Du och jag

Nu när jag är hemma och du är den jag först och främst umgås och spenderar tid med och för. Känns det som jag lär känna dig ännu bättre och du mig. Du verkar förstå när jag är trött och behöver vila, som i morse när jag var trött efter inte kunnat somna så gick du med på att sova tätt intill mig till strax innan tio. Det är så härligt att få se dig vakna varje morgon och få hålla dig. När du sovit är du nästan alltid lugn och kramig, vilket jag som gos-pappa uppskattar mycket

Det är härligt att få vara med om hur du utvecklas och hittar på nya saker. Du pratar(papp, mamm, anpa, dad, gunggunggun), ofta och mycket. Du kan säga "Hej da" vilket du gör när folk kommer, är med dig, men på senaste inte när folk ska gå.. fast oftast en liten stund efter folk gått. När du kommunicerar med mig är du väldigt bestämd och bestämmer när jag måste vara med och när jag inte får vara med. Oftast får jag inte vara med när mamma är hemma men när hon inte är det så är det ett krav.

Du klättrar ibland själv upp i din barnvagn där jag absolut inte får störa dig.  Nu när vi är Helsingborg har jag passat på att ta dig ut på promenad när du valt att sitta i vagnen. Hemma ger du mig tid att städa lite och göra lite andra sysslor, eller ge mig några minuter egen tid,  medan du leker med vagnen

Roligast är att du utvecklar din gång och du blir bättre och bättre på att hålla balansen. Du håller oss fortfarande oss i händerna, men du klarar längre och längre att stå på egenhand... det handlar fortfarande om runt 10 sekunder men det är en härlig utveckling att få vara med om. Igår så tog du två steg helt själv. Det var som att se sitt favorit lag i vinna i alla sporter ;) (inte för att jag är så bra på favorit lag, men jag inbillar mig att det är så det känns)

Just nu är vi hoss farmor och farfar där jag får öveningsköra medan farmor tar hand om dig. Du är väldigt förtjust i både farmor och farfar som är väldigt förtjusta i dig.

//Patrik - som är lycklig

Back to work

Imorgon börjar jag jobba igen. Det känns fruktansvärt sorgligt — jag kommer att sakna dig så mycket! Du och din pappa kommer att ha massor med underbar upptäckar-tid, som jag inte får ta del av. Hör min jobb-ångest... Sommaren är i full gång, du har precis börjat gilla att bada, och ni kommer att vara mycket ute i skogen.

Jag har haft fantastiska månader med dig, min lillaste vän. Att få leka med dig har varit roligare än vad jag någonsin trodde. Vi kommer naturligtvis att leka mycket i framtiden med, men det kommer att bli en förändring och alla förändringar är lite otäcka.

Du är nu helt återhämtad från magsjukan och vi har äntligen börjat få bukt med dina sov-ovanor. Du sover nu ungefär 21-04, och somnar bra dagar om nästan direkt efter lite mat, fram till 08. Jag hoppas detta kommer att sitta i även efter att jag börjat jobba, så att din pappa får lite sömn också.

Jag kommer att längta så efter dig!

- Nanna

Magsjuka

Saker går in i vartannat, och det är svårt att avgöra vad som är vad. Du har haft en jobbig mage i snart två veckor nu. Det började när vi hälsade på dina morföräldrar i Nässjö, du fick feber och diarré. Febern gick över snabbt, men magproblemen har hållit i sig. Efter fem dagar dök en liten, liten vit tand upp, längst fram i underkäken. Den är så fin och du använder den redan flitigt.

Sen kom midsommarhelgen och du fick inte längre behålla maten vi gav dig. Du var svag och orkeslös under helgen, och på söndagen ville du bara sova. Du hade dessutom förlorat en hel del vikt. Du var långt ifrån ditt vanliga glada, nyfikna jag, och åkte in till Östra för att kolla upp dig. Sari och Daniel skjutsade in oss och hjälpte oss. Vi fick vänta länge och väl på läkare, och efter dryga fem timmar kunde vi åka hem med det lugnande beskedet att dina provresultat såg bra ut, och att vi skulle fortsätta att ge dig mycket vätska. På sjukhuset hade de hjälpt oss att tvinga i dig vätskeersättning med en liten spruta som fördes in i munnen, och du hade återhämtat dig bra. Nu log du när vi skojade med dig! Vid detta laget hade jag, Sari, Eija och Erik hunnit insjukna också.

Väl hemma igen har du nu börjat dricka själv ur din mugg, och du äter enstaka vetekex med smör på. Det är otäckt hur smal och svag du har blivit på dessa dagar, det känns i hela kroppen på dig hur lite du orkar. På nätterna sover du dåligt, och det blir inte bättre av att de just dessa dagar har börjat bygga på granntomten; klockan sju hackar grävskopan sten fem meter från sovrumsfönstret. Det blir inte mycket sömn här hemma. Vi hoppas att du snart är lite piggare och har mer ork, då åker vi ner till Helsingborg för att hälsa på dina farföräldrar. Förhoppningsvis får vi alla sova lite där nere också...

- Nanna

Morgnar

Jag påbörjade denna text för länge sedan. Det säger rätt mycket om mig men inget om min kärlek till dig att den inte är klar förrän nu.

I mars så skrev jag:

Den senaste tiden har jag haft fina morgnar. Jag börjar senare på jobbet och får sova tills du väcker mig. Mysigt, du börjar oftast med blandat skratt och små tjut. Lite gnällig låter du men oftast är du glad.

Nanna har även dessa nätter tagit väl hand om dig och vi tar oss ut i vardagsrummet för att leka medan hon sover ut. Av någon anledning så sparkas du i sömnen.

Morgnarna har fortsatt så fort vi har fått chansen. Jag har tagit hand om dig på Tisdag, Onsdag och Torsdags morgnar då jag inte haft lektioner direkt på morgonen. För några veckor sedan hade jag min sista lektion på 8 månader. Jag hade några veckor kvar att arbeta men kunde börja dagen när jag ville, vilket innebar att vi fick fler morgnar. MYSIGT. Nu har jag semester. Jag, du och Nanna är i Nässjö och jag har haft två morgnar med dig här. Du har varit sjuk men är nu i princip frisk. I går morse så var du så slut att du inte ville ta din morgontupplur någon annanstans än i min famn. Vi mös och sen somnade du och jag såg ett avsnitt av Smallville med dig liggande i famnen.

I morse så lekte vi en stund och sedan du och mormor. Mormor la dig för att sova i din vagn och jag vakade över dig. Du vaknade efter en sovstund och var ledsen. Jag gungade dig och höll dig tätt intill mig och du blev glad och lycklig igen. Lite senare skulle jag duscha och du fick följa med. Du satt skeptiskt på badrumsgolvet och tittade osäkert på duschvattnet. Med lite hjälp vågade du dig in och sen hade du blandad glädje, förundran och skräck för vattnet som bara rann och rann och rann. Glädjen tog överhanden och vi hade en trevlig morgonlek och plaskade i vattnet. Det kanske är livet jag har framför mig. Du jag och en massa mys.

Puss
//Patrik

Barnvakt

För en vecka sedan passade Daniel och jag på att passa dig, medan föräldrarna smörjde kråset på restaurang Bliss. Det började med en väldigt nöjd Charlie, som var förtjust över att upptäcka en ny (ja, för dig var den nog det) lägenhet med allt vad det innebär - kylskåp, köksmatta, soffa, elorgel... Vi snodde så många kramar som det gavs möjlighet till, och bjöd på både löv och gurka. Efter maten mös vi i soffan, och på ett ögonblick slocknade du - fortfarande med gurkan i munnen. Som de goda värdar vi är erbjöd vi raskt en bättre sovplats, med fler kuddar än en sultan, och helt utan ärter under madrassen.

Uppvaknandet blev bryskt. Du letade länge efter både mor och far, som var spårlöst försvunna, och efter ett tag insåg du att du helt enkelt fick nöja dig med substitut - Daniel och jag började långsamt bli roliga igen. Men det krävdes mycket flörtande från vår sida, och blickarna mot Daniel var länge fyllda av skräckblandad förtjusning. När så slutligen far & mor återvände från sina äventyr i världen utanför gick det dessutom att få i dig lite redig mat - inspirerad av deras berättelser om det exotiska restaurangbesöket, säkerligen.

Snart är det dags igen - på onsdag är vi uppsatta för ännu ett pass. Men då är det vi som gästar dig, och vi hoppas på både mat och underhållning.

- Sari

Borta

I fyra dagar var jag utan dina leenden. Jag var orolig att du skulle glömma mig och jag skulle vara som en främling för dig när jag kom hem. Jag var på en konferansresa med arbetet, vilket var rätt trevligt. Men var stund jag fick en paus tittade jag på bilder på dig. Saknaden var stor.
Under tiden åt du gröna ärtor, blev bättre på att krypa och gå. Umgicks med morföräldrarna som skämde bort dig så mycket de bara kunde. ;) Du fick nya leksaker, en vagn med "syrullar" på. Det känns som allt hände under dessa dagar och jag missade det.
Som tur var skickade Nanna bilder var dag. Alla var otroligt fina men jag gillar denna speciellt mycket. För den visar dig som så glad som du oftast är.

Nu har jag varit hemma i snart en vecka och haft en undebar tid med dig men det är en annan historia.

Jag älskar varje ögonblick du ger mig.

-Patrik