tisdag 30 juli 2013

Sommarberättelser

Nu går sommaren mot sitt slut - nästa vecka börjar Patrik jobba och du, Charlie, börjar dagis igen. Det är förstås hela augusti månad kvar, så vi räknar med att bad och sol och grill fortsätter ett tag till.

Det har varit en fantastisk sommar, varm och solig. Vi var i Patriks familjs sommarstuga i Svartmåla i några dagar tillsammans med er faster Elin, därefter i Nässjö i flera dagar medan vårt hus besprutades mot hästmyror (ok, den delen av sommaren var inte fantastisk...). Det blev som en semester! Vi badade och åt gott och lekte massor.

Manda har fått ett träd planterat, en magnolia Leonard Messel som står nedanför min och pappas, och Charlies magnolia. Tripp, trapp, trull. Fullt med fina, goa människor var här på ditt sexmånaders-kalas då trädet planterades, och du höll uppe ett härligt humör hela tiden. Du blev också välkomnad av Kretas vänner med hjälp av olivolja som du tyckte smakade utmärkt.

Vi var på Korrö folkmusikfestival i fredags med Charlie medan Manda fick vakta morföräldrarna i deras hus. Du tyckte festivalen var häftig tror jag, Charlie! Du dansade så det stod härliga till, du har en speciell variant som går ut på att du snurrar massor, och sen ställer du dig bredbent, bockar, och slänger upp kjolen så att du visar rumpan. Det var med nöd och näppe jag lyckades få dig att behålla kläderna på! När du började ta av dig klänningen så pratade jag med dig och sa: "Här har man kläder på dig. Titta på alla andra här, ser du någon annan som är naken?" Du såg dig runt i flera minuter, tittade noga på varenda en där (det var fullt med folk, det var konsert) och upptäckte att det inte var någon annan naken. Sen kom du på nåt, sken upp och sa: "Men, jag är naken!"

Vi sov hos era morföräldrar och när vi skulle åka hem dagen därpå sa du, Charlie: "Mormor, jag vill inte åka hem. Jag vill stanna här." Så det fick du. Nu sitter vi och väntar på att din morfar ska köra hem dig till oss efter tre dagar i Nässjö.

Manda, du väntar med krypandet. Däremot vill du upp och gå snart sagt varje vaken minut. Du är lika lycklig och glad som förut, men visar tydligt ditt missnöje om inga händer sträcks fram för att hjälpa dig att gå. Du kan sitta på golvet och skrika och gråta, men så fort händerna kommer och du kan sträcka på benen, så flinar du som om du vore i paradiset. Du sover sådär på nätterna, det är alltid några uppvak då vi ska stoppa in nappen eller jag ska ge dig lite mat. Max en gång per natt får du äta. Vi hade en vecka då du inte åt alls på natten, men det har vänt igen tyvärr. Somnar gör du nästan på egen hand, så länge du har en napp och din valros
s. Och så har du (nästan) börjat vinka!



Manda gillar inte att bada i sjön. Du skriker så fort jag låter dina fötter vara i sjövattnet längre än några sekunder. I badkar däremot stortrivs du - att plaska är fantastiskt intressant. Charlie däremot börjar trivas storligen i sjövatten. Du kan koka kaffe (blåsa bubblor under vatten), göra simtag med armarna, ligga på rygg i vattnet, tvätta håret själv (!). Nästa sommar blir det simskola för dig hoppas vi!

Tack för denna sommaren, älskade barn. Ni är härliga!

- Nanna