Snart jul

Mandas första jul... Härliga tider. Manda, du har precis börjat gå! Du tar nu ca tolv steg utan att hålla i dig, du går med ett skratt om och om igen. Till detta sover du dåligt, du har en förkylning som får dig att hosta massor - men inte tar det kol på ditt härliga humör!

Vi har sen senaste inlägget varit i Almuñécar, Spanien, på semester hela familjen. Det var en härlig vecka med två trötta föräldrar. Charlie hittade så många lekparker... Vi jobbar lite på att få dig att duka undan din tallrik efter maten, Charlie, och du hade en så härlig kommentar i Spanien:
-Är man tre år så får man duka undan din egen tallrik, Charlie.
-Jag orkar inte, mamma.... Men Laban orkar (vi har pratat mycket om spöken)! Laban kan göra det!
-Men Laban är ju så liten.
-Nej, han är stor nu! Han har fyllt tre år! Hurra!
Du överraskar oss ständigt med dessa finurliga lösningar på problem du har. Du tänker och klurar så mycket, och kommer alltid på alternativ.

Nu kommer julen, vi ska göra godis och pyssla. Det blir härligt. Jag älskar er!
Kramar från en förkyld och trött mamma
- Nanna

Är du aldrig färdig?

Det är inte klokt, men det känns som om du alltid tar språngsteg mot framtiden. I helgen har du börjat gå på riktigt. Du tar inte längre tveksamma, rädda steg mellan fåtöljen och soffan, utan går nu tvärs genom hela vardagsrummet och in i köket. Du aktar dig noggrant för att ta tag i möbler på vägen genom att sträcka upp armarna i luften. Ett stort leende spelar stolt på läpparna medan du steg för steg övervinner gravitationen. Du är härlig att se!

Samtidigt har din ordförståelse utvecklats, du förstår nu huvud, mage, fot, hand, näsa, lampa, fönster, fågel, mamma, pappa, nalle, kanin, vovve, bok... Jag har säkert glömt massor. Du säger hej, hej då, hallå, tack och gott, och försöker med en hel del fler ord. Ditt eget privata babblande har blivit alltmer nyanserat och melodiskt.

Dina favoritsysselsättningar för tillfället är: spela piano, läsa bok, gå, gosa i sängen och dansa. Jag ska börja jobba igen efter att ha varit ledig och hemma med dig i tre veckor, och det känns lite sorgligt. Men februari närmar sig, och då kommer din pappa och jag att dela lika på dig! Jag längtar.

- Nanna

Första stegen

Charlie liten, du har börjat gå! Du tar på egen hand flera steg i följd, utan att hålla i dig någonstans. Oftast är det mellan din pappa och mig, från den ena till den andra, men enstaka gånger också bara en bit på mattan. Du släpper taget, tar upp till fem steg, och sätter dig ner. Stegen går långsamt, överlagt, kontrollerat, med tyngd i kliven. Ibland uppstår en liten paus, som om du inte vet om du klarar mer. Ibland sätter du dig då ner, ibland står du och väger för att sedan ta ytterligare något steg. Vi applåderar och jublar.

Du är också tydligare med din kommunikation. "Nä!" säger du när du inte vill, och ibland för att retas. "Hej då!" kommer allt oftare när något just försvinner, som staden i tågfönstret när du åkte med din moster idag. Vanligtvis kommer det när något har försvunnit, som när folk har gått. Du säger "hej då" när vi har stängt dörren och vänt oss bort.

Du äter hela äpplen också. Du är njutning personifierad när du mumsar i dig ett äpple stort som halva ditt huvud. Du håller det i händerna och attackerar det rakt framifrån. Med dina fem små tänder tar du tuggor, och spottar ur skalet. Det tar ett tag, ett helt äpple räcker ungefär en halvtimme.

Du är en ständig källa till glädje för oss. Och i natt vaknade du inte en enda gång, först när jag ändå skulle upp klockan 06:50 började du tröttna på din säng. Himmelrike.

- Nanna

3 månader, inte klokt.

Nu har du bott i vårt hus i tre månader. Det är inte klokt att det inte har gått längre, känns som om du har varit här lika länge som vi! Vad gjorde vi innan dig?

Du har upptäckt det förunderliga i att vända sig om. Vi lägger numera alltid ner dig på rygg, och vi hinner knappt resa oss upp innan du har snurrat runt till mage. Dessvärre leder detta till en hel del frustration — du vill ju ligga på rygg så att du kan snurra runt! Så då gnäller du. Och så kommer vi och vänder (efter erforderlig väntan). Och så snurrar du. Och så gnäller du. Varför ligger du på mage nu igen, det är inte roligt! Hå hå ja ja.

I övrigt producerar du hejdlöst med saliv. Och vill tugga, tugga, tugga. Vi väntar med spänning på att få se vad detta bär med sig.

Snön är nästan borta, vi känner doften av vår i luften — våt jord och sten, multna löv. Igår fick du ligga ute i barnvagnen under rhododendronbusken och titta på alla vackra blad som fladdrade i vinden. Det är bra underhållning, det. Tänk snart när vi kan gå runt i trädgården och titta på snödroppar och krokusar... Och ut i skogen, när löven spirar. Varför längtar vi alltid framåt? Det är ju alldeles underbart att bara vara inne i stugan när himlen mörknar och vinden tjuter.

En morgon

Du ligger bredvid mig på golvet, på ett täcke. Du tittar. Jag lyckas inte riktigt få reda på på vad, men intressant är det. Visst tänkande är definitivt involverat, för du rör på händerna precis som din pappa gör när han tänker.

När jag säger "Hej, Charlie, godmorgon" så ler du och glittrar med ögonen. Det är gott att vakna till.

Patrik har jullov nu, och vi ligger tillsammans i sängen på mornarna och myser och leker. Det är mest Patrik och jag som leker, du tycker inte alls det är kul att bli kittlad under fötterna. Vad får man inte stå ut med...

Det har varit en helg full av besök: på fredagen var Eija här och sov över. Du låg i vagnen och hon underhöll dig med en skallra — efter en fem minuters idogt försökande fann du det faktiskt både intressant och roligt! Eija fick många härliga leenden.

Du är väldigt vacker, min lilla Charlie.

- Nanna