tisdag 7 december 2010

Små ljud

Du har så många ljud för dig. Förr var det mest ljud som betydde att något var jobbigt; att du hade ont, var blöt eller hungrig. Nu har du utvidgat din repertoar till att innehålla små förtjusta skrik, ett förnöjt "aaah" när jag pratar med dig eller börjar sjunga. Det känns skönt att du nu kommunicerar även positiva känslor lite oftare.

Från första början har du haft ett härligt ljud efter att du har nyst. Det låter som att du hade förväntat dig att få nysa en gång till och är ett sorts halvt nysande, halvt rysande "ooh".

Dina gnyenden är mig numera välbekanta. Oftast betyder de "kom och ta upp mig nu då!", men ibland kan du söva dig själv med hjälp av dem. De kan också förvandlas till grymtningar när du får anstränga dig, som när du övar på att krypa.

Störst spektra har kanske dina andetag. Ibland är de så tysta att jag måste peta på dig för att veta att du är kvar. Sen går de hela vägen till snabba, starka småsnarkningar — dessa kommer oftast när du har somnat på mig eller Patrik, i sjal eller på våra magar.

Något du gör sen första natten på BB är en särskild sorts väsning. Den kommer oftast på natten och är kombinerad med att du drar ihop bägge händerna framför bröstet och kniper ihop ansiktet i en klassisk vampyrpose. Jag är ledsen, Charlie, men läskigt är inte ordet jag kommer att tänka på.

Också med från födseln, i arv efter far din, har du dina suckar — djupa, välmående eller grunda, tankfulla. Mest njutning finns det i suckarna när du ammar, de är förnöjda, korta "äh":n som undslipper dig taktfast.

Dina skratt är ännu ljudlösa. Jag längtar efter den dagen då de hörs lika väl som de syns.

-Nanna

2 kommentarer:

  1. Ja skrattet är verkligen värt att vänta på. Det är helt fantastiskt och man blir helt varm och lycklig.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Så fint du skriver Nanna. Så fint...

    SvaraRadera