Visar inlägg med etikett resa. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett resa. Visa alla inlägg

måndag 22 september 2014

Mycket har hänt

Idag börjar hösten. Efter veckor av varmt, soligt väder piskar regnet huset under evighetsgrå moln. Andra saker har också förändrats: idag är ni bägge på dagis, utan föräldrar som vakar och skyddar. Manda, du är inskolad (hoppas vi), och idag är din första dag. Du sa "Hej då" till mig som ingenting, vinkade glatt. Nu ligger jag hemma i sängen (vi har alla varit sjuka senaste veckan, avlöst varann) och hoppas att telefonen inte ska ringa. Men förra veckan med din pappa gick jättebra, du vill mest bara inte gå hem från dagis igen. Det är ju ett gott tecken.


Vi har nyligen kommit hem från Kreta, en fantastisk resa för att bevista er pappas kusin Sebbes bröllop. Ni är underbara att flyga med, ni håller god min hela resan. Det enda som är lite jobbigt, det är att gå igenom säkerhetskontrollen — de ska ju nödvändigtvis scanna Mandas snutte, och det är inte helt populärt. Vi har vandrat längs trånga, vackra gränder i Chania, badat (bara Charlie, havet var för läskigt för Manda), gungat, ätit underbart god mat... Kort sagt, semestrat. Och Charlie, du träffade en kille som heter Jeremias, Sebbes halvbror, som du gifte dig med. Två gånger! Ni hade väldigt roligt tillsammans, och även om du kramades mer än vad han gjorde så tror jag att ni bägge njöt lika mycket.

Jag fick också uppleva den där känslan av att komma hem igen efter semestern, fast ur föräldraperspektivet. Uttröttad av resan, längtandes efter tystnad och lugn. Och så två barn som är höga av lycka över att vara i sitt hem igen, med alla leksakerna. Och oförståelsen för att den lyckan ser olika ut beroende på hur gammal man är...

- Nanna

tisdag 17 december 2013

Snart jul

Mandas första jul... Härliga tider. Manda, du har precis börjat gå! Du tar nu ca tolv steg utan att hålla i dig, du går med ett skratt om och om igen. Till detta sover du dåligt, du har en förkylning som får dig att hosta massor - men inte tar det kol på ditt härliga humör!

Vi har sen senaste inlägget varit i Almuñécar, Spanien, på semester hela familjen. Det var en härlig vecka med två trötta föräldrar. Charlie hittade så många lekparker... Vi jobbar lite på att få dig att duka undan din tallrik efter maten, Charlie, och du hade en så härlig kommentar i Spanien:
-Är man tre år så får man duka undan din egen tallrik, Charlie.
-Jag orkar inte, mamma.... Men Laban orkar (vi har pratat mycket om spöken)! Laban kan göra det!
-Men Laban är ju så liten.
-Nej, han är stor nu! Han har fyllt tre år! Hurra!
Du överraskar oss ständigt med dessa finurliga lösningar på problem du har. Du tänker och klurar så mycket, och kommer alltid på alternativ.

Nu kommer julen, vi ska göra godis och pyssla. Det blir härligt. Jag älskar er!
Kramar från en förkyld och trött mamma
- Nanna

tisdag 30 juli 2013

Sommarberättelser

Nu går sommaren mot sitt slut - nästa vecka börjar Patrik jobba och du, Charlie, börjar dagis igen. Det är förstås hela augusti månad kvar, så vi räknar med att bad och sol och grill fortsätter ett tag till.

Det har varit en fantastisk sommar, varm och solig. Vi var i Patriks familjs sommarstuga i Svartmåla i några dagar tillsammans med er faster Elin, därefter i Nässjö i flera dagar medan vårt hus besprutades mot hästmyror (ok, den delen av sommaren var inte fantastisk...). Det blev som en semester! Vi badade och åt gott och lekte massor.

Manda har fått ett träd planterat, en magnolia Leonard Messel som står nedanför min och pappas, och Charlies magnolia. Tripp, trapp, trull. Fullt med fina, goa människor var här på ditt sexmånaders-kalas då trädet planterades, och du höll uppe ett härligt humör hela tiden. Du blev också välkomnad av Kretas vänner med hjälp av olivolja som du tyckte smakade utmärkt.

Vi var på Korrö folkmusikfestival i fredags med Charlie medan Manda fick vakta morföräldrarna i deras hus. Du tyckte festivalen var häftig tror jag, Charlie! Du dansade så det stod härliga till, du har en speciell variant som går ut på att du snurrar massor, och sen ställer du dig bredbent, bockar, och slänger upp kjolen så att du visar rumpan. Det var med nöd och näppe jag lyckades få dig att behålla kläderna på! När du började ta av dig klänningen så pratade jag med dig och sa: "Här har man kläder på dig. Titta på alla andra här, ser du någon annan som är naken?" Du såg dig runt i flera minuter, tittade noga på varenda en där (det var fullt med folk, det var konsert) och upptäckte att det inte var någon annan naken. Sen kom du på nåt, sken upp och sa: "Men, jag är naken!"

Vi sov hos era morföräldrar och när vi skulle åka hem dagen därpå sa du, Charlie: "Mormor, jag vill inte åka hem. Jag vill stanna här." Så det fick du. Nu sitter vi och väntar på att din morfar ska köra hem dig till oss efter tre dagar i Nässjö.

Manda, du väntar med krypandet. Däremot vill du upp och gå snart sagt varje vaken minut. Du är lika lycklig och glad som förut, men visar tydligt ditt missnöje om inga händer sträcks fram för att hjälpa dig att gå. Du kan sitta på golvet och skrika och gråta, men så fort händerna kommer och du kan sträcka på benen, så flinar du som om du vore i paradiset. Du sover sådär på nätterna, det är alltid några uppvak då vi ska stoppa in nappen eller jag ska ge dig lite mat. Max en gång per natt får du äta. Vi hade en vecka då du inte åt alls på natten, men det har vänt igen tyvärr. Somnar gör du nästan på egen hand, så länge du har en napp och din valros
s. Och så har du (nästan) börjat vinka!



Manda gillar inte att bada i sjön. Du skriker så fort jag låter dina fötter vara i sjövattnet längre än några sekunder. I badkar däremot stortrivs du - att plaska är fantastiskt intressant. Charlie däremot börjar trivas storligen i sjövatten. Du kan koka kaffe (blåsa bubblor under vatten), göra simtag med armarna, ligga på rygg i vattnet, tvätta håret själv (!). Nästa sommar blir det simskola för dig hoppas vi!

Tack för denna sommaren, älskade barn. Ni är härliga!

- Nanna

fredag 28 juni 2013

Sommar, sommar

Sommaren har börjat, och vi är äntligen friska hela familjen. Energin sprudlar! Manda nästan-kryper för fulla muggar, det går baklänges i en rasande fart. Charlie hoppar och hoppar, och Manda ska alltid titta på - då tjuter ni bägge av skratt. Det är härligt att se...

Vi började sommaren med en helg hos mormor och morfar. Sari, Daniel, Alva och morbror Daniel var där, och vi träffade gamla vänner till oss. Du, Charlie, lekte hela dagen med Uno som var fyra år. Ni hade jätteroligt ihop, fast ni kunde aldrig riktigt lära er vad den andre hette. Du kallade Uno för Ior hela dagen...

Helgen därefter var midsommar, och vi åkte till Jennys stuga ihop med Karl, Dante, Sari, Daniel och Alva. Det var verkligen fullt hus. Alla ni ungar var jättetrötta och det var en del gnäll från var och en. Det blev bättre och bättre för var dag dock. Charlie, du fick en egen säng i ett litet krypin. Du verkade ha det så mysigt men jag var rädd för att du skulle trilla ner, något du dock aldrig gjorde.

Vi kom hem, andades ut, och åkte sedan in en heldag till Slottsskogen. Charlie red på en häst! Du var jätteduktig, du höll dig ordentligt fast i sadeln och klarade dig utmärkt. Jag behövde inte ens gå bredvid. Dina ögon var stora som tefat och du var mycket koncentrerad. Sedan klappade du får och en get och tittade på grisar och kycklingar. Och sälar såklart! Ivar och Lisa var med och ni barn hade det jätteroligt med varann hela dagen. Ni leker så duktigt, du och Ivar. Manda sov mest hela tiden, fast jag tror ändå att du tyckte det var spännande med all action runt omkring. På eftermiddagen lekte Charlie och Ivar på jättelekplatsen Plikta, medan vi vuxna och Manda tog igen oss i gräset. Och sen blev det till och med ett restaurangbesök innan semesterdagen var över.

Nu för tiden är det väldigt mycket rollekar för dig, Charlie. Ena sekunden är du Findus, och då är Pappa Pettsson och jag och Manda hönor, andra sekunden är du Pippi, och jag är Lilla Gubben, pappa Tommy och Manda Herr Nilsson. Din fantasi är oändlig. Ibland låtsas vi att vi är dagisfröknarna, och ganska ofta är du en katt. Nao, säger du då.

Vad mer... Jo, Manda! När du vill något särskilt, som att vi ska ta upp tidningen du just tappade ner på golvet, eller ge dig den där skeden, så knarrar du! Något enormt, det låter som en dörr som plågsamt långsamt håller på att stängar. Knarrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr säger du då. Det går inte att ta fel vad du vill, för du tittar oftast rakt på det du vill ha. Helt underbart lilla sötnos...

- Nanna

onsdag 4 juli 2012

Minisemester

Nu har vi haft minisemester hos mormor och morfar, du och jag. Pappa kom två dagar han också. Vi åkte till Nässjö på onsdagen, sen åkte jag hem till Norsesund på fredagen för att jobba lördagen, och Patrik och jag åkte till Nässjö igen lördag eftermiddag. Så på söndag åkte Patrik hem till Norsesund igen, och vi stannade i Nässjö till på måndagen. Lite rörigt... Men på detta sätt fick du sova över själv hos mormor och morfar en natt — en stor upplevelse för alla inblandade!

Du fick lära dig hur storlommen låter, och är nu en hejare på att härma den. Du har klättrat på stenar och grävt i landet, åkt båt och slängt stenar i sjön. Riktig sommar med andra ord. Vi kom dessutom iväg till ett ekomuseum, där de hade många sätt att leka med vatten. Vet inte om det var du eller vi som tyckte det var roligast.

Jag har ett minne av när jag försökte lägga dig på söndagskvällen. Du var ytterst bångstyrig, och ville absolut upp, spela, titta på T, läsa, eller vad som helst hellre än att sova. Till slut lyckades jag lägga dig i min säng, och när jag gick ut så låg du och knölade och bökade med täckte, men enbart måttligt gnällande. Efter en tio minuter hörs ett mer desperat skrikande inifrån rummet, och jag springer dit för att se hur det går. Då har du lyckats krypa in inuti påslakanet, och hittar inte ut igen. Du storgråter när jag väl får ut dig, och vi kramas länge. Plötsligt tittar du upp på mig och säger mellan hulkningarna: "koja". Du hade alltså tänkt att det skulle bli som en koja inuti täcket! Du älskar för tillfället kojor.

— Nanna

tisdag 28 juni 2011

Magsjuka

Saker går in i vartannat, och det är svårt att avgöra vad som är vad. Du har haft en jobbig mage i snart två veckor nu. Det började när vi hälsade på dina morföräldrar i Nässjö, du fick feber och diarré. Febern gick över snabbt, men magproblemen har hållit i sig. Efter fem dagar dök en liten, liten vit tand upp, längst fram i underkäken. Den är så fin och du använder den redan flitigt.

Sen kom midsommarhelgen och du fick inte längre behålla maten vi gav dig. Du var svag och orkeslös under helgen, och på söndagen ville du bara sova. Du hade dessutom förlorat en hel del vikt. Du var långt ifrån ditt vanliga glada, nyfikna jag, och åkte in till Östra för att kolla upp dig. Sari och Daniel skjutsade in oss och hjälpte oss. Vi fick vänta länge och väl på läkare, och efter dryga fem timmar kunde vi åka hem med det lugnande beskedet att dina provresultat såg bra ut, och att vi skulle fortsätta att ge dig mycket vätska. På sjukhuset hade de hjälpt oss att tvinga i dig vätskeersättning med en liten spruta som fördes in i munnen, och du hade återhämtat dig bra. Nu log du när vi skojade med dig! Vid detta laget hade jag, Sari, Eija och Erik hunnit insjukna också.

Väl hemma igen har du nu börjat dricka själv ur din mugg, och du äter enstaka vetekex med smör på. Det är otäckt hur smal och svag du har blivit på dessa dagar, det känns i hela kroppen på dig hur lite du orkar. På nätterna sover du dåligt, och det blir inte bättre av att de just dessa dagar har börjat bygga på granntomten; klockan sju hackar grävskopan sten fem meter från sovrumsfönstret. Det blir inte mycket sömn här hemma. Vi hoppas att du snart är lite piggare och har mer ork, då åker vi ner till Helsingborg för att hälsa på dina farföräldrar. Förhoppningsvis får vi alla sova lite där nere också...

- Nanna

söndag 17 april 2011

Sova borta

Din pappa åkte till Málaga ons-lör, så vi gjorde det näst bästa. Vi åkte till Nässjö. Vi tog tåget från Norsesund, bytte i Alingsås och kom fram till Nässjö på eftermiddagen på onsdagen. Din mormor mötte oss på Apoteket och jag undrar hur länge hon kommer ihåg det leende du gav henne där. Fråga henne. Sen gick vi till deras lägenhet vid Ingsbergssjön, och ganska snart kom din morfar också. Vi tillbringade sen hela veckoslutet i deras stuga på Soludden.

Det var spännande att se dig lära känna andra människor så, de hann ju bli naturliga för dig innan det var dags att ge sig av. Vi hittade många nya (och gamla) spännande leksaker, och såg mycket nya saker och platser. Jag är imponerad av hur bra du trots allt sov. Vi har sen drygt en vecka tillbaka låtit dig somna själv i spjälsängen här hemma, och jag var orolig för hur det skulle gå när vi åkte bort. Men du fick sova i vagnen istället och det gick nästan lika snabbt för dig att somna in.

Det var roligt att vara borta så länge och känna att det går så bra, att det är så lätt med dig. Det blir mer resor. På tisdag ska vi åka till Louisiana och titta på konst. Då får du träffa farmor och farfar igen också!

Du börjar bli riktigt bra på krypandet. Visst blir du frustrerad fortfarande, men du lyfter kroppen bra och länge. Du visar tydligt när det är något du vill, som att sätta dig eller ställa dig upp. Räcker man dig två fingrar försöker du genast använda dem som hjälp. Ja hjälp, du känns så stor ibland, och så är du ändå så liten. Du kommunicerar så mycket, och det blir mer och mer förståeligt.

För övrigt bajsar du på toaletten varje morgon kl.06:49. =)

- Nanna