måndag 19 september 2011

Skogen och sömen

Idag har du haft svårt att sova och jag har fått testa mina knep på dig. Sedan jag började vara hemma på heltid ensam med dig har vi tagit långa skogspromenader dagligen. Vi har dock haft några veckors uppehåll men började idag promenera igen. Var gång vi är ute riskerar vi få fästingar. Idag fick jag en. Har inte hittat någon på dig iaf.  Vi går ut av två anledningar. Den första att du ska få se vackra platser. Ibland ger jag dig en frukt eller ett kex att tugga på när du sitter där. Den andra anledningen att du ska få sova när du inte själv inser att det är bra för dig.

Dagen promenad började vi förrådet och smög sig sedan upp för backen. Nu började det bli blött.. vi gick över en liten våtmark som vi brukar smita över men den var blötare än vanligt. Men du somnade in så fint tillslut. Jag hittade ingen svamp. Men blev blötare då en av stigarna var helt översvämmad. Så när du vaknade på vägen hem så höll jag redan raska steg för att komma in och torka mina stackars fötter. Någonstans är dock din mössa och jag ska försöka hitta den när din mor kommer hem.

Jag tror vi ska minska antalet sovpass till en på dagen. Vi har testat det innan, det är nog dax att testa igen. Andra sovpasset tog det mig 40 minuter att söva dig. du sommnade 5-10 minuter innan 5 som är tiden då vi ska väcka dig. du ska få sova till halv sex idag. Men imorgon ska jag se hur länge du orkar vara vaken på morgonen.

Du är så söt när du sover.

-Patrik

torsdag 15 september 2011

Första stegen

Charlie liten, du har börjat gå! Du tar på egen hand flera steg i följd, utan att hålla i dig någonstans. Oftast är det mellan din pappa och mig, från den ena till den andra, men enstaka gånger också bara en bit på mattan. Du släpper taget, tar upp till fem steg, och sätter dig ner. Stegen går långsamt, överlagt, kontrollerat, med tyngd i kliven. Ibland uppstår en liten paus, som om du inte vet om du klarar mer. Ibland sätter du dig då ner, ibland står du och väger för att sedan ta ytterligare något steg. Vi applåderar och jublar.

Du är också tydligare med din kommunikation. "Nä!" säger du när du inte vill, och ibland för att retas. "Hej då!" kommer allt oftare när något just försvinner, som staden i tågfönstret när du åkte med din moster idag. Vanligtvis kommer det när något har försvunnit, som när folk har gått. Du säger "hej då" när vi har stängt dörren och vänt oss bort.

Du äter hela äpplen också. Du är njutning personifierad när du mumsar i dig ett äpple stort som halva ditt huvud. Du håller det i händerna och attackerar det rakt framifrån. Med dina fem små tänder tar du tuggor, och spottar ur skalet. Det tar ett tag, ett helt äpple räcker ungefär en halvtimme.

Du är en ständig källa till glädje för oss. Och i natt vaknade du inte en enda gång, först när jag ändå skulle upp klockan 06:50 började du tröttna på din säng. Himmelrike.

- Nanna

onsdag 7 september 2011

Mys och gröt

Sitter med dig i knät, du får titta på web-tv, och jag surfar i ett fönster bredvid. Mysigt. Du är en väldigt mysig unge, när du vaknade i morse ville du ligga och gosa en stund innan vi gick upp. Vi kramades och pussades i en tio minuter eller så. När jag kommer hem från jobbet kryper du fram för att få en kram. Du pussar tillbaka när jag slänger iväg en puss till dig i luften. Mysbarn.

Hösten kommer, det är kallt ute. Du har börjat öva dig på att äta själv, och håller nu egenhändigt i skeden till frukostgröten. Än så länge har jag inte varit hemma och sett kaoset, men jag har hört berättas. Du får dock i dig den större delen, vilket imponerar.

- Nanna