Vårkant

Raska takter här. Vad har hänt?

Ni växer så det knakar. Just nu är ni iväg med farmor och farfar och hälsar på Sosse i Linköping — helt utan oss. Lite tomt är det, men ni kommer att ha ett späckat schema och väldigt mycket kul.

Det kanske allra häftigaste med er just nu är att ni leker så fantastiskt ihop. Ni saknar varandra när ni är isär, och skrattar (och bråkar) när ni är tillsammans. Vad leker ni då? Ibland springer ni bara runt, ni hoppar och dansar, ni leker katt, ni bygger lego och tågbana... Och så kommer då och då de där härliga gesterna av omtänksamhet mot varann, som när Manda hämtade leksaker till Charlie i badet, eller när Charlie pratade om hur roligt det var med syskon, så man har nån att leka med. Kramarna, när ni säger att ni älskar varann. Det finns nog inget häftigare.

Manda, när jag kommer och hämtar dig på dagis lyser du alltid upp så härligt: du ropar "Mamma! Min mamma!" och så kommer du springande och vill kramas. Det är underbart, och jag blir så lycklig varje gång. Det behövs också, för att försöka få hem Charlie är inte lätt... Charlie, du springer rakt åt andra hållet!

Charlie, du har börjat luras! Som ett exempel så fyllde du soja-flaskan med vatten och fnissade för dig själv när du tänkte på hur någon skulle ta den och tro att det var soja i den. Så överraskade de skulle bli! En favoritlek nu är att knyta fast någon leksak i ett snöre och lägga den utanför en dörr, för att när någon plockar upp den dra i snöret, så att leksaken åker tillbaka på golvet. Du skrattar så du kiknar varje gång. Det är härligt att höra.

Förra helgen hade vi fullt upp, teater på Göteborgsoperan på lördagen och bio med Alva på söndagen. Charlie, du älskade teatern, du satt som på helspänn hela tiden och svängde med i musiken. När den var slut rusade du snabbt upp och blev först att krama om skådespelarna. Sen visade du dem vad du kunde: stå på ett ben, slänga upp det andra i luften... Mycket imponerande ;)

Biobesöket var ditt första, Manda: Alfons Åberg. Du älskade det, när vi efteråt frågade vad bion handlade om sa du: "Popcorn! TV! Popcorn!" Jag är inte säker på att du tänkte på filmen mycket alls, mer att det var så häftigt alltihop. Det var mysigt att göra det ihop med er kusin Alva, ni hade det så roligt tillsammans alla tre.

— Nanna

Idel solsken

De senaste veckorna har det varit fullt upp. Mycket att göra för din pappa och mig, vi har träffat många nya kompisar till dig, och du har utvecklats massor. Du har varit idel solsken i en hel vecka nu, och du har passat in det perfekt med första vårveckan. Snödropparna slår ut i backen — när du ler smälter snön.

Den enda frustrationen som dröjer sig kvar är den att inte kunna förflytta sig. Du vrider dig nu ett helt klockvarv i en handvändning, snurrar lätt runt från mage till rygg och tvärtom. Men framåt kommer du inte. Du drar upp knäna ända under magen och sparkar ifrån, men inget händer. Tror jag det att du blir frustrerad.

På dagarna har vi nu tagit långa promenader i vårsolen. Du brukar hålla dig vaken de första tjugo minuterna, och sen somnar du in. Det är väl behövligt: hemma sover du max trettio minuter i sträck. När vi är ute och går kan du sova över en timme. Du blir en så mycket gladare bebis när du får sova ordentligt.

Den bästa tiden på dagen är för tillfället kvällarna när din pappa kommer hem. Så fort han kommer genom dörren kan du inte släppa honom med blicken, du skrattar åt allt han gör. När han sitter vid datorn stirrar du som att det är det roligaste du någonsin sett.

På kvällarna får du numera gröt till din vanliga diet. Det är en risgröt som är ganska söt, och du älskar den storögt och gapandes. Det är svårt att hålla ditt tempo, du sväljer snabbare än jag lyckas fylla en ny sked. Nästa vecka ska vi pröva havregrynsgröt också.

Du har också hittat favoritleksaker — det är en bitring som ser lite ut som Musse Pigg, och en skallra som ser lite ut som en käpphäst, fast liten och i tyg. Den är randig i rött och gult och har en röd kalufs uppepå.

Sist men inte minst har vi idag satt upp dig på kölista till förskolan Norsen här i byn! Det är dock ett och ett halv år kvar innan du ska gå där.

- Nanna