Början

Jag tänkte börja från början. De första ögonblicket. Jag var nervös vi hade kämpat så och nu var vi hos kirurgen. Jag var nervös för Nanna och jag var nyfiken på vem du skulle vara. Jag o Nanna pratar om vad de gör. Jag är noggrann med att inte titta över det gröna skynket. Nanna säger nu blev jag lätt och sen hör jag det vackraste lilla barnskrik som nånsin hörts på denna jord. Jag inser att jag inte har den minsta aning om något och allt är nytt, mitt hjärta stannar. Sen kommer du, buren av en av barnmorskorna de lägger dig på en liten bädd tvättar av dig hjälpligt och frågar om jag vill klippa navelsträngen. Jag tycker det är viktigare att ta emot dig än att cermonielt klippa en navelsträng, dessutom är den redan är avklippt. Tokigt vad som är viktigt för vissa människor. Själv är jag upptagen med att du är blå. Betyder det att du mår bra eller nått fel. Är du halv smurf? Barnmorskorna säger att allt är lugnt och att man ska vara blå. Jag kommer inte ihåg om alla barn är blå eller om det var så vid kejsarsnitt. Fastforward: du är inte längre blå. Rewind: Jag får hålla dig, återigen stannar hjärtat för att sedan slå extra slag. Först nu får du träffa mamma. Det blir ett snabbt besök innan du är pappasflicka igen. Vi förflyttas ner till förlossningen igen i väntan på förflyttning till BB, vi sitter i ett mörkt rum. Jag vill inte tända för jag tänker att det ska skrämma dig. Dessutom är det skönt, mina ögon är trötta efter så lång tid vaken. Vi pratar och myser, du är utmattad men verkar känna dig trygg i min famn. Jag undrar vad man ska göra i en sådan situation, har ingen att fråga. Känns inte som man ska kalla på hjälp, de är troligtvis upptagna med att hjälpa folk att föda barn. Du är ju redan född och jag har det underbart med dig. Hoppas jag inte missade att göra nått viktigt. Fastforward: du verkar ha överlevt..

Tappra Charlie

Hela helgen har du haft svårt att sova. Du vaknar oftare på natten, och sover bara i korta pass på dagen. Det hjälper inte att jag ser att du är trött — det tar minst en timme innan du slocknar. Jag tror att du helt enkelt inte vill sova. Kanske hänger det ihop med att du precis börjat sträcka dig efter saker och greppa dem. Du börjar förstå att hela den här världen finns här ute för att du ska kunna göra saker med den, och det är grymt spännande. Vem vill sova då?

Du står upp, vänder på dig, känner efter, pratar, tittar med ögon stora som tefat. Så mycket värld, så lite tid. Och så går du och blir trött hela tiden, inte konstigt att du blir lite ledsen då. Du vill ju ha mer, mer, mer!

Igår blev du vaccinerad. Ett stick i varje lår, och det gjorde ont såklart. Men du skrek bara en liten, kort stund, sen var du redo för nya äventyr igen. När vi kom hem var du som vanligt i en timme eller så, sen slocknade du. Och sov... Med undantag för små snabba matpauser, sov du från klockan 17 på måndagen, till klockan 7 idag, tisdag! Sen idag har det gjort lite mer ont och vi försökte leka lite för att tänka på annat. Och du försökte verkligen! Du gjorde allt vad du kunde för att le och skratta, men det gjorde ju ont. Du fick en alvedon och nu sover du igen. Lilla tappra Charlie.

- Nanna

Första julen

Första julen har avlöpt, med 40cm snödjup och tjockt med folk i stugan. Det var maffigt, mysigt och mättande! Du fick uppmärksamhet hela tiden, vandrade mellan familjemedlemmar som stolt höll dig till sig. På bilden sitter du i en baby-sitter du fick i julklapp.
Det blev nog lite mycket med alla människor, för du var lite orolig ibland och väldigt trött på juldagen, men du skötte det med bravur.
Din mamma och pappa är så glada över julen och tacksamma för att du lockar hit hela släkten.
Nu kämpar du med de första tänderna som tycks vara på väg — helst vill du somna med mammas eller pappas finger i munnen, tuggandes. Mums.

God Jul Charlie!

-Nanna o Patrik

De stunderna är bland de bästa i mitt liv.

Du sover mycket. Väldigt mycket. mest på dan, det finns en tid på kvällen. Nu, runt tio. Du äter ett skrovmål och sen vill du dansa eller mysa . Idag får jag sitta ner en halv minut sedan bjuder du upp till dans igen. Ibland är du vaken du till halv elva ibland till halv ett. Ibland ligger du bara vaken och tittar upp på mig eller på datorn. 30 sekundersregeln gäller även dessa dagar. Man ska klappa dig, pussa dig, men framförallt titta dig djupt in i ögonen. De stunderna är bland de bästa i mitt liv.
Sen blundar du och låtsas sova precis så länge att pappa hinner börja svara på ett mejl eller starta en en halv turn i blood bowl. Då är det dax igen. Du vill ha pappas fulla uppmärksamhet i minst 10 minuter till.

[21:45] Just nu har jag fått lämna in dig till Nanna, du bestämde dig för att dansa inte var grejen utan ville hänga i baren och beställa en mjölkdrink. Jag funderar på att sova, då jag vet att du gärna går upp med mig vid kl 6 och det är väldigt mysigt. Jag väntar då jag hör på din stämma att det är långt ifrån dax att lägga sig. Mamma stryker dig säkert över pannan nu. Jag hör henne viska vackra ord till dig.

[22:00]Efterfest-stämning. Vi lyssnar på Alban Fausts säckpipa, du tittar på mig och sedan på bloggen jag håller på att skriva. Ögonen är vakna och vackra. Du är lugn och till freds. Jag tittar på dig. Ditt vackra ansikte. Din runda näsa, dina putiga läppar. Jag tänker att det måste räknas som en pussmun och ska precis pussa dig, när du skriker till och överröstar Al Bowlly med en beställning på mer mat.[22:08] Mamma ska tydligen även hon vara vaken. Det trots att hon redan är inbokad för det sena nattpasset. Jag sätter mig för att skriva klart inlägget och längtar efter att du ska komma ut igen. Lite hoppas jag att du inte ska vara trött efter denna måltid utan att vi ska få en stund till tillsammans.

[22:22]Man ska akta sig för vad man önskar sig. Du är på väg att somna in hos mamma men vaknar till och är grinig. Jag försöker trösta dig med mina inövade tekniker, vi utesluter amning och gos och blöjan är tom... vad kan det då vara, något står iaf inte rätt till och några minuter senare står det klart att du har kämpat med att tillverka en stor mängd gul keso.
Pappas projekt verkar fungera, du vänjer dig vid att kissa o bajsa i vasken. Sen får du duscha under kranen, vilket du gillar skarpt. Efteråt går vi å lägger oss, du sprattlar lite men andas snart tungt och somnar in på min mage. De stunderna är bland de bästa i mitt liv.

När vi sedan vaknar till är du hungrig och Nanna får ta över. Jag hjälper till med några snabba vändor till skötbordet under natten men din mamma sköter huvuddelen av passningen.

[6:00]Min klocka ringer, du och mamma är redan vakna och jag går och duschar. Sen får du komma till mig, du håller på att slumra in. Mamma går och lägger sig för att återhämta sömnen som hon inte fått under nattpasset. Du ser ut att le lite där du ligger i min famn. Jag gungar en stund i gungstolen, men den är obekväm för mig så vi går runt lite istället. Jag stryker dig lätt över kinden och du tittar upp på mig med dina klara ögon. Sen sluter du ögonen och somnar så sött. Fram till 8:30 är det du och jag. Det är lugnt. Du vaknar till och vi pratar, eller jag pratar och du låtsats förstå. Det hela är mysigt. Ibland får jag gunga dig ibland somnar du men mest så ligger du och tittar funderande på mig eller det jag gör. De stunderna är bland de bästa i mitt liv.

-Patrik