Fullt upp

Nu har vi haft fullt upp alla tre. Din pappa kör upp i nästa vecka, och har övat och övat på alla regler och lagar. Jag har jobbat för fullt, och du har lekt och upptäckt och lärt dig allt möjligt. Du har börjat sova en enda gång om dagen, och det fungerar ganska bra. En vanlig dag så vaknar du vid 8, sover mellan 13 och 15, och somnar för natten strax innan 21. Fast de flesta dagar är ovanliga... ;)

Du gör ett härligt ljud när du får som du vill, som när jag börjar skala en clementin som du ska få äta. Du säger liksom, aah ha ha ha, på ett förnöjt och inåtvänt sätt. Så glad blir du också när jag tar emot boken du sträcker ut och sätter mig ner för att läsa den. Då skrockar du medan du kryper upp i mitt knä för att hjälpa till att bläddra.

Vi ser nu fram emot att få fira jul med dig. Din familj kommer att samlas här hemma, det blir jättemysigt. Du älskar redan pepparkakor och julpynt (änglarna och tomtarna tas alla med på promenader runt om i huset).

Är du aldrig färdig?

Det är inte klokt, men det känns som om du alltid tar språngsteg mot framtiden. I helgen har du börjat gå på riktigt. Du tar inte längre tveksamma, rädda steg mellan fåtöljen och soffan, utan går nu tvärs genom hela vardagsrummet och in i köket. Du aktar dig noggrant för att ta tag i möbler på vägen genom att sträcka upp armarna i luften. Ett stort leende spelar stolt på läpparna medan du steg för steg övervinner gravitationen. Du är härlig att se!

Samtidigt har din ordförståelse utvecklats, du förstår nu huvud, mage, fot, hand, näsa, lampa, fönster, fågel, mamma, pappa, nalle, kanin, vovve, bok... Jag har säkert glömt massor. Du säger hej, hej då, hallå, tack och gott, och försöker med en hel del fler ord. Ditt eget privata babblande har blivit alltmer nyanserat och melodiskt.

Dina favoritsysselsättningar för tillfället är: spela piano, läsa bok, gå, gosa i sängen och dansa. Jag ska börja jobba igen efter att ha varit ledig och hemma med dig i tre veckor, och det känns lite sorgligt. Men februari närmar sig, och då kommer din pappa och jag att dela lika på dig! Jag längtar.

- Nanna

Grattis på 1-årsdagen!

Grattis, grattis, grattis älskade Charlie! Vi har njutit så av det här året med dig, och ser med spänning fram emot att se vad nästa ska föra med sig.

På ett ynka år har du skapat dig en bild av världen, lärt dig hur den sitter ihop och hur saker funkar, att de faller neråt om man tappar dem och uppåt om man kastar dem. Du har lärt dig vem som är vem, hur de leker och hur de kramas. Du har lärt dig hur man sover och hur man äter, hur man dansar och hur man läser en bok. Du vet när man säger hej då och du kan peka ut Oleander "Olle" Orm ur en gosedjurssamling. Hur du har klarat allt detta på ett år är ett av livets stora mysterier!

Du har under helgen varit en storartad värdinna, lekt och skojat med alla gäster (även om du favoriserar lite väl mycket ibland). I gengäld har du fått väldigt fina presenter.

-Nanna o Patrik

Livets gilla gång

Du har svårt för att somna. Du pekar på bok efter bok, säger "där!" och vill läsa. Pekandet och pratandet blir mer och mer panikartat ju närmare sömnen vi kommer. På kvällarna vaknar du efter någon minut och är ledsen, om och om igen. Vi dansar, vi sjunger. Vi kramas mycket, och läser en hel del böcker. De senaste nätterna har du fått sova i min säng, jag har hållit om dig och då går det ganska bra. Du är förkyld, så det kan ju spela in.

Din mormor har varit här och hälsat på. Ni har lekt så mycket, du skrattar och skriker och springer och dansar. Full rulle hela dagarna.

Till frukost är det numera smörgås som gäller. Till gröten sa du bara "Nä!" och knep igen munnen. Smörgås fick du däremot i dig en hel imorse, utan knot och nästan utan spottande. Visste knappt att du hade så stor mage!

Och så går du. Ibland, när det passar dig, korta steg. När Ivar var här och hälsade på och visade hur lätt det var, verkade du gladeligen haka på. Utan kompis tycks det dock svårare. Om vi lurar dig går du rakt och snabbt utan att snubbla fram för att hämta det vi lockar dig med.

- Nanna

Lekar

Det viktigaste och roligaste man gör som pappa är att leka. Vi har tagit till oss och utvecklat ett flertal roliga lekar. Den senaste som vi kom på är att höja händerna i skyn och dunka dem ner i marken. Vi turas om att göra det. När vi har så roligt så börjar du skratta så du inte längre riktigt kan göra vad leken kräver av dig. Du kastar dig sida till sida blinkar slänger bakhuvudet samtidigt som du försöker att dunka händerna kraftigt i golvet. Det är helt underbart att se din glädje. Alla lekar gör dig inte lika glad. Men de flesta som innebär att du och jag gör samma sak får dig att skratta. Nya lekar är så klart roligare än gamla.

Du gillar att bli jagad, man gör något konstigt läte och kryper efter dig. Du kryper du fort som attan och tittar bakåt samtidigt som du gör lyckliga ljud. Har man en boll finns det ett par lekar man kan leka. Fotboll har du en talang för (troligtsvis ärvt från din mor)! Men även att kasta runt med badbollar. I går på fest hos Filip så lekte du med en äldre pojke och en pilates boll. Du gick och puttade bollen framför dig. Pojken gömde sig bakom bollen och du letade. Och många fler lekar.

Sist men inte mins är lekar som man leker i luften, att flyga att kravlarunt på pappa medan han frustar en eller att kasta sig i sängen är saker som kan få den mest motsträviga Charlie på gott humör. Man har sina knep.

Jag älskar dig Charlie.
-Patrik

En ny medvetenhet

Det har hänt något den sista veckan, du har lagt ihop ett och ett och förstår nu mer av världen. Vi kan börja med din vokabulär: du säger "gung-gung" när du svänger ett föremål framför dig. "Tack-tack" använder du när du får något av någon av oss, eller när du vill att vi ska ta emot något som du räcker fram. "Hej-då" är flitigt använt, vid nästan enbart rätt tillfällen. "Dä" åtföljer ditt närmast konstanta pekande. När jag tidigare idag skulle de dig en bit smörgås och frågade "den här då?" så upprepade du fnissande "den". Du hör och förstår ett nej, men väljer ibland att bortse från det. Du kan också själv säga "nä" när vi försöker med något du inte vill.

Du vet nämligen verkligen vad du vill nu för tiden. Dig kan man inte lura. Våra undanmanövers funkar sämre och sämre. När du har satt dig för att göra någonting och vi försöker ta bort dig från den potentiellt livsfarliga situationen blir du tvärarg. När du inte får leka med pappas glasögon fylls ögonen med tårar.

Maten fungerar inte på samma sätt längre, numera äter du vad vi äter och sedan spotar ut den. Framsteg och baksteg i samma steg. Vad du verkligen gillar att äta är äpplen, russin och nektariner. Så lite näring får du ändå i dig.

Vi har flyttat ut ur ditt rum och det är ditt eget nu. Din säng och dina leksaker har en egenplats, men framförallt har du ett eget sovrum vilket faktiskt har gjort att du sover bättre. Ofta hela näterna från 8 till 7 ibland får vi ge dig välling undernatten för att hjälpa dig somna om och den senaste veckan har du sovit oroligt några nätter. Men i det stora hela verkar du trivas med att få sova i lugn och ro utan oss.

Det motoriska: medan jag skriver detta har du verkligen greppat monitorns avstängningsknapp; skärmen blinkar som en fyr. Du har försökt med lysknappar ett tag, men den här var nog lättare. Din klosslåda har kommit till användning — ganska snabbt insåg du dock att mahjong-bitarna var lättare att få ner genom hålen (de passar i nästan alla hål) och sedan dess är klosslådan full.

Vi gillar oxå att du nu mer och mer interagerar med oss i din lek är mysigt. Du ger oss klossar att bita i, nallar att krama, saker att hålla och kryper fram till oss för att få oss attgöra något spännande.

Du har slutat att gå. Vet inte om det var för läskigt eller bara långsamt, men på flera veckor har du inte tagit ett steg. När vi släpper dig när du står upp, sätter du dig eftertänksamt ner och börjar krypa istället. Den där eftertänksamheten som tidigare var ditt varumärke har dock mer och mer släppt för en upptäckarlusta. Du slår och bankar på allt, inklusive mammas mage.

En sak som du älskar är att kramas och pussas. När du kramas säger du "mmm", vare sig det är oss eller dina gosedjur du kramar. Idag gav du mamma för första gången också en riktig puss på munnen, med stängd mun. Vi har tidigare ibland fått pussa dig på munnen och du har ibland attackerat oss med öppen mun men nu väntar nya härliga tider där du tar initiativet till vanliga pussar.

Vi kan knappt bärga oss

-Patrik och Nanna

Skogen och sömen

Idag har du haft svårt att sova och jag har fått testa mina knep på dig. Sedan jag började vara hemma på heltid ensam med dig har vi tagit långa skogspromenader dagligen. Vi har dock haft några veckors uppehåll men började idag promenera igen. Var gång vi är ute riskerar vi få fästingar. Idag fick jag en. Har inte hittat någon på dig iaf.  Vi går ut av två anledningar. Den första att du ska få se vackra platser. Ibland ger jag dig en frukt eller ett kex att tugga på när du sitter där. Den andra anledningen att du ska få sova när du inte själv inser att det är bra för dig.

Dagen promenad började vi förrådet och smög sig sedan upp för backen. Nu började det bli blött.. vi gick över en liten våtmark som vi brukar smita över men den var blötare än vanligt. Men du somnade in så fint tillslut. Jag hittade ingen svamp. Men blev blötare då en av stigarna var helt översvämmad. Så när du vaknade på vägen hem så höll jag redan raska steg för att komma in och torka mina stackars fötter. Någonstans är dock din mössa och jag ska försöka hitta den när din mor kommer hem.

Jag tror vi ska minska antalet sovpass till en på dagen. Vi har testat det innan, det är nog dax att testa igen. Andra sovpasset tog det mig 40 minuter att söva dig. du sommnade 5-10 minuter innan 5 som är tiden då vi ska väcka dig. du ska få sova till halv sex idag. Men imorgon ska jag se hur länge du orkar vara vaken på morgonen.

Du är så söt när du sover.

-Patrik

Första stegen

Charlie liten, du har börjat gå! Du tar på egen hand flera steg i följd, utan att hålla i dig någonstans. Oftast är det mellan din pappa och mig, från den ena till den andra, men enstaka gånger också bara en bit på mattan. Du släpper taget, tar upp till fem steg, och sätter dig ner. Stegen går långsamt, överlagt, kontrollerat, med tyngd i kliven. Ibland uppstår en liten paus, som om du inte vet om du klarar mer. Ibland sätter du dig då ner, ibland står du och väger för att sedan ta ytterligare något steg. Vi applåderar och jublar.

Du är också tydligare med din kommunikation. "Nä!" säger du när du inte vill, och ibland för att retas. "Hej då!" kommer allt oftare när något just försvinner, som staden i tågfönstret när du åkte med din moster idag. Vanligtvis kommer det när något har försvunnit, som när folk har gått. Du säger "hej då" när vi har stängt dörren och vänt oss bort.

Du äter hela äpplen också. Du är njutning personifierad när du mumsar i dig ett äpple stort som halva ditt huvud. Du håller det i händerna och attackerar det rakt framifrån. Med dina fem små tänder tar du tuggor, och spottar ur skalet. Det tar ett tag, ett helt äpple räcker ungefär en halvtimme.

Du är en ständig källa till glädje för oss. Och i natt vaknade du inte en enda gång, först när jag ändå skulle upp klockan 06:50 började du tröttna på din säng. Himmelrike.

- Nanna

Mys och gröt

Sitter med dig i knät, du får titta på web-tv, och jag surfar i ett fönster bredvid. Mysigt. Du är en väldigt mysig unge, när du vaknade i morse ville du ligga och gosa en stund innan vi gick upp. Vi kramades och pussades i en tio minuter eller så. När jag kommer hem från jobbet kryper du fram för att få en kram. Du pussar tillbaka när jag slänger iväg en puss till dig i luften. Mysbarn.

Hösten kommer, det är kallt ute. Du har börjat öva dig på att äta själv, och håller nu egenhändigt i skeden till frukostgröten. Än så länge har jag inte varit hemma och sett kaoset, men jag har hört berättas. Du får dock i dig den större delen, vilket imponerar.

- Nanna

Du och jag

Nu när jag är hemma och du är den jag först och främst umgås och spenderar tid med och för. Känns det som jag lär känna dig ännu bättre och du mig. Du verkar förstå när jag är trött och behöver vila, som i morse när jag var trött efter inte kunnat somna så gick du med på att sova tätt intill mig till strax innan tio. Det är så härligt att få se dig vakna varje morgon och få hålla dig. När du sovit är du nästan alltid lugn och kramig, vilket jag som gos-pappa uppskattar mycket

Det är härligt att få vara med om hur du utvecklas och hittar på nya saker. Du pratar(papp, mamm, anpa, dad, gunggunggun), ofta och mycket. Du kan säga "Hej da" vilket du gör när folk kommer, är med dig, men på senaste inte när folk ska gå.. fast oftast en liten stund efter folk gått. När du kommunicerar med mig är du väldigt bestämd och bestämmer när jag måste vara med och när jag inte får vara med. Oftast får jag inte vara med när mamma är hemma men när hon inte är det så är det ett krav.

Du klättrar ibland själv upp i din barnvagn där jag absolut inte får störa dig.  Nu när vi är Helsingborg har jag passat på att ta dig ut på promenad när du valt att sitta i vagnen. Hemma ger du mig tid att städa lite och göra lite andra sysslor, eller ge mig några minuter egen tid,  medan du leker med vagnen

Roligast är att du utvecklar din gång och du blir bättre och bättre på att hålla balansen. Du håller oss fortfarande oss i händerna, men du klarar längre och längre att stå på egenhand... det handlar fortfarande om runt 10 sekunder men det är en härlig utveckling att få vara med om. Igår så tog du två steg helt själv. Det var som att se sitt favorit lag i vinna i alla sporter ;) (inte för att jag är så bra på favorit lag, men jag inbillar mig att det är så det känns)

Just nu är vi hoss farmor och farfar där jag får öveningsköra medan farmor tar hand om dig. Du är väldigt förtjust i både farmor och farfar som är väldigt förtjusta i dig.

//Patrik - som är lycklig

Babbel babbel

Du vinkar, och du pratar. Du kan sitta i mitt knä och vinka till pappa, samtidigt som du säger: "ej-ej". Ibland blir det "ej-da" istället, du har inte riktigt lärt dig att skilja mellan de två. När vi frågar "var är lampan" får du en koncentrerad min, och ofta för du upp blicken och handen mot taket och säger bestämt "pa".

Mormor är övertygad om att du säger det allra mesta nu. Gunga, till exempel. Jag sträcker mig i alla fall så långt som att du har börjat förstå språkets funktion, att de ljud vi gör kan vara kopplade till saker och rörelser.

Du har varit förkyld i några dagar nu. Det spelar dig nog inte så stor roll bortsett från att du har ärvt pappas hosta på nätterna. Det låter otäckt, men oftast vaknar du inte av det. Det har fått som konsekvens att du dricker väldigt mycket välling — du vill inte äta vanlig mat för tillfället. Inte ens gröten går ner som förr. Vi hoppas att det är en fas, och låter dig hållas så länge det är synd om dig.

Sommaren har gått fort, men det har hänt mycket. Vi har varit runt hos mor- och farföräldrar, badat, plockat svamp och bär, lekt för fulla muggar. Nu kommer hösten och mer och mer mys. Härliga tider stundar!

- Nanna

Tre tänder

Jag jobbar och står i på Systembolaget, din pappa jobbar och står i här hemma. Du har lyckats kämpa fram tre tänder: två längst fram i nedre käken, och en längst fram i övre. Den andra i övre kommer nog snart den med, det spänner hemskt mycket och du har nästan alltid fingrarna i munnen. I anslutning till detta har du varit något mer missnöjd under dagarna än vanligt, men du är fortfarande ganska harmlös. Du ler stort när jag kommer hem och kramar om mig. Om din pappa går ut i trädgården ett tag kryper du fram till honom och ställer dig upp mot hans ben när han kommer in igen. Du glädjer oss så.

Favoritleken är tittut, du kryper fram till filtar och tyger och drar dem över huvudet. Då ska vi säga "Var är Charlie?" varpå du drar ner tyger och avslöjar dig. Då säger vi "Ja, där är Charlie!" och du skrattar. I övrigt leker vi mycket i sängen, du och din pappa tältar under täcket, du kastar dig fram och tillbaka, jag hoppar upp och ner, du skrattar så du kiknar.

Vi berättar för dig varje dag hur underbar du är, hur mycket vi älskar dig. Vi skrattar åt dina skämt och beundrar dina nya landvinningar. Jag hoppas att du alltid ska vara så här nöjd med dig själv. Du är det finaste vi någonsin sett.

- Nanna

Jobb och dans

Jag jobbar hela dagarna. Går ofta upp innan du vaknat, och hem först strax innan din kvällsmat. Det är inte så farligt som jag fruktade, men nog är jag hellre hemma med dig, kryper runt på golvet, pussas och pratar. Jag längtar till februari när jag ska få vara hemma mer igen!

När jag kommer hem lägger jag mig på golvet, och låter dig krypa och pussa på mig. Jag vet inte vem av oss som njuter mest. Du är härlig att komma hem till!

Du har börjat dansa när du hör musik — du skuttar upp och ner. Det finns en otrolig glädje i din lilla kropp! Du har börjat gå med bara en hand hållen, din balans blir bättre och bättre för var dag. Tänk vad hösten kommer att innehålla för äventyr...

— Nanna

Äntligen hemma

Charlie, du är 8 månader och 6 dagar. Jag är hemma. Nanna är på jobbet. Detta är en stor förändring i vår relation. Du är numera och i 7 månader framöver min dotter hela dagen och jag ska lära dig allt jag kan. Idag har vi börjat med att äta, krama mamma farväl, äta gröt och lyssna på sommar. Nu "läser" du böcker och vi lyssnar fortfarande på sommar.

Fram över tänker iaf jag mig att vi ska ta en skogspromenad och bad. Blåbär, hallon och smultron ska vi få tag i och sedan ska vi även göra ansvarsfulla saker som städa, diska, tvätta <

Charlie hälsar alla våra läsare:

.xfg ĸ k n

Och med det sagt så vill jag njuta av vår första dag :)

-Patrik

Back to work

Imorgon börjar jag jobba igen. Det känns fruktansvärt sorgligt — jag kommer att sakna dig så mycket! Du och din pappa kommer att ha massor med underbar upptäckar-tid, som jag inte får ta del av. Hör min jobb-ångest... Sommaren är i full gång, du har precis börjat gilla att bada, och ni kommer att vara mycket ute i skogen.

Jag har haft fantastiska månader med dig, min lillaste vän. Att få leka med dig har varit roligare än vad jag någonsin trodde. Vi kommer naturligtvis att leka mycket i framtiden med, men det kommer att bli en förändring och alla förändringar är lite otäcka.

Du är nu helt återhämtad från magsjukan och vi har äntligen börjat få bukt med dina sov-ovanor. Du sover nu ungefär 21-04, och somnar bra dagar om nästan direkt efter lite mat, fram till 08. Jag hoppas detta kommer att sitta i även efter att jag börjat jobba, så att din pappa får lite sömn också.

Jag kommer att längta så efter dig!

- Nanna

Magsjuka

Saker går in i vartannat, och det är svårt att avgöra vad som är vad. Du har haft en jobbig mage i snart två veckor nu. Det började när vi hälsade på dina morföräldrar i Nässjö, du fick feber och diarré. Febern gick över snabbt, men magproblemen har hållit i sig. Efter fem dagar dök en liten, liten vit tand upp, längst fram i underkäken. Den är så fin och du använder den redan flitigt.

Sen kom midsommarhelgen och du fick inte längre behålla maten vi gav dig. Du var svag och orkeslös under helgen, och på söndagen ville du bara sova. Du hade dessutom förlorat en hel del vikt. Du var långt ifrån ditt vanliga glada, nyfikna jag, och åkte in till Östra för att kolla upp dig. Sari och Daniel skjutsade in oss och hjälpte oss. Vi fick vänta länge och väl på läkare, och efter dryga fem timmar kunde vi åka hem med det lugnande beskedet att dina provresultat såg bra ut, och att vi skulle fortsätta att ge dig mycket vätska. På sjukhuset hade de hjälpt oss att tvinga i dig vätskeersättning med en liten spruta som fördes in i munnen, och du hade återhämtat dig bra. Nu log du när vi skojade med dig! Vid detta laget hade jag, Sari, Eija och Erik hunnit insjukna också.

Väl hemma igen har du nu börjat dricka själv ur din mugg, och du äter enstaka vetekex med smör på. Det är otäckt hur smal och svag du har blivit på dessa dagar, det känns i hela kroppen på dig hur lite du orkar. På nätterna sover du dåligt, och det blir inte bättre av att de just dessa dagar har börjat bygga på granntomten; klockan sju hackar grävskopan sten fem meter från sovrumsfönstret. Det blir inte mycket sömn här hemma. Vi hoppas att du snart är lite piggare och har mer ork, då åker vi ner till Helsingborg för att hälsa på dina farföräldrar. Förhoppningsvis får vi alla sova lite där nere också...

- Nanna

Morgnar

Jag påbörjade denna text för länge sedan. Det säger rätt mycket om mig men inget om min kärlek till dig att den inte är klar förrän nu.

I mars så skrev jag:

Den senaste tiden har jag haft fina morgnar. Jag börjar senare på jobbet och får sova tills du väcker mig. Mysigt, du börjar oftast med blandat skratt och små tjut. Lite gnällig låter du men oftast är du glad.

Nanna har även dessa nätter tagit väl hand om dig och vi tar oss ut i vardagsrummet för att leka medan hon sover ut. Av någon anledning så sparkas du i sömnen.

Morgnarna har fortsatt så fort vi har fått chansen. Jag har tagit hand om dig på Tisdag, Onsdag och Torsdags morgnar då jag inte haft lektioner direkt på morgonen. För några veckor sedan hade jag min sista lektion på 8 månader. Jag hade några veckor kvar att arbeta men kunde börja dagen när jag ville, vilket innebar att vi fick fler morgnar. MYSIGT. Nu har jag semester. Jag, du och Nanna är i Nässjö och jag har haft två morgnar med dig här. Du har varit sjuk men är nu i princip frisk. I går morse så var du så slut att du inte ville ta din morgontupplur någon annanstans än i min famn. Vi mös och sen somnade du och jag såg ett avsnitt av Smallville med dig liggande i famnen.

I morse så lekte vi en stund och sedan du och mormor. Mormor la dig för att sova i din vagn och jag vakade över dig. Du vaknade efter en sovstund och var ledsen. Jag gungade dig och höll dig tätt intill mig och du blev glad och lycklig igen. Lite senare skulle jag duscha och du fick följa med. Du satt skeptiskt på badrumsgolvet och tittade osäkert på duschvattnet. Med lite hjälp vågade du dig in och sen hade du blandad glädje, förundran och skräck för vattnet som bara rann och rann och rann. Glädjen tog överhanden och vi hade en trevlig morgonlek och plaskade i vattnet. Det kanske är livet jag har framför mig. Du jag och en massa mys.

Puss
//Patrik

Barnvakt

För en vecka sedan passade Daniel och jag på att passa dig, medan föräldrarna smörjde kråset på restaurang Bliss. Det började med en väldigt nöjd Charlie, som var förtjust över att upptäcka en ny (ja, för dig var den nog det) lägenhet med allt vad det innebär - kylskåp, köksmatta, soffa, elorgel... Vi snodde så många kramar som det gavs möjlighet till, och bjöd på både löv och gurka. Efter maten mös vi i soffan, och på ett ögonblick slocknade du - fortfarande med gurkan i munnen. Som de goda värdar vi är erbjöd vi raskt en bättre sovplats, med fler kuddar än en sultan, och helt utan ärter under madrassen.

Uppvaknandet blev bryskt. Du letade länge efter både mor och far, som var spårlöst försvunna, och efter ett tag insåg du att du helt enkelt fick nöja dig med substitut - Daniel och jag började långsamt bli roliga igen. Men det krävdes mycket flörtande från vår sida, och blickarna mot Daniel var länge fyllda av skräckblandad förtjusning. När så slutligen far & mor återvände från sina äventyr i världen utanför gick det dessutom att få i dig lite redig mat - inspirerad av deras berättelser om det exotiska restaurangbesöket, säkerligen.

Snart är det dags igen - på onsdag är vi uppsatta för ännu ett pass. Men då är det vi som gästar dig, och vi hoppas på både mat och underhållning.

- Sari

Språk

Du stormar verkligen framåt. Den senaste veckan har du utvecklats så mycket! Du pratar för fullt, säger memem, nejnej och så vidare. Än tror jag inte det är någon särskild betydelse i dem, men det kommer nog snart.

Du blir ledsen när du ser oss gå ifrån dig. Det går bra om du uppehålls med något annat under tiden. Du tycker att nya människor kan vara lite otäckt, och det tar ett tag för dig att komma igång efter att du vaknat — om du inte får syn på din spegelbild, för då kryper du fram till spegeln på tre röda sekunder.

På nätterna har du ibland börjat skrika, du kanske drömmer någon mardröm. Då öppnar du inte ögonen, utan jag och Patrik får försöka få dig att vakna genom att tända lampan så att du ser att det inte är något otäckt i närheten.

Jg har svårt att få ner i ord den fantastiska förändring som märks i dig. Det handlar om närvaro, förståelse för sammanhang. På något sätt är du mycket mer med nu. Men mardrömmar på nätterna sätter sina spår på en mamma, och min hjärna kan inte riktigt böja sig kring alla ord och tankar.

- Nanna

Regn

Du älskar regn. När det regnar kryper du fram till altandörren, ställer dig på knäna och stödjer dig med händerna mot fönsterrutan och tittar ut. Så kan du sitta länge helt stilla. Jag undrar vad du tänker på... Vad är regn? Ser du likheten med duschen (som du ju också älskar)? När det blir varmare ska vi ta ut dig i regnet så du får känna på det.

- Nanna

Stående

Vi hade lagt dig i din säng för att sova, och du protesterade. Du fick ligga själv ett tag och försöka acceptera faktum. Ganska snart tystnade du, och vi förstod att du hade somnat nu. Skönt. Fast jag hade en tröja jag ville ha i sovrummet. Så jag smög upp dörren, lät lyset vara släckt, och började rota i hörnet där den skulle ligga. Då hör jag ett busigt fnitter från sängen — du skrattar liksom genom spända, ihopbitna käkar. När jag vänder mig om ser jag vagt din gestalt stå upp i spjälsängen, dina händer håller i kanten. Lilla Charlie, det tog en timme att få dig att somna. Sen dess så är det stå som gäller. Du ställer dig mot allt — sängar, soffan, fåtöljer, altandörren, gungstolen (den sista var lite klurig). Och du är lycklig. Tills du behöver sätta dig ner, där är du ännu lite opolerad.

Min tid hemma med dig börjar gå mot sitt slut — om knappt två månader börjar jag jobba. Separationsångesten har redan börjat så smått. Jag kommer ju knappt få träffa dig... Lilla hjärtat, vad är det för värld vi bygger upp där vi inte ska få ses?

- Nanna

Krypning

Ja, så var det klart då. Nu kryper du på alla fyra, med början i lördags kväll. I söndags reste du dig dessutom upp för första gången utan förälder. Soffan fick stå bi istället. Jag hade nog förväntat mig att du nu skulle utforska huset för fullt vare sig jag var med eller ej, men istället sitter du på mattan och gnäller tills jag hjälper dig gå runt. Lilla vännen min, måste du alltid ligga steget före?

- Nanna

Grattis på 1/2-årsdagen!

Idag fyller du 1/2 år! Stort. Fast du är så liten. Lägesuppdatering: du kryper/ålar så det står härliga till. Snart kryper du nog på riktigt, på alla fyra. Oleander är numera inget hinder. Du har fattat smak för sladdar (förbjuden frukt). Du äter gröt på kvällarna, och till lunch får du en liten portion riktig mat i puréform. Du älskar tittut. Du sover själv i spjälsängen fram till kl 03, somnar så bra på egen hand.

I lördags var det Valborg, och Världens Första Kalas. Vi hade bjudit in släkt och vänner, och släkt och vänner kom för att med dig göra dagen till en fest. En stjärnmagnolia planterades invid trappen upp, och sammanlagt fylldes trädgården av 47 personer. Maffigt. Rekord. Du höll gott humör hela dagen — hur lyckas du!? Det kan bero på att du älskar människor, och att de älskar dig. Massor med fina presenter fick du också (fast omslagspappret var roligast!). Tack alla snälla!

Hemma

Äntligen är jag hemma med dig. Dagarna känns som en underbar evighet av äventyr och mys. Massor händer med dig nu denna vecka. Du springer, med hjälp så klart.. Du vill krypa men förstår inte riktigt hur man gör. Du krälar fram, snabb som en iller. Nu om man lägger dig ner på golvet eller på en säng och tittar bort.. så är kan du efter någon sekund vara på helt annan plats, upp till en halv meter  bort från där man lämnade dig.

Som pappa till dig så ska vara till hjälp med det som du tycker är viktigt. Vilket mest är att springa.. ofta är man där med krökt rygg och hjälper dig att springa fram över golvet. Jag vet inte om det är det eller att jag lyfte en sten som var stor som 15 Charlie för att göra plats för din gunga, men lite ont i ryggen har jag. Som tur var finns det andra aktiviteter som du kan acceptera, att sitta i pappas famn eller att leka med dit träägg som du fått av mormor(som köpte det i tron att hon skulle få ha det som prydnad, men såg hur lycklig du var när du lekte med den). Något som du gillar nästa lika mycket som(kanske mer än) att springa är när vi gör roliga ljud (Ping, prrrrt, beep, hönan mfl) eller när vi frustar dig över hela kroppen. Du kan bryta ut i enorma glädjetjut av olika slag.

När du eller jag är trötta efter allt ståhej kan man ibland få ha dig i famnen och klappa dig. Läsa en saga, tex den om skomakaren och vättarna, Guldlock och björnarna eller berättelser om farfars gamla kompis Trollet Knut. Ibland får man det så mysigt som på bilden och du somnar in tätt intill och man sitter kvar och bara njuter av din skönhet.

-Patrik

Borta

I fyra dagar var jag utan dina leenden. Jag var orolig att du skulle glömma mig och jag skulle vara som en främling för dig när jag kom hem. Jag var på en konferansresa med arbetet, vilket var rätt trevligt. Men var stund jag fick en paus tittade jag på bilder på dig. Saknaden var stor.
Under tiden åt du gröna ärtor, blev bättre på att krypa och gå. Umgicks med morföräldrarna som skämde bort dig så mycket de bara kunde. ;) Du fick nya leksaker, en vagn med "syrullar" på. Det känns som allt hände under dessa dagar och jag missade det.
Som tur var skickade Nanna bilder var dag. Alla var otroligt fina men jag gillar denna speciellt mycket. För den visar dig som så glad som du oftast är.

Nu har jag varit hemma i snart en vecka och haft en undebar tid med dig men det är en annan historia.

Jag älskar varje ögonblick du ger mig.

-Patrik

Med språng

Veckorna rinner iväg, och du springer. Nåja, det kanske är lite överdrivet. Men håller vi dig i händerna så sätter du iväg med överraskande fart, oftast dit näsan pekar. Om någon sträcker ut armarna mot dig brukar du gå åt deras håll. Du har fått en lära-gå-vagn, som du med förtjusning tagit dig an. Än så länge vågar vi inte låta dig gå utan förälder som säkerhetsnät (vi går precis bakom med händerna någon cm ifrån dig), men du behöver oss mest när du vill sätta dig ner.

Vi har varit på utflykt utomlands! I veckan åkte vi till Louisiana, med både mor- och farföräldrar. Det var väldigt mysigt och gick oförväntat bra. Du hade fått din andra vaccination dagen innan och vi hade förväntat oss en mer kinkig Charlie än den som kom med. Du var lite trött, men annars märktes inget på ditt humör. Du insöp girigt alla människor, och konsten. Bäst tyckte du om en videoinspelning av en man som skrek, och iPad-målningar som var upplysta bakifrån. Du verkade inte så imponerad av Picasso.

Vi ser nu fram emot sommaren, med en allt rörligare tös. Altanen är bebissäkrad, du har provsmakat gräset — allt ser bra ut.

- Nanna

Sova borta

Din pappa åkte till Málaga ons-lör, så vi gjorde det näst bästa. Vi åkte till Nässjö. Vi tog tåget från Norsesund, bytte i Alingsås och kom fram till Nässjö på eftermiddagen på onsdagen. Din mormor mötte oss på Apoteket och jag undrar hur länge hon kommer ihåg det leende du gav henne där. Fråga henne. Sen gick vi till deras lägenhet vid Ingsbergssjön, och ganska snart kom din morfar också. Vi tillbringade sen hela veckoslutet i deras stuga på Soludden.

Det var spännande att se dig lära känna andra människor så, de hann ju bli naturliga för dig innan det var dags att ge sig av. Vi hittade många nya (och gamla) spännande leksaker, och såg mycket nya saker och platser. Jag är imponerad av hur bra du trots allt sov. Vi har sen drygt en vecka tillbaka låtit dig somna själv i spjälsängen här hemma, och jag var orolig för hur det skulle gå när vi åkte bort. Men du fick sova i vagnen istället och det gick nästan lika snabbt för dig att somna in.

Det var roligt att vara borta så länge och känna att det går så bra, att det är så lätt med dig. Det blir mer resor. På tisdag ska vi åka till Louisiana och titta på konst. Då får du träffa farmor och farfar igen också!

Du börjar bli riktigt bra på krypandet. Visst blir du frustrerad fortfarande, men du lyfter kroppen bra och länge. Du visar tydligt när det är något du vill, som att sätta dig eller ställa dig upp. Räcker man dig två fingrar försöker du genast använda dem som hjälp. Ja hjälp, du känns så stor ibland, och så är du ändå så liten. Du kommunicerar så mycket, och det blir mer och mer förståeligt.

För övrigt bajsar du på toaletten varje morgon kl.06:49. =)

- Nanna

Fem månader

Det är sanslöst. Dessa fem månader har gått så fort. Jag hade nog förväntat mig att det normala tidsflödet skulle stanna upp bara en aning när jag fick dig, för att jag skulle sluta jobba och gå in i någon sorts småbarnsmystisk verklighet där tiden funkar på ett annat sätt. Tji fick jag — ibland undrar jag fortfarande om du är en dröm. Så fort har det gått, så självklart känns det. Som att du har skapat en ny värld åt oss.

Du förflyttar dig nu ganska snabbt. Jag tycker mig aldrig riktigt se det hända; jag tittar bort och när jag tittar tillbaka är du på en annan plats. Du leker plötsligt med saker som jag la utom räckhåll. Hur gör du? Jag tror det är en sorts blandning mellan krypande och ålande och vickande.

Förkylningen är det bara ett svagt eko kvar av. Du snörvlar då och då, det är allt.

De senaste kvällarna har du visat gröten ett mindre intresse. Är havregröten inte lika god kanske? Du får majs till lunch som du uppskattar i alla fall. Men det är inte alls lika kul om du inte får hålla skeden själv. Ofta öppnar du inte munnen förrän du får ett bra grepp om skeden. Vi ser fram emot många kladdiga måltider.

Du är lycklig. Du ler stort när jag tittar mot dig, du kiknar av skratt när jag kittlar dig. Du är harmonisk och trygg, trivs oftast bra med att bara ligga på din fina lekmatta och upptäcka. Att jag sen dyker upp från oväntade håll då och då är fantastiskt roligt. Du brukar bli arg när du ska sova på dagen, då sjunger vi "Sirika oåa" för dig. Om du är jättearg kan vi dramatisera sången lite grann, så skrattar du snart mellan skriken. Efter en vers är du ett enda stort leende. (Sen börjar du i och för sig skrika igen när sången tystnar...)

- Nanna

Första förkylningen

Nu har vi åkt på en förkylning du och jag, Charlie. I torsdags blev du sjuk, hela fredagen hade du feber och sov nästan konstant. Nu, tisdag, är det mest näsan kvar — det rinner och rinner, som om det aldrig skulle ta slut. Om jag ska gå efter mina egna symptom så har du dessutom ont i halsen, något som skulle kunna förklara din hosta.

Jag måste ändå säga att du tar det med ro. När du är vaken är du lika nyfiken som vanligt, och har nästan lika lätt för att le som du brukar. Det verkar vara lättare att vara sjuk utan sjukdomsinsikt! Så vitt du vet så är det ju så här en näsa beter sig — den rinner och ömmar. Det är ingen anledning att inte utforska den fantastiska värld som finns omkring oss.

Din krypning gör framsteg: igår lyckades du ta dig framåt, flera centimeter upprepade gånger. Det är mer ålande och dragande än, men du går upp i krypställning om och om igen också. Du har så bråttom ut i världen. Jag har en känsla av att det blir många blåmärken...

För övrigt har du nu fått se ditt livs första krokus. En liten, vit blomma har letat sig upp under rosorna. Fast du var mer intresserad av mossan.

Jag älskar dig, Charlie.

- Nanna

Idel solsken

De senaste veckorna har det varit fullt upp. Mycket att göra för din pappa och mig, vi har träffat många nya kompisar till dig, och du har utvecklats massor. Du har varit idel solsken i en hel vecka nu, och du har passat in det perfekt med första vårveckan. Snödropparna slår ut i backen — när du ler smälter snön.

Den enda frustrationen som dröjer sig kvar är den att inte kunna förflytta sig. Du vrider dig nu ett helt klockvarv i en handvändning, snurrar lätt runt från mage till rygg och tvärtom. Men framåt kommer du inte. Du drar upp knäna ända under magen och sparkar ifrån, men inget händer. Tror jag det att du blir frustrerad.

På dagarna har vi nu tagit långa promenader i vårsolen. Du brukar hålla dig vaken de första tjugo minuterna, och sen somnar du in. Det är väl behövligt: hemma sover du max trettio minuter i sträck. När vi är ute och går kan du sova över en timme. Du blir en så mycket gladare bebis när du får sova ordentligt.

Den bästa tiden på dagen är för tillfället kvällarna när din pappa kommer hem. Så fort han kommer genom dörren kan du inte släppa honom med blicken, du skrattar åt allt han gör. När han sitter vid datorn stirrar du som att det är det roligaste du någonsin sett.

På kvällarna får du numera gröt till din vanliga diet. Det är en risgröt som är ganska söt, och du älskar den storögt och gapandes. Det är svårt att hålla ditt tempo, du sväljer snabbare än jag lyckas fylla en ny sked. Nästa vecka ska vi pröva havregrynsgröt också.

Du har också hittat favoritleksaker — det är en bitring som ser lite ut som Musse Pigg, och en skallra som ser lite ut som en käpphäst, fast liten och i tyg. Den är randig i rött och gult och har en röd kalufs uppepå.

Sist men inte minst har vi idag satt upp dig på kölista till förskolan Norsen här i byn! Det är dock ett och ett halv år kvar innan du ska gå där.

- Nanna

Början

Jag tänkte börja från början. De första ögonblicket. Jag var nervös vi hade kämpat så och nu var vi hos kirurgen. Jag var nervös för Nanna och jag var nyfiken på vem du skulle vara. Jag o Nanna pratar om vad de gör. Jag är noggrann med att inte titta över det gröna skynket. Nanna säger nu blev jag lätt och sen hör jag det vackraste lilla barnskrik som nånsin hörts på denna jord. Jag inser att jag inte har den minsta aning om något och allt är nytt, mitt hjärta stannar. Sen kommer du, buren av en av barnmorskorna de lägger dig på en liten bädd tvättar av dig hjälpligt och frågar om jag vill klippa navelsträngen. Jag tycker det är viktigare att ta emot dig än att cermonielt klippa en navelsträng, dessutom är den redan är avklippt. Tokigt vad som är viktigt för vissa människor. Själv är jag upptagen med att du är blå. Betyder det att du mår bra eller nått fel. Är du halv smurf? Barnmorskorna säger att allt är lugnt och att man ska vara blå. Jag kommer inte ihåg om alla barn är blå eller om det var så vid kejsarsnitt. Fastforward: du är inte längre blå. Rewind: Jag får hålla dig, återigen stannar hjärtat för att sedan slå extra slag. Först nu får du träffa mamma. Det blir ett snabbt besök innan du är pappasflicka igen. Vi förflyttas ner till förlossningen igen i väntan på förflyttning till BB, vi sitter i ett mörkt rum. Jag vill inte tända för jag tänker att det ska skrämma dig. Dessutom är det skönt, mina ögon är trötta efter så lång tid vaken. Vi pratar och myser, du är utmattad men verkar känna dig trygg i min famn. Jag undrar vad man ska göra i en sådan situation, har ingen att fråga. Känns inte som man ska kalla på hjälp, de är troligtvis upptagna med att hjälpa folk att föda barn. Du är ju redan född och jag har det underbart med dig. Hoppas jag inte missade att göra nått viktigt. Fastforward: du verkar ha överlevt..

Vem

Det är dags att beskriva vem du är.

Du är en lycklig människa, som ofta ler och skrattar. Gladast blir du när du har mammas och pappas uppmärksamhet, men det händer också att du kan skratta till för dig själv när du ligger ensam och leker. I övrigt uppskattar du att bli kittlad. Till dina favoritsaker hör: att känna på saker och bita i dem, lampor, när mamma pratar ryska, när pappa kommer hem, när vuxna pratar om saker som engagerar dem, att stå upp. Du tycker om människor som ler mot dig, som pratar med dig. Du tycker om att vakna när någon är där och tittar på dig.

Att bada uppskattas också, genom förundran varje gång du känner vattnet på fötterna, och genom förtjusning när du väl ligger i. Fast du spänner dig väldigt, och det tar alltid ett tag för mig att få dig att slappna av.

Du tycker inte om att sova. Nog för att du sover bra om du väl somnar, men att komma dit är inte sällan en lång och plågsam process. Det finns ju så mycket roligt att se! Du är en person som helst vill vara engagerad i din omvärld, och varje dag insuper du glupskt allt du kan med ögon, mun och händer. Du är väldigt fysiskt aktiv, och vill sällan bara ligga eller sitta still. Babysittern funkar i köket, om det är full rulle och jag pratar med dig samtidigt. Du är inte heller mycket för att ligga och gosa, utan vill i så fall helst sparkas och dra i hår. Det tycks bli en fighter av dig. Äpplet faller inte långt från trädet.

Din form av nedvarvning innan sängdags brukar bli — att stå upp. Gärna pratar du samtidigt, och skrattar. Mina stilla drömmar om sagoläsning och mys i sängen är än så länge inte att tänka på. Men du har börjat uppskatta nöjet att bläddra i böcker, något jag hoppas kommer utvecklas.

Du gillar musik. Jag sjunger ofta för dig, och gitarren är omåttligt spännande. Både jag och Patrik dansar ofta med dig. Du finner det besynnerligt men roligt.

Vi har varit lite dåliga på att ta med dig ut, så du är väl inte helt testad på den fronten än. Men tågresor gillar du — så många människor att titta på kan inte bli fel. Du somnar gott både i vagnen och i bärsjalen, fast bägge kan också vara lite jobbiga, då du inte kan stå upp.

Nu låter det som att du är världens mest harmoniska unge. Det är en sanning med modifikation. Om du inte får som du vill, blir det genast liv. Du kan skrika dig röd i ansiktet om du inte får stå upp, om du inte får känna på handduken, om du inte får ligga på mage (som när vi ska få på dig en ny blöja). Envis och bestämd är du. Det känns tyvärr igen det också.

- Nanna

Back to normal

Det var några oroliga dagar förra veckan, efter vaccineringen och fram till helgen. Ingenting dög — maten var inte god, sova var tråkigt, stå upp var bara fruktansvärt, ligga på golvet var dummaste idéen nånsin. Stackars dig, du måste ha varit uppgiven till slut. En mamma som bara inte fattar.

Nu har allt återgått till det normala igen. Sedan helgen är du världens lyckligaste och jag och Patrik är de roligaste i universum. Det är skönt att känna igen dig. Du har återtagit dina försök att vända dig om; från rygg till mage åt höger kan du redan, och nu försöker du lära dig vänster håll. Det är svårt och frustrerande då du rör benen precis som om du skulle vända dig åt höger. Någon gång då och då lyckas du vända dig från mage till rygg, men du verkar inte tycka att detta är lika coolt. Det blir max en gång om dagen.

Och igår smakade du avokado. Ytterst lite på mitt finger ledde till en fundersam blick och mycket smaskande med tungan.

- Nanna

Tappra Charlie

Hela helgen har du haft svårt att sova. Du vaknar oftare på natten, och sover bara i korta pass på dagen. Det hjälper inte att jag ser att du är trött — det tar minst en timme innan du slocknar. Jag tror att du helt enkelt inte vill sova. Kanske hänger det ihop med att du precis börjat sträcka dig efter saker och greppa dem. Du börjar förstå att hela den här världen finns här ute för att du ska kunna göra saker med den, och det är grymt spännande. Vem vill sova då?

Du står upp, vänder på dig, känner efter, pratar, tittar med ögon stora som tefat. Så mycket värld, så lite tid. Och så går du och blir trött hela tiden, inte konstigt att du blir lite ledsen då. Du vill ju ha mer, mer, mer!

Igår blev du vaccinerad. Ett stick i varje lår, och det gjorde ont såklart. Men du skrek bara en liten, kort stund, sen var du redo för nya äventyr igen. När vi kom hem var du som vanligt i en timme eller så, sen slocknade du. Och sov... Med undantag för små snabba matpauser, sov du från klockan 17 på måndagen, till klockan 7 idag, tisdag! Sen idag har det gjort lite mer ont och vi försökte leka lite för att tänka på annat. Och du försökte verkligen! Du gjorde allt vad du kunde för att le och skratta, men det gjorde ju ont. Du fick en alvedon och nu sover du igen. Lilla tappra Charlie.

- Nanna

3 månader, inte klokt.

Nu har du bott i vårt hus i tre månader. Det är inte klokt att det inte har gått längre, känns som om du har varit här lika länge som vi! Vad gjorde vi innan dig?

Du har upptäckt det förunderliga i att vända sig om. Vi lägger numera alltid ner dig på rygg, och vi hinner knappt resa oss upp innan du har snurrat runt till mage. Dessvärre leder detta till en hel del frustration — du vill ju ligga på rygg så att du kan snurra runt! Så då gnäller du. Och så kommer vi och vänder (efter erforderlig väntan). Och så snurrar du. Och så gnäller du. Varför ligger du på mage nu igen, det är inte roligt! Hå hå ja ja.

I övrigt producerar du hejdlöst med saliv. Och vill tugga, tugga, tugga. Vi väntar med spänning på att få se vad detta bär med sig.

Snön är nästan borta, vi känner doften av vår i luften — våt jord och sten, multna löv. Igår fick du ligga ute i barnvagnen under rhododendronbusken och titta på alla vackra blad som fladdrade i vinden. Det är bra underhållning, det. Tänk snart när vi kan gå runt i trädgården och titta på snödroppar och krokusar... Och ut i skogen, när löven spirar. Varför längtar vi alltid framåt? Det är ju alldeles underbart att bara vara inne i stugan när himlen mörknar och vinden tjuter.

Charliefrossa

Jag mumsar på dig dagligen. Snuffsar, myser, pussar. Jag tror att du uppskattar det nästan lika mycket som jag; du skrattar, ooo:ar, gurglar. Det är härligt att leka med dig, om än utmattande ibland. Men när du skrattar kan jag fortsätta lika länge till, allt för ännu ett skratt.

Skratten, de är ännu korta men ändock lycka. Du skrattar när du får stå upp på min eller Patriks mage — det är nog det bästa du vet. Du skrattar när du vaknar upp efter natten och tittar på oss, som att du har längtat efter en ny dag. Du skrattar när jag pussar dig i nacken, under örat. Du skrattar när jag gör något nytt ljud med munnen (favoriter har varit uppsjungningsövningar, såsom bi-bo-bi-bo..., signore, du-o-ja). Du skrattar när du blir överraskad av någon som ler stort.

Vi har dansat också, först till reggae och sedan jazz. Hittills ser du fascinerad ut, och Charlie Parker fick minsann några leenden. Detta håller ditt intresse länge, gärna en kvart i taget.

Vad mer... Du har börjat sträcka dig efter saker! Vid skötbordet finns ett vägghängt skåp, precis ovanför ditt huvud när vi byter blöja. På undersidan har jag tejpat upp en remsa på vilken jag har målat en slinga med färgglada oleander-blommor. Denna fascinerar dig storligen, du rör vid dem och vill inte riktigt därifrån. Baby-gymet får dig också stundtals att sträcka ut en hand, ibland medvetet, ibland inte.

Under tiden håller jag och Patrik oss upptagna. Vi är tacksamma för en glad och sömnig bebis, då vi bägge skriver uppsatser samtidigt. Patrik skaffar dessutom körkort och läser en hel universitetskurs till, samtidigt som han jobbar 80%. Och ändå hinner han leka med dig, pussa på dig, älska dig. Du har en bra pappa, du.

Alla dessa känslor

Igår var jag iväg på opera — don Carlos. Och hela veckan innan kände jag att nä, jag vill inte gå. Det är roligare att vara hemma med dig. Och tänk om det blir jobbigt för Patrik, om du är arg hela tiden... Så mycket du får mig att känna, jag hade trots allt inte förstått att det skulle bli såhär!

Jag gick till slut i alla fall. Vi måste ju lära oss att vara ifrån varann ibland, du och jag. Jag hade det riktigt bra, och du hade det faktiskt ganska bra också tror jag. Även om du var lite anti att äta från flaska, så Patrik fick lite svårt med att få i dig mat. Teskeden kom till bruk men var inte heller poppis. Du åt, men du spydde mycket också.

När jag kom tillbaka var du lugn men hungrig. En mäster-pappa har du som lyckades med detta. Du åt, och spydde upp det mesta på hela mig. Och idag är du så glad så, du sover gott i egen säng och allt (vilket du för övrigt inte alls gör på natten, det var bara första gången som gick bra sen gav Patrik och jag upp). Och jag är glad som får vara hemma med dig.

- Nanna

Längtan

Det är en underbar och pirrande känsla man har i magen. Jag tror att den blev starkare av att du faktiskt varit här på min arbetsplats. När man sitter och väntar och längtar efter att få komma hem och hålla dig i sin famn. Inte så att jag längtar bort från jobbet utan det att jag längtar efter dig. Tänker nu att tilll och med att ha dig skrikandes i min famn skulle vara mysigt. det är ju så mysigt. Ännu mysigare är det när du ligger med ansiktet tryckt mot min hals, på väg att somna men inte riktigt. Du burrar in dit ansikte och snosar liksom, ibland ger du ifrån dig små läten och suckar där du visar att du är trygg. Ibland gnäller du på att mitt skägg sticks. Det är det jag längtar efter.

Igår var du här.. Jag fick visa upp dig och du var så söt och så duktigt. Jag var så stolt. Många av mina arbetskamrater sa idag att du är väldigt söt. "Liten är hon" svarar jag. Jag kan ju inte säga som det är att du är den vackraste sötaste, bästa lilla varelse som kommit till den jord. Jag kan men jag vill ha det mellan dig och mig...(och kanske de andra som läser denna blog).

Åter till prov vaktandet.

ps jag älskar dig Charlie

/Patrik(arbetande pappa)

En typisk dag

Du sitter i mitt knä (utan annat stöd än min mage!) och jag tänker att detta är ett bra tillfälle att beskriva hur en typisk dag ser ut för en två månader gammal Charlie, under jullovet när båda föräldrarna är hemma.

Du vaknar vid 7-tiden, hungrig och toanödig. Du sparkar lite, stönar och väcker mamma och pappa, som avhjälper besvären. Din pappa går upp, men jag brukar ligga kvar och sova lite till, gärna hela vägen till 9. Då är det i allmänhet dags för dig att äta igen, och sen är du vaken och pigg och på solskenshumör. Vi ligger kvar i sängen en halvtimme eller så och skojar, pratar och sjunger.

Sedan går vi upp och jag får kasta i mig frukost — jag är hungrig som ett lejon på mornarna nu för tiden. Patrik har inte alltid ätit frukost än, utan gör det ofta efter mig. Du har ännu vakentid kvar, och håller igång till 12-13, med någon liten sovpaus emellan. Din tid tillbringas med att stå på fötterna, vilket är senaste favoritsysselsättningen. Vi går på toaletten med jämna mellanrum och har på senaste fått byta en hel del blöjor.

Sen sover du. Tungt. Du vaknar kort till vid 15-tiden för mat och toalett, men håller dig annars till 17-18 innan du åter blir kontaktbar. Då står vi lite till — det spelar inte så stor roll på vad eller med vilken utsikt, så länge du får sträcka på benen. Detta håller i sig fram till nio då Patrik och jag vill gå och lägga oss. På kvällarna är du hungrig och du hade gärna ätit konstant. Jag behöver dock vissa andrum... Vid nio ligger du vid bröstet och Patrik läser högt för oss i sängen, för tillfället om olika pedagogiska inriktningar. Du somnar någon gång 22-23, sover i fem timmar för att snabbt vakna för mat och toa, och somnar om igen.

Du lever livet, med andra ord. Och vi med.

- Nanna

Grattis på 2-månadersdagen!

Idag är du 2 månader. Svårt att tro att det inte gått mer tid. Igår tog vi med dig in till Göteborg, det var första gången utan bil. Du åkte kollektivt hela vägen, och skötte dig exemplariskt! Vi besökte mitt jobb och hälsade på kollegorna, och din pappa och jag köpte dig lite whisky som minne från första System-besöket.

Fler milstolpar: du flyttade inatt ut ur dina föräldrars säng och sov på egen hand i spjälsängen. Du sov som en stock utan problem — värre var det för mig! Jag har vant mig vid en snusande Charlie, varm och rofylld, bredvid mig, och fick nu ligga ensam och sömnlös. Jag har nog lite att lära av dig...

- Nanna