Lägesuppdatering

Manda, du är en virvelvind. Du är överallt, hela tiden. Och du hörs. Du har börjat tala några enstaka ord, men alla ljud är kommunikation. Mest säger du: "Jag vill ha!" eller "Inte så!" fast med olika sorters skrik. Det är lite påfrestande, och vi kan knappt vänta tills du börjar använda ord istället. Du är alltjämt härligt charmig, men jisses vilken enveten unge du är! Du älskar att leka med din syster eller oss, då leker vi kurragömma eller "passa dig, så jag inte kommer och tar dig". Sistnämnda får dig att förtjust fnissande titta ner i marken och springa så fort du kan på dina små knubbiga ben. Vi hoppar också lite hopprep, och du lyckas faktiskt lyfta från marken med bägge fötter samtidigt ibland. Sen är du en riktig liten gosa — alldeles nyss var jag tvungen att ta en paus i skrivandet av denna post för att du kastade dig ner i mitt knä och njöt "mmmmm" och tyckte jag skulle gosa med dig. Härliga 110%-iga Manda.

I övrigt så är vi mycket ute nu när våren är här, och du älskar varje sekund. När vi till slut går in gråter du ibland högljutt i tio minuter innan du accepterar faktum.

Charlie, du har precis kommit hem nyklippt från din mormor och morfar. Eva skulle komma och sitta barnvakt här en kväll och du kom direkt på att du ju då skulle kunna följa med henne hem i några dagar. Sen hittade Eva och Thomas dig ensam med en sax, och du hade skapat en något punk-inspirerad halvkort, halvlång frisyr. Den har jämnats ut något sedan du kom hem, och du är jättefin i ditt korta hår!

Ett citat som inte för glömmas kommer här, från för någon vecka sedan när jag skulle gå till skolan på morgonen:

"jag kommer sakna dig mamma!"
"Me jag kommer ju hem sen, då kan vi leka."
"Då kan jag leka med din mobil."
"Ibland undrar jag om du saknar mig eller min mobil."
"Jag saknar din mobil."

- Nanna

Sommarberättelser

Nu går sommaren mot sitt slut - nästa vecka börjar Patrik jobba och du, Charlie, börjar dagis igen. Det är förstås hela augusti månad kvar, så vi räknar med att bad och sol och grill fortsätter ett tag till.

Det har varit en fantastisk sommar, varm och solig. Vi var i Patriks familjs sommarstuga i Svartmåla i några dagar tillsammans med er faster Elin, därefter i Nässjö i flera dagar medan vårt hus besprutades mot hästmyror (ok, den delen av sommaren var inte fantastisk...). Det blev som en semester! Vi badade och åt gott och lekte massor.

Manda har fått ett träd planterat, en magnolia Leonard Messel som står nedanför min och pappas, och Charlies magnolia. Tripp, trapp, trull. Fullt med fina, goa människor var här på ditt sexmånaders-kalas då trädet planterades, och du höll uppe ett härligt humör hela tiden. Du blev också välkomnad av Kretas vänner med hjälp av olivolja som du tyckte smakade utmärkt.

Vi var på Korrö folkmusikfestival i fredags med Charlie medan Manda fick vakta morföräldrarna i deras hus. Du tyckte festivalen var häftig tror jag, Charlie! Du dansade så det stod härliga till, du har en speciell variant som går ut på att du snurrar massor, och sen ställer du dig bredbent, bockar, och slänger upp kjolen så att du visar rumpan. Det var med nöd och näppe jag lyckades få dig att behålla kläderna på! När du började ta av dig klänningen så pratade jag med dig och sa: "Här har man kläder på dig. Titta på alla andra här, ser du någon annan som är naken?" Du såg dig runt i flera minuter, tittade noga på varenda en där (det var fullt med folk, det var konsert) och upptäckte att det inte var någon annan naken. Sen kom du på nåt, sken upp och sa: "Men, jag är naken!"

Vi sov hos era morföräldrar och när vi skulle åka hem dagen därpå sa du, Charlie: "Mormor, jag vill inte åka hem. Jag vill stanna här." Så det fick du. Nu sitter vi och väntar på att din morfar ska köra hem dig till oss efter tre dagar i Nässjö.

Manda, du väntar med krypandet. Däremot vill du upp och gå snart sagt varje vaken minut. Du är lika lycklig och glad som förut, men visar tydligt ditt missnöje om inga händer sträcks fram för att hjälpa dig att gå. Du kan sitta på golvet och skrika och gråta, men så fort händerna kommer och du kan sträcka på benen, så flinar du som om du vore i paradiset. Du sover sådär på nätterna, det är alltid några uppvak då vi ska stoppa in nappen eller jag ska ge dig lite mat. Max en gång per natt får du äta. Vi hade en vecka då du inte åt alls på natten, men det har vänt igen tyvärr. Somnar gör du nästan på egen hand, så länge du har en napp och din valros
s. Och så har du (nästan) börjat vinka!



Manda gillar inte att bada i sjön. Du skriker så fort jag låter dina fötter vara i sjövattnet längre än några sekunder. I badkar däremot stortrivs du - att plaska är fantastiskt intressant. Charlie däremot börjar trivas storligen i sjövatten. Du kan koka kaffe (blåsa bubblor under vatten), göra simtag med armarna, ligga på rygg i vattnet, tvätta håret själv (!). Nästa sommar blir det simskola för dig hoppas vi!

Tack för denna sommaren, älskade barn. Ni är härliga!

- Nanna

Milsteg

Nu du Manda, kanske det blir mer liv i luckan! Idag har du vänt dig om tre gånger på raken, från rygg till mage. Du blir såklart sur av att ligga på mage, så jag får snabbt vända tillbaka dig igen. Och så börjar cirkusen om igen. Det är under dessa små träningspass som din bestämdhet kommer fram, i övrigt är du fortfarande idel leendes, skrattandes och gurglandes. Fina lilla Manda!

Vi är hos er mormor och morfar i Nässjö över långhelgen. Manda sover i barnvagnens liggdel inne i det lilla rummet med mig, och Charlie sover inne hos morföräldrarna på en madrass på golvet. Charlie somnade så duktigt själv inne i rummet, även om det tog ett tag innan. Först låg morfar inne hos dig och läste saga och pratade, och sen kom jag in i några omgångar. Vi prövade lampan släckt, tänd, släckt och sedan tänd igen. Vi pratade mycket om att du var rädd, och vad du var rädd för. Vi pratade framför allt mycket om att jag skulle vara kvar här hela natten, och när du vaknade på morgonen. Och efter ett tag så klappade du på mig och log, och sa: "Jag är inte rädd längre. Nu mamma gå ut." Så gick jag ut, och du somnade strax. Vilken fantastisk tjej du är, Charlie!

- Nanna

Minisemester

Nu har vi haft minisemester hos mormor och morfar, du och jag. Pappa kom två dagar han också. Vi åkte till Nässjö på onsdagen, sen åkte jag hem till Norsesund på fredagen för att jobba lördagen, och Patrik och jag åkte till Nässjö igen lördag eftermiddag. Så på söndag åkte Patrik hem till Norsesund igen, och vi stannade i Nässjö till på måndagen. Lite rörigt... Men på detta sätt fick du sova över själv hos mormor och morfar en natt — en stor upplevelse för alla inblandade!

Du fick lära dig hur storlommen låter, och är nu en hejare på att härma den. Du har klättrat på stenar och grävt i landet, åkt båt och slängt stenar i sjön. Riktig sommar med andra ord. Vi kom dessutom iväg till ett ekomuseum, där de hade många sätt att leka med vatten. Vet inte om det var du eller vi som tyckte det var roligast.

Jag har ett minne av när jag försökte lägga dig på söndagskvällen. Du var ytterst bångstyrig, och ville absolut upp, spela, titta på T, läsa, eller vad som helst hellre än att sova. Till slut lyckades jag lägga dig i min säng, och när jag gick ut så låg du och knölade och bökade med täckte, men enbart måttligt gnällande. Efter en tio minuter hörs ett mer desperat skrikande inifrån rummet, och jag springer dit för att se hur det går. Då har du lyckats krypa in inuti påslakanet, och hittar inte ut igen. Du storgråter när jag väl får ut dig, och vi kramas länge. Plötsligt tittar du upp på mig och säger mellan hulkningarna: "koja". Du hade alltså tänkt att det skulle bli som en koja inuti täcket! Du älskar för tillfället kojor.

— Nanna