohanssonSofie Jansson
Louise KronanderMarie StrömTove JohanssonSara Ottosson
Eija JohanssonDagny BrattinDaniel ArvidssonLena Västberg
Eva de Fine LichtMelanie SteffenErik WernerJessica Samuelsson


Och out-of-the-box Manda Gabrielsson, Maria Arvidsson, Adam Netzén och Johan Söderberg!

Återigen tusen tack för den fina presenten

-Patrik o Nanna

måndag 29 november 2010

Första dagen "ensam" hemma

Så har den då i stort passerat, min första dag hemma utan Patrik som stöttar upp och rättar till. Och du tycks ha överlevt, Charlie! Även om du gnyr lite...

Vi har lyckats ta en vinterpromenad upp i skogen, i sällskap av rådjur och hackspettar. Solen gnistrade i snön så vackert, himlen var blå och luften hög, och du missade alltihop för du sov som alltid när du får ligga i bärsjalen. Vi har dansat, studerat, gungat och bytt en kopiös mängd blöjor. Och framför allt har jag burit på dig — du vägrar låta dig läggas ner! Det kommer att bli tunga månader. Jag hoppas du inte alltid ska vilja hänga lika mycket på din mamma.

Mer tankar orkar jag inte skriva ner nu, det har varit en lång dag och den är inte slut än. Men den har gått bra och vi har haft roligt mellan varven.

- Nanna

fredag 26 november 2010

Kärt barn har många namn

Och att döma av detta är du verkligen älskad, Charlie! Redan innan du föddes började vi kalla dig för Bubba när du sparkade extra hårt på din mammas revben. Nu är det mest när du biter tag om bröstet, eller sparkar på kejsarsnittsärret. När du ligger på axeln och bökar in näsan i min hals är din min knölsvan. När du med bestämdhet kräver din rätt är du Kejsarinnan av Hallonbacken, och ve den som då inte lyder (du får också en min som påminner om Hitler, men det smeknamnet känns inte helt bra).

Som arv från din mor kallas du skit-Charlie vid väl valda tillfällen. Ibland är du min pariserbulle, min sockerskål, min... Ja, rätt många namn blir det. Särskilt när du är sur på natten, då brukar jag försöka komma på så många namn som möjligt i en fåfäng förhoppning om att du ska tystna om jag hittar rätt.

Ute i vida världen heter du dessutom Sari, efter finaste mostern din. Och Elsa, efter en kvinna som gjorde väldigt god nyponsoppa. Du heter Naumann efter din mamma och Gustafsson efter din pappa. Och Charlie heter du för att du är du.

- Nanna

tisdag 23 november 2010

De stunderna är bland de bästa i mitt liv.

Du sover mycket. Väldigt mycket. mest på dan, det finns en tid på kvällen. Nu, runt tio. Du äter ett skrovmål och sen vill du dansa eller mysa . Idag får jag sitta ner en halv minut sedan bjuder du upp till dans igen. Ibland är du vaken du till halv elva ibland till halv ett. Ibland ligger du bara vaken och tittar upp på mig eller på datorn. 30 sekundersregeln gäller även dessa dagar. Man ska klappa dig, pussa dig, men framförallt titta dig djupt in i ögonen. De stunderna är bland de bästa i mitt liv.
Sen blundar du och låtsas sova precis så länge att pappa hinner börja svara på ett mejl eller starta en en halv turn i blood bowl. Då är det dax igen. Du vill ha pappas fulla uppmärksamhet i minst 10 minuter till.

[21:45] Just nu har jag fått lämna in dig till Nanna, du bestämde dig för att dansa inte var grejen utan ville hänga i baren och beställa en mjölkdrink. Jag funderar på att sova, då jag vet att du gärna går upp med mig vid kl 6 och det är väldigt mysigt. Jag väntar då jag hör på din stämma att det är långt ifrån dax att lägga sig. Mamma stryker dig säkert över pannan nu. Jag hör henne viska vackra ord till dig.

[22:00]Efterfest-stämning. Vi lyssnar på Alban Fausts säckpipa, du tittar på mig och sedan på bloggen jag håller på att skriva. Ögonen är vakna och vackra. Du är lugn och till freds. Jag tittar på dig. Ditt vackra ansikte. Din runda näsa, dina putiga läppar. Jag tänker att det måste räknas som en pussmun och ska precis pussa dig, när du skriker till och överröstar Al Bowlly med en beställning på mer mat.[22:08] Mamma ska tydligen även hon vara vaken. Det trots att hon redan är inbokad för det sena nattpasset. Jag sätter mig för att skriva klart inlägget och längtar efter att du ska komma ut igen. Lite hoppas jag att du inte ska vara trött efter denna måltid utan att vi ska få en stund till tillsammans.

[22:22]Man ska akta sig för vad man önskar sig. Du är på väg att somna in hos mamma men vaknar till och är grinig. Jag försöker trösta dig med mina inövade tekniker, vi utesluter amning och gos och blöjan är tom... vad kan det då vara, något står iaf inte rätt till och några minuter senare står det klart att du har kämpat med att tillverka en stor mängd gul keso.
Pappas projekt verkar fungera, du vänjer dig vid att kissa o bajsa i vasken. Sen får du duscha under kranen, vilket du gillar skarpt. Efteråt går vi å lägger oss, du sprattlar lite men andas snart tungt och somnar in på min mage. De stunderna är bland de bästa i mitt liv.

När vi sedan vaknar till är du hungrig och Nanna får ta över. Jag hjälper till med några snabba vändor till skötbordet under natten men din mamma sköter huvuddelen av passningen.

[6:00]Min klocka ringer, du och mamma är redan vakna och jag går och duschar. Sen får du komma till mig, du håller på att slumra in. Mamma går och lägger sig för att återhämta sömnen som hon inte fått under nattpasset. Du ser ut att le lite där du ligger i min famn. Jag gungar en stund i gungstolen, men den är obekväm för mig så vi går runt lite istället. Jag stryker dig lätt över kinden och du tittar upp på mig med dina klara ögon. Sen sluter du ögonen och somnar så sött. Fram till 8:30 är det du och jag. Det är lugnt. Du vaknar till och vi pratar, eller jag pratar och du låtsats förstå. Det hela är mysigt. Ibland får jag gunga dig ibland somnar du men mest så ligger du och tittar funderande på mig eller det jag gör. De stunderna är bland de bästa i mitt liv.

-Patrik

Minnen

Du sitter och snusar på min axel nu. Hade jag inte varit så trött (du höll mig vaken mellan 01-06 i natt och har krånglat hela dagen) så hade jag bara suttit och njutit nu, men jag orkar inte riktigt gå upp i känslan. Ibland vaknar du till så smått och bökar in näsan i min hals, kanske i ett fåfängt försök att få tag på mjölk. Så somnar du in igen.

Jag tänkte få ner lite minnen från förlossningen innan de är ännu längre bort. Patrik och jag åkte in till Östra ungefär klockan 13 på torsdag 4/11 -10. Då hade jag haft värkar från i alla fall 01, och inte sovit på ett och ett halvt dygn. Sen höll det i sig, Patrik och jag hade till och med ganska roligt och fotade mig med alla slangar och sprutor... Jag fick lustgas, sterila kvaddlar och till sist ryggbedövning när jag inte klarade mer smärta. Och ändå ville du inte komma ut.

Vid midnatt blev det kejsarsnitt. Det var en märklig upplevelse — jag fick lokalbedövning men var fortfarande vid medvetande när de gjorde operationen. Det kändes som att någon kliade mig på magen. Och när de lyfte ur dig kände jag det, hur lätt jag blev. Jag sa: "Oj vad lätt jag blev, lyfte ni ut barnet nu?" Och de sa ja, och sekunder senare fick jag se dig. Jag var ganska groggy, men jag minns att jag tänkte: "Oj, vad fin. Är den verkligen min?" och att jag kände mig uppfylld av ögonblicket. Tiden stod still, kl.00:51 fredag 5/11 2010. Sen la de dig på mitt bröst, och jag kunde inte andas, och jag fick be dem ta bort dig igen för nu skulle jag spy. De fick precis bort dig i tid... Jag har aldrig känt mig så ynklig. Du fick följa med Patrik ner på Förlossningsmottagningen igen, och jag syddes ihop.

Vi stannade på BB tre dagar. Jag mådde helt sanslöst dåligt första dagen och var väldigt svag. Andra dagen kom Sari, Eija, Eva och Thomas och hälsade på, dagen efter Sari, Eija, Daniel och Erik, samt Rolf och Maj-Britt som dessutom gav dig din första bilfärd. Så kom vi hem, och där har vi varit sedan dess och vant oss vid varann.

-Nanna

måndag 22 november 2010

Snö - 17 dagar

Hej Charlie

17 dagar och du känns som en evighet. Så vitt vi kan minnas har du alltid varit här. Dina leenden, ditt skrik, dina hickningar och dina suckar. Vi är inte så duktiga ännu på att förstå vad du menar men vi försöker så gott vi kan. Skriker du för att få mat eller för att byta blöja eller för att dansa? Växer gör du så vi tror du mår bra. Du föddes hela 3.4 kg tung och nu väger du säkert 3.8! Pappa räknade ut att du skulle väga 200kg efter ett år men mamma skrattade och sa att du skulle bara väga 25kg :) Vi får se vem som har rätt.

-Patrik och Nanna