Starka Manda

Jag sitter ensam här hemma medan ni är med er pappa i Skåne, för att hälsa på farmor & farfar. Märkligt att vara här ensam: det är lika rent när jag kommer hem som när jag gick!

Manda, du är nog den mest envetna unge jag nånsin mött. Du vet alltid precis vad du vill, och du låter dig inte distraheras. Du är också väldigt duktig på att förklara vad du vill, även om du inte kan några ord än (bortsett från tillfälliga ta, ta och he da). Det går liksom inte att missförstå dig, du står och gnäller tills vi gör som du vill. Du visar med gester och kroppsspråk vad vi ska göra. Som exempel står du vänd mot köket och böjer på knäna och gnyr tills vi följer efter dig, för att då gå rakt till köksbänken och så titta längtansfyllt upp och gny, så att vi ger dig en banan. Om du får någonting extra gott till maten (såsom lingonsylt) så gnäller du så fort det tar slut, tills du får mer. Inget vi gör kan förändra detta. Du vill äta med likadana bestick som pappa, som sitter bredvid dig, annars får det vara.

Du är också snabb med att hävda din rätt gentemot Charlie, om hon skulle försöka ta dina leksaker eller flytta på dig när ni leker. Då skriker du och tittar på mig, och förväntar dig att jag åtgärdar situationen. Samma reaktion blir det om du tar någon av Charlies leksaker och inte får behålla den.

Samtidigt är ni en väldig källa till lycka och skratt hos varann. Ni pussar på varann, busar och leker och skrattar. Det är de bästa stunderna i livet, att höra er älska varandra så.

— Nanna

Sommar, sommar

Sommaren har börjat, och vi är äntligen friska hela familjen. Energin sprudlar! Manda nästan-kryper för fulla muggar, det går baklänges i en rasande fart. Charlie hoppar och hoppar, och Manda ska alltid titta på - då tjuter ni bägge av skratt. Det är härligt att se...

Vi började sommaren med en helg hos mormor och morfar. Sari, Daniel, Alva och morbror Daniel var där, och vi träffade gamla vänner till oss. Du, Charlie, lekte hela dagen med Uno som var fyra år. Ni hade jätteroligt ihop, fast ni kunde aldrig riktigt lära er vad den andre hette. Du kallade Uno för Ior hela dagen...

Helgen därefter var midsommar, och vi åkte till Jennys stuga ihop med Karl, Dante, Sari, Daniel och Alva. Det var verkligen fullt hus. Alla ni ungar var jättetrötta och det var en del gnäll från var och en. Det blev bättre och bättre för var dag dock. Charlie, du fick en egen säng i ett litet krypin. Du verkade ha det så mysigt men jag var rädd för att du skulle trilla ner, något du dock aldrig gjorde.

Vi kom hem, andades ut, och åkte sedan in en heldag till Slottsskogen. Charlie red på en häst! Du var jätteduktig, du höll dig ordentligt fast i sadeln och klarade dig utmärkt. Jag behövde inte ens gå bredvid. Dina ögon var stora som tefat och du var mycket koncentrerad. Sedan klappade du får och en get och tittade på grisar och kycklingar. Och sälar såklart! Ivar och Lisa var med och ni barn hade det jätteroligt med varann hela dagen. Ni leker så duktigt, du och Ivar. Manda sov mest hela tiden, fast jag tror ändå att du tyckte det var spännande med all action runt omkring. På eftermiddagen lekte Charlie och Ivar på jättelekplatsen Plikta, medan vi vuxna och Manda tog igen oss i gräset. Och sen blev det till och med ett restaurangbesök innan semesterdagen var över.

Nu för tiden är det väldigt mycket rollekar för dig, Charlie. Ena sekunden är du Findus, och då är Pappa Pettsson och jag och Manda hönor, andra sekunden är du Pippi, och jag är Lilla Gubben, pappa Tommy och Manda Herr Nilsson. Din fantasi är oändlig. Ibland låtsas vi att vi är dagisfröknarna, och ganska ofta är du en katt. Nao, säger du då.

Vad mer... Jo, Manda! När du vill något särskilt, som att vi ska ta upp tidningen du just tappade ner på golvet, eller ge dig den där skeden, så knarrar du! Något enormt, det låter som en dörr som plågsamt långsamt håller på att stängar. Knarrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr säger du då. Det går inte att ta fel vad du vill, för du tittar oftast rakt på det du vill ha. Helt underbart lilla sötnos...

- Nanna

Charlie storasyster

Grattis Charlie, du har nu varit storasyster i 18 dagar! Den rollen sköter du med bravur. Manda får klappar och pussar, och du försöker alltid ha koll på var hon är någonstans. Om du inte ser Manda när du har varit och sovit till exempel, så letar du upp henne. Du frågar "var är bebisen?" eller "Manda?".

Du är nästan alltid försiktig (ibland i lekens hetta glömmer du dig). Du har ammat gose-tigern, bytt blöja på dockan, och leker ofta själv bebis. Du översätter vad Manda säger till oss — oftast är det "nä" eller "inte pasta/köttbullar/fisk, bara bröst!". Du har sovit oroligt några nätter, men det är allt vi kan märka av problem med omställningen för dig. Du säger ofta att du älskar lilla Manda, och när vi först kom hem med henne förklarade du bestämt att du också skulle ta väl hand om henne. Du tycks bli en fantastisk storasyster! Månne kan det underlätta att ha en lillasyster som inte skriker och sover mest hela tiden...

— Nanna och Patrik

Manda

Välkommen Manda! Du är idag 18 dagar gammal. Din närvaro är omtumlande, trots din förnöjsamhet. Du tillbringar dag som natt oftast sovande, och om vaken så tyst och nöjd. De enstaka små skrik du släpper ut betyder så gott som alltid "mat!" eller "bär mig!", och är därmed lätta att besvara. Du ler och skrattar mycket. Du verkar lycklig. Vi har ännu inte råkat slå dig lika mycket som Charlie, vilket jag antar betyder att vi är bättre föräldrar nu. Så grattis!

Vi tänkte berätta om din förlossning. Du höll dig högt uppe i magen och rörlig under hela graviditeten, magen såg ut som en stor fotboll ända tills vi åkte in till förlossningen. Det hela började med att jag, Nanna, kände av lite på morgonen på torsdagen 17/1 -13 att nu kanske det händer något snart, varpå vi senare på dagen ringde din moster Sari. Hon tyckte det lät klokt att komma ut redan på torsdagskvällen — du hade vid det laget redan gått över tiden med nästan två veckor, och skulle igångsättas lördag morgon. Natten till fredag ungefär vid tolvsnåret börjar värkarna, och strax därefter åker vi in till Mölndals sjukhus, då Östra var fullt. Sari stannar hemma med Charlie, och Daniel ansluter sig till dem senare på fredagen. Den här delen var bra mycket snabbare än för Charlie (2 timmar istället för 13).

Sen avstannar det dock, och från klockan 11 händer inte mycket. Värkarna fortgår med fantastisk regelbundenhet, och du mår prima. Det verkar som att du faktiskt har tänkt stanna kvar där inne. Klockan 18:50 bestämmer vi gemensamt att det är dags för kejsarsnitt. 19:53 fredagen 18/1 är du ute, och du skriker från första sekund! Patrik får dig strax i famnen och sen dess har du varit nöjd och glad (är det verkligen möjligt!?). Nanna sys ihop och åker till uppvak, och du och Patrik får ett rum på BB. Patrik tvättar av dig från topp till tå och lägger dig hud mot hud på magen. Ni sover en stund. Strax efter klockan 06:00 kommer Nanna inkörd på en säng och får träffa dig igen. Du hamnar vid bröstet från första stund.


Sen följer lördag och söndag i ro, med ett kort besök av mormor och morfar. På måndagen blir det allehanda läkarbesök och tester, varpå ett litet blåsljud på hjärtat upptäcks. Vi får genast en remiss till Östras barnhjärtmottagning (barnmorskorna på Mölndal tyckte inte vi skulle behöva åka tillbaka in till Göteborg flera dagar i sträck, utan ansträngde sig så för att få in alla våra tider på måndagen!). Där blir det ultraljud och läkaren konstaterar att du har ett v-format hål på väggen mellan hjärtats kamrar. Det är dock litet och kommer med största sannolikhet att ha växt ihop under ditt första år, och inte påverka dig något.

Vi åker hem. Väl hemma väntar Sari och din storasyster Charlie. Charlie får hålla dig i knät och klappa på dig, och stunden är fylld av en sorts högtidlighet. Ni är så fina!

— Nanna och Patrik

Dagis och stundande jul

Nu har du gått på dagis i en månad, och du älskar det! Idag var det för första gången lite svårt att få  med dig hem. "Inte lämna dagis" sa du. Först när vi var utanför dörren sa du hej då till de andra barnen. Sen tog det ungefär en timme att gå hem — det fanns så mycket snö överallt! Till slut frös jag så mycket (det var ca -14°) så att du fick äta russin om du bara satt i vagnen. Det går så mycket snabbare då...

Vi njuter nu av juletiderna fullt ut. Varje morgon öppnar vi våra chokladkalendrar, och tittar på julkalender på nätet. Jag och din pappa äter snabbt upp våra chokladbitar, men du brukar sitta och slicka fundersamt på din ändå tills avsnittet är slut. SVT:s julkalender tittar vi på på kvällen. Du pratar mycket om tomten, och älskar att sjunga "tipp tapp" med tomteluva på huvudet. På torsdag är det Lucia-tåg på dagis, och du har fått en fin vit klänning och glitter att ha i håret. Mycket stolt är du!

Vi längtar alla till julen, det ska bli härligt att vara hemma alla tre. Det kan ju också vara så att vi är fyra till dess! Detta med syskon pratar vi mycket om. Oftast slutar det med "Charlie liten bebis!" och så ska vi klappa om dig och prata med dig som om du vore en liten bebis. Mycket rollspel är det här hemma (pappa är så stolt).

— Nanna