måndag 17 januari 2011

Alla dessa känslor

Igår var jag iväg på opera — don Carlos. Och hela veckan innan kände jag att nä, jag vill inte gå. Det är roligare att vara hemma med dig. Och tänk om det blir jobbigt för Patrik, om du är arg hela tiden... Så mycket du får mig att känna, jag hade trots allt inte förstått att det skulle bli såhär!

Jag gick till slut i alla fall. Vi måste ju lära oss att vara ifrån varann ibland, du och jag. Jag hade det riktigt bra, och du hade det faktiskt ganska bra också tror jag. Även om du var lite anti att äta från flaska, så Patrik fick lite svårt med att få i dig mat. Teskeden kom till bruk men var inte heller poppis. Du åt, men du spydde mycket också.

När jag kom tillbaka var du lugn men hungrig. En mäster-pappa har du som lyckades med detta. Du åt, och spydde upp det mesta på hela mig. Och idag är du så glad så, du sover gott i egen säng och allt (vilket du för övrigt inte alls gör på natten, det var bara första gången som gick bra sen gav Patrik och jag upp). Och jag är glad som får vara hemma med dig.

- Nanna

fredag 14 januari 2011

Längtan

Det är en underbar och pirrande känsla man har i magen. Jag tror att den blev starkare av att du faktiskt varit här på min arbetsplats. När man sitter och väntar och längtar efter att få komma hem och hålla dig i sin famn. Inte så att jag längtar bort från jobbet utan det att jag längtar efter dig. Tänker nu att tilll och med att ha dig skrikandes i min famn skulle vara mysigt. det är ju så mysigt. Ännu mysigare är det när du ligger med ansiktet tryckt mot min hals, på väg att somna men inte riktigt. Du burrar in dit ansikte och snosar liksom, ibland ger du ifrån dig små läten och suckar där du visar att du är trygg. Ibland gnäller du på att mitt skägg sticks. Det är det jag längtar efter.

Igår var du här.. Jag fick visa upp dig och du var så söt och så duktigt. Jag var så stolt. Många av mina arbetskamrater sa idag att du är väldigt söt. "Liten är hon" svarar jag. Jag kan ju inte säga som det är att du är den vackraste sötaste, bästa lilla varelse som kommit till den jord. Jag kan men jag vill ha det mellan dig och mig...(och kanske de andra som läser denna blog).

Åter till prov vaktandet.

ps jag älskar dig Charlie

/Patrik(arbetande pappa)

lördag 8 januari 2011

En typisk dag

Du sitter i mitt knä (utan annat stöd än min mage!) och jag tänker att detta är ett bra tillfälle att beskriva hur en typisk dag ser ut för en två månader gammal Charlie, under jullovet när båda föräldrarna är hemma.

Du vaknar vid 7-tiden, hungrig och toanödig. Du sparkar lite, stönar och väcker mamma och pappa, som avhjälper besvären. Din pappa går upp, men jag brukar ligga kvar och sova lite till, gärna hela vägen till 9. Då är det i allmänhet dags för dig att äta igen, och sen är du vaken och pigg och på solskenshumör. Vi ligger kvar i sängen en halvtimme eller så och skojar, pratar och sjunger.

Sedan går vi upp och jag får kasta i mig frukost — jag är hungrig som ett lejon på mornarna nu för tiden. Patrik har inte alltid ätit frukost än, utan gör det ofta efter mig. Du har ännu vakentid kvar, och håller igång till 12-13, med någon liten sovpaus emellan. Din tid tillbringas med att stå på fötterna, vilket är senaste favoritsysselsättningen. Vi går på toaletten med jämna mellanrum och har på senaste fått byta en hel del blöjor.

Sen sover du. Tungt. Du vaknar kort till vid 15-tiden för mat och toalett, men håller dig annars till 17-18 innan du åter blir kontaktbar. Då står vi lite till — det spelar inte så stor roll på vad eller med vilken utsikt, så länge du får sträcka på benen. Detta håller i sig fram till nio då Patrik och jag vill gå och lägga oss. På kvällarna är du hungrig och du hade gärna ätit konstant. Jag behöver dock vissa andrum... Vid nio ligger du vid bröstet och Patrik läser högt för oss i sängen, för tillfället om olika pedagogiska inriktningar. Du somnar någon gång 22-23, sover i fem timmar för att snabbt vakna för mat och toa, och somnar om igen.

Du lever livet, med andra ord. Och vi med.

- Nanna

onsdag 5 januari 2011

Grattis på 2-månadersdagen!

Idag är du 2 månader. Svårt att tro att det inte gått mer tid. Igår tog vi med dig in till Göteborg, det var första gången utan bil. Du åkte kollektivt hela vägen, och skötte dig exemplariskt! Vi besökte mitt jobb och hälsade på kollegorna, och din pappa och jag köpte dig lite whisky som minne från första System-besöket.

Fler milstolpar: du flyttade inatt ut ur dina föräldrars säng och sov på egen hand i spjälsängen. Du sov som en stock utan problem — värre var det för mig! Jag har vant mig vid en snusande Charlie, varm och rofylld, bredvid mig, och fick nu ligga ensam och sömnlös. Jag har nog lite att lära av dig...

- Nanna