tisdag 17 december 2013

Snart jul

Mandas första jul... Härliga tider. Manda, du har precis börjat gå! Du tar nu ca tolv steg utan att hålla i dig, du går med ett skratt om och om igen. Till detta sover du dåligt, du har en förkylning som får dig att hosta massor - men inte tar det kol på ditt härliga humör!

Vi har sen senaste inlägget varit i Almuñécar, Spanien, på semester hela familjen. Det var en härlig vecka med två trötta föräldrar. Charlie hittade så många lekparker... Vi jobbar lite på att få dig att duka undan din tallrik efter maten, Charlie, och du hade en så härlig kommentar i Spanien:
-Är man tre år så får man duka undan din egen tallrik, Charlie.
-Jag orkar inte, mamma.... Men Laban orkar (vi har pratat mycket om spöken)! Laban kan göra det!
-Men Laban är ju så liten.
-Nej, han är stor nu! Han har fyllt tre år! Hurra!
Du överraskar oss ständigt med dessa finurliga lösningar på problem du har. Du tänker och klurar så mycket, och kommer alltid på alternativ.

Nu kommer julen, vi ska göra godis och pyssla. Det blir härligt. Jag älskar er!
Kramar från en förkyld och trött mamma
- Nanna

lördag 2 november 2013

Godnattsagor

Ni har delat sovrum i fem nätter! Det funkar jättebra, och ännu har ni (nästan) inte väckt varandra. Detta trots att ni båda har rätt bestämda idéer om när ni ska sova. Manda, du är fortfarande ganska lätt att lägga ner i sängen och så somnar du. Men nu när du delar rum med Charlie så händer det ju ibland att det händer spännande saker precis vid sängen, trots att du är jättetrött. Då står du och hoppar en stund, spottar ut nappen och ropar "hajajajajjaj" och drar till dig lite uppmärksamhet. Är jag då bara envis och konsekvent lägger dig ner och ger dig napp igen brukar det gå bra till slut.

Charlie, du har dina egenheter för dig. För tillfället vill du leka vuxen, vilket innebär att vi vuxna måste leka barn. Vid läggdags är det inte helt lätt att avsluta leken på rätt sätt innan du får för dig att det är jag som måste ligga kvar i sängen medan du ska gå ut ur rummet. En annan favorit är att vi ska berätta en saga innan du somnar, efter att vi läst en bok. Den sagan ska så gott som alltid handla om "trollen och tomten, som är i skogen, som vill ha glass. Och så åker dom vagnen in, och tomten kör, och så åker dom till Alingsås för att köpa glass. Och alla trollen får varsin glass, och tomten får grötglass. Och tomten betalar alla glassarna. Och sen är trollen för stora och tunga, och så åker dom tåget hem till Norsesund." De första 50 gångerna vi berättade sagan skulle trollen klättra runt på sätena i tåget, och trilla och slå sig när tåget började köra. Därefter skulle tomten plåstra om trollen och blåsa på dom. Detta har nu utvecklats till: "och INGET av trollen klättrade på sätena, och ingen trillade ner och ingen slog sig. Och tomten behövde inte sätta plåster eller blåsa." Därefter så nattar i alla fall tomten trollen med en sång, som väldigt ofta ska vara: "den om trollen och tomten, som är i skogen och som vill ha glass. Och så åker dom vagnen in..." Ja, ni förstår.

I övrigt, så har Manda de senaste dagarna visat prov på gladast bebis nånsin. Jag har aldrig varit med om någon som kan skratta så mycket på en dag! Det kan ha att göra med att din första tand nu har kommit upp, du har börjat sova hela nätter igen efter att ha haft en period med uppemot tio uppvak per natt. Nu har det kanske slutat göra ont, och livet är härligt igen!

- Nanna

tisdag 8 oktober 2013

Höstdagar

Manda: det är härligt att komma hem till dig! När du ser mig i dörren, skrattar du "ahtah!" och kryper fnissande mot mig. Sen vill du gärna bli kringburen en stund. I övrigt har du blivit lite mer pappig nu, och det händer ibland när jag håller dig i famnen att du vill komma över till honom istället.

Du har en min som jag aldrig kommer att glömma, det gör den säkert 50 gånger om dagen. Det är när du är riktigt glad, du spänner upp munnen så stort som bara möjligt och skiner med ögonen. Du är som ett enda stort gap. Jag tror att du är väldigt lycklig.

I övrigt äter du nog mest i familjen. Du är alltid nöjd när du sitter med mat framför dig, och du äter det allra mesta. Ofta äter du macka från tallriken, tappar hälften i haklappen och avslutar måltiden med att sitta och plocka upp bitar från haklappen och stoppa in i munnen.

Charlie: du brukar ropa "Mamma! Mamma!" när du ser mig komma hem. sen frågar du "Tog du tåget hem idag?" och sen kramas vi hårt. Sen ska jag helst inte släppa dig på ett tag. Jag ska läsa en saga med dig i knät, och sitta bredvid dig när du äter - ganska ofta vill du även då sitta i mitt knä.

Vi går till dagis tillsammans på mån, tis och ons när jag börjar lite senare. Då brukar du prata om alla dina kompisar som följer med: Vita som målar strecken på vägarna, prinsessan Sofia som kan flyga, grodan, alla trollen och tomten, alla dina små bebisar... Du har väldigt många bebisar - det kryllar av dem hemma. De går efter dig, klättrar på bordet, sitter i knät och sover i din säng.

torsdag 19 september 2013

Kort sammanfattning

Sommaren är slut, nya tider har börjat. Jag har börjat plugga Interaktionsdesign på Chalmers, och Patrik är nu hemma med er ett år framöver. Det är jättehärligt att komma hem till er varje dag, min glädje speglas i era ansikten när jag går över tröskeln. Jag saknar er mycket, men vet också att ni har det härligt med er pappa.

Under sommaren så har du, Charlie, blivit helt och hållet blöjfri. Du säger nu till själv när du behöver gå på toaletten och det var länge sedan du kissade på dig senast. Du älskar att kunna sova naken! Helst skulle du nog vilja vara naken hela dygnet runt, ibland kan klockan ha blivit 11 innan vi har fått på dig några kläder. Då säger du: "Jag ska vara nakenfis idag."

Och lilla Manda, du kryper för fulla muggar, alltid har du något nytt mål. Jag tror aldrig jag mött en så bestämd liten tös! Du har sovit lite dåligt på sistone och velat bli kringburen mycket, så vi tror att första tanden kanske kan vara på väg snart. Dina hobbies för tillfället är att äta macka eller välling, samt att titta på Charlie och att tugga på saker. Stackars lilla Alva har tydligen en väldigt smaskig näsa till exempel.


- Nanna

tisdag 30 juli 2013

Sommarberättelser

Nu går sommaren mot sitt slut - nästa vecka börjar Patrik jobba och du, Charlie, börjar dagis igen. Det är förstås hela augusti månad kvar, så vi räknar med att bad och sol och grill fortsätter ett tag till.

Det har varit en fantastisk sommar, varm och solig. Vi var i Patriks familjs sommarstuga i Svartmåla i några dagar tillsammans med er faster Elin, därefter i Nässjö i flera dagar medan vårt hus besprutades mot hästmyror (ok, den delen av sommaren var inte fantastisk...). Det blev som en semester! Vi badade och åt gott och lekte massor.

Manda har fått ett träd planterat, en magnolia Leonard Messel som står nedanför min och pappas, och Charlies magnolia. Tripp, trapp, trull. Fullt med fina, goa människor var här på ditt sexmånaders-kalas då trädet planterades, och du höll uppe ett härligt humör hela tiden. Du blev också välkomnad av Kretas vänner med hjälp av olivolja som du tyckte smakade utmärkt.

Vi var på Korrö folkmusikfestival i fredags med Charlie medan Manda fick vakta morföräldrarna i deras hus. Du tyckte festivalen var häftig tror jag, Charlie! Du dansade så det stod härliga till, du har en speciell variant som går ut på att du snurrar massor, och sen ställer du dig bredbent, bockar, och slänger upp kjolen så att du visar rumpan. Det var med nöd och näppe jag lyckades få dig att behålla kläderna på! När du började ta av dig klänningen så pratade jag med dig och sa: "Här har man kläder på dig. Titta på alla andra här, ser du någon annan som är naken?" Du såg dig runt i flera minuter, tittade noga på varenda en där (det var fullt med folk, det var konsert) och upptäckte att det inte var någon annan naken. Sen kom du på nåt, sken upp och sa: "Men, jag är naken!"

Vi sov hos era morföräldrar och när vi skulle åka hem dagen därpå sa du, Charlie: "Mormor, jag vill inte åka hem. Jag vill stanna här." Så det fick du. Nu sitter vi och väntar på att din morfar ska köra hem dig till oss efter tre dagar i Nässjö.

Manda, du väntar med krypandet. Däremot vill du upp och gå snart sagt varje vaken minut. Du är lika lycklig och glad som förut, men visar tydligt ditt missnöje om inga händer sträcks fram för att hjälpa dig att gå. Du kan sitta på golvet och skrika och gråta, men så fort händerna kommer och du kan sträcka på benen, så flinar du som om du vore i paradiset. Du sover sådär på nätterna, det är alltid några uppvak då vi ska stoppa in nappen eller jag ska ge dig lite mat. Max en gång per natt får du äta. Vi hade en vecka då du inte åt alls på natten, men det har vänt igen tyvärr. Somnar gör du nästan på egen hand, så länge du har en napp och din valros
s. Och så har du (nästan) börjat vinka!



Manda gillar inte att bada i sjön. Du skriker så fort jag låter dina fötter vara i sjövattnet längre än några sekunder. I badkar däremot stortrivs du - att plaska är fantastiskt intressant. Charlie däremot börjar trivas storligen i sjövatten. Du kan koka kaffe (blåsa bubblor under vatten), göra simtag med armarna, ligga på rygg i vattnet, tvätta håret själv (!). Nästa sommar blir det simskola för dig hoppas vi!

Tack för denna sommaren, älskade barn. Ni är härliga!

- Nanna

fredag 28 juni 2013

Sommar, sommar

Sommaren har börjat, och vi är äntligen friska hela familjen. Energin sprudlar! Manda nästan-kryper för fulla muggar, det går baklänges i en rasande fart. Charlie hoppar och hoppar, och Manda ska alltid titta på - då tjuter ni bägge av skratt. Det är härligt att se...

Vi började sommaren med en helg hos mormor och morfar. Sari, Daniel, Alva och morbror Daniel var där, och vi träffade gamla vänner till oss. Du, Charlie, lekte hela dagen med Uno som var fyra år. Ni hade jätteroligt ihop, fast ni kunde aldrig riktigt lära er vad den andre hette. Du kallade Uno för Ior hela dagen...

Helgen därefter var midsommar, och vi åkte till Jennys stuga ihop med Karl, Dante, Sari, Daniel och Alva. Det var verkligen fullt hus. Alla ni ungar var jättetrötta och det var en del gnäll från var och en. Det blev bättre och bättre för var dag dock. Charlie, du fick en egen säng i ett litet krypin. Du verkade ha det så mysigt men jag var rädd för att du skulle trilla ner, något du dock aldrig gjorde.

Vi kom hem, andades ut, och åkte sedan in en heldag till Slottsskogen. Charlie red på en häst! Du var jätteduktig, du höll dig ordentligt fast i sadeln och klarade dig utmärkt. Jag behövde inte ens gå bredvid. Dina ögon var stora som tefat och du var mycket koncentrerad. Sedan klappade du får och en get och tittade på grisar och kycklingar. Och sälar såklart! Ivar och Lisa var med och ni barn hade det jätteroligt med varann hela dagen. Ni leker så duktigt, du och Ivar. Manda sov mest hela tiden, fast jag tror ändå att du tyckte det var spännande med all action runt omkring. På eftermiddagen lekte Charlie och Ivar på jättelekplatsen Plikta, medan vi vuxna och Manda tog igen oss i gräset. Och sen blev det till och med ett restaurangbesök innan semesterdagen var över.

Nu för tiden är det väldigt mycket rollekar för dig, Charlie. Ena sekunden är du Findus, och då är Pappa Pettsson och jag och Manda hönor, andra sekunden är du Pippi, och jag är Lilla Gubben, pappa Tommy och Manda Herr Nilsson. Din fantasi är oändlig. Ibland låtsas vi att vi är dagisfröknarna, och ganska ofta är du en katt. Nao, säger du då.

Vad mer... Jo, Manda! När du vill något särskilt, som att vi ska ta upp tidningen du just tappade ner på golvet, eller ge dig den där skeden, så knarrar du! Något enormt, det låter som en dörr som plågsamt långsamt håller på att stängar. Knarrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr säger du då. Det går inte att ta fel vad du vill, för du tittar oftast rakt på det du vill ha. Helt underbart lilla sötnos...

- Nanna

torsdag 13 juni 2013

Krypet och raringen


Manda kryper

Hej Manda

Idag har du varit uppe på alla fyra. Du har tagit ett par krypsteg framåt och ett par bakåt. Du även fallit framåt från kryp ställning. Du kommer inte långt och det går inte snabbt men vi är alla (Charlie, Mamma och jag) mycket stolta.

Nanna säger att du varit på gång hela dagen. Men det hände när jag kommit hem och jag fick säga till familjen. Det gör mig extra stolt och glad.

Du har ätit gröt idag oxå. Du börjar bli en hejare på det. Nanna har även bjudit dig på mjölk ersättning som du slukade med glädje. Så nu vet vi att du och jag kan klara oss fint om vi skickar iväg din mamma på ett spa en dag. När vi äter mat vill du alltid vara med. Du ser hungrigt på vår mat och vill smaka. Vi har börjat låta dig smaka på lite olika saker. Paprika älskar du, du gillar även gurka, mozarella, mango pure. När vi slutar ge dig smakproven blir du ledsen och gråtfärdig, du tycker det smakar så gott och känns så bra att äta.

Hej Charlie

Idag har du varit utan blöja så länge att det känns naturligt. Du har varken blöja på dagen eller natten. Du har blivit en stor tjej så där bara.

På kvällar har jag hitils fortfarande fått prata om trollen och tomten. Ibland får jag dig att göra det genom att ställa frågor. Nanna har nu ett par gånger fått prata om djur i skogen. Där du får lära dig en del om den verkliga världen. Det gillar jag. Hoppas jag får prata om djuren i skogen snart. Kanske i kväll om jag får natta dig. Jag hoppas på det, men du har varit mammig idag, så det är inte säkert.

Du har ett rikt fantasi liv med många osynliga och synliga kompisar. Du är framåt, påhittig och initiativ rik.  Din relation med Ivar har utvecklats man märker på dig och på Ivar att ni är viktiga för varandra. Du har skaffat många andra goda vänner på dagis som du leker med och som finns där för dig när du behöver det. Samtidigt är du väldigt mån om alla. När du lämnar dagis vill du säga hejdå till alla barnen och fröknarna vilket gör att det kan ta en stund. När jag hämtat och lämnat har det hittills oftast gått rätt fort ändå, då du fått säga hejdå till alla barnen på en gång.

Hemma med Manda är du så rar. Är Manda ledsen hör man dig ofta säga "Jag är här Manda" med en
mild och tröstande röst. Du tar dig ofta fram till henne och ger henne nappen eller skojar med henne så hon blir glad igen. Manda är aldrig så glad som hon är med dig. Hon kan skratta långa stunder utan stop. Vi ser hur stolt du är över att vara stora syster och hur fin du är.

Kramar pappa Patrik

måndag 27 maj 2013

Systrarna tar fart.

Det mycket som händer med er mina fina.

Manda, du har tagit dina första steg (med handstöd) och gått flera varv på vardagsrumsmattan, fast sen slutade du gå och nöjde med att stå och ta något enstaka steg, om något alls. Du vänder dig åt bägge håll - något jag misstänkt och försökt reda ut. Nu är det bekräftat du vände dig först höger sen vänster härom dagen. Du funderar på att krypa men har inte riktigt kommit igång med det. Du rör dig i sidled genom att snurra och vrida dig. Men inte så planerat för det mesta. Du kryper inte än men du kan hasa snabbt och oväntat.

Dessvärre sover du ganska dåligt, du vaknar på natten långt innan du ska få mat. Då somnar du om med nappen, men det håller din mamma vaken. Vid fem på natten har du börjat få för dig att det är morgon. Jag har fått vakna med dig ett par nätter när jag ändå varit sjuk och sovit oregelbundet. Sedan bestämde vi att det inte var morgon och du fick nappen även då, efter en halvtimme somnar du om igen och sover bra några timmar. Nu när det är så varmt så är du lite besvärad under dagen och klagar mycket. Du äter oftare, antagligen för att du är törstig.

Charlie, du är en stjärna. Rutschkanan till höger som finns på en lekpark i närheten av farmor och farfar var lite väl läskig. Så du valde att åka en mindre rutschkana på samma lekpark..

Men nästa dag medan Manda funderat på att krypa, hade du spanat in den största rutschkana du kunnat hitta i prinsessornas lekpark i Sofiero. Men även här tog du det lugnt och hittade en lagom stor rutschkana. Fast ganska snart började du spana på hur man kan komma över hindret, som är där för att stoppa små barn från att klättra upp till de läskigaste delarna av åk banan.

Men du kastade dig ut för den lilla kanan om och om igen. Senare lämnarde du stövlarna nedanför för att åka ner i dem (fråga Rolf om bilder). Men du funderade mer och mer på den stora "tunnelbanan". -"Pappa, jag vill åka tunnelbanan!!" sa du flera gånger. Du såg hur större barn klättrade över hindret. Jag sa att det är ett hinder man ska ta sig över själv och du försökte och försökte och försökte. Man såg på dig hur spännande du tyckte det var.
 Till slut gav jag och mamma med oss. Du fick åka, om du vågade. Så jag hjälpte dig över hindret, följde dig högst upp i tornet. Vi såg skylten med en bild på ett barn, 6-12 stod det på skylten. Jag valde att läsa den som 6 till 12 kg då de inte angivit enhet. Nedanför var mamma, farfar, farmor, Elin väntandes. Du tittade in, tunneln hade inget slut. Den svängde så att man inte kunde se utgången. Du vågade inte riktigt. -"Pappa, Den är läskig.". Vi tittade, funderade. Du valde att vända och klättra ner, men då mötte du en tuff tjej. Du stannade henne och sa -"Kan du hjälpa mig". Du klättrade upp igen. Flickan pratade med dig, frågade hur gammal du är. Jag sa att du får åka om du vågar. Hon visade hur hon gjorde och åkte Strax efter vågade även du. Jag fick höra att du kommer ut skräckslagen och lycklig på andra sidan.

Du fick kontakt med tjejen igen, ni åkte lilla kanan ihop en gång och sedan fick du henne att hjälpa dig att åka den stora igen. Jag fick lyfta dig över första hindret, sen tog hon med dig hela vägen upp. Du kom ut ur tunneln skräckslagen och lycklig. Vi är stolta och skräckslagna föräldrar. Jag undrar vad hände med min försiktiga dotter. Men jag är stolt över att du utan rädsla tar kontakt med andra barn och dessutom vågar övervinna din rädsla i andra situationer.

- Patrik -Stolt och Skräckslagen



tisdag 23 april 2013

Repris och sand

Den senaste veckan har varit som en repris från när Charlie var precis så gammal som du är nu, Manda. Du har nämligen sovit dåligt, varit allmänt missnöjd och inte riktigt dig själv. Ingenting har riktigt funkat. Vi är ju heller inte så vana vid missnöje från din sida: det finns inga färdiga knep utarbetade för att hantera detta! Nappen har varit livräddare, men det är inte alltid den har hjälpt heller. Först igår började vi se ljusningen: du skrattade så fort du fick syn på mig! Jag vet inte om jag såg extra rolig ut igår kanske... Men detta skratt hade vi knappt fått höra under veckan, så det var välkommet.

Den enda gång skrattat dök upp under veckan som gått var när jag och Charlie badade dig, Manda. Charlie skvätte lite vatten på din mage, och du tittade henne rakt i ögonen och skrattade. Ni hade så mysigt! Du har också småfnittrat lite när Charlie har kört sitt elektriska tåg på dig, det kittlade visst. Ni är så härliga ihop, och på sätt och vis leker ni redan tillsammans.

Du, Charlie, har precis fått en häftig överraskning. En hel kubikmeter sand att leka med. Vi håller på att göra iordning en sandlåda till dig i en pallkrage, och igår kom sanden med en lastbil. Du tyckte det var läskigt att en lastbil körde upp på "vår" väg och att föraren pratade med din pappa, men sanden var uppskattad! Vi hoppas få klart det här projektet till helgen.

Vi var på utvecklingssamtal på din förskola igår. Malin, "din" pedagog, berättade för oss hur du hade det och hur du trivdes. Vi blev väldigt glada av att få höra hur omtyckt du är av både personal och kompisar, hur bra du leker med de andra barnen - och hur mycket du äter! Du äter ju nästan alltid dåligt här hemma, vill varken ha det ena eller andra, men på förskolan äter du tydligen allt med god aptit. Och du skrapar nästan alltid tallriken. Nu tror vi att du mest visar din makt här hemma med maten, det ligger i tiden att visa makt. De första orden du sa idag, direkt när du vaknade, var: "Jag bestämmer!"

- Nanna

fredag 12 april 2013

Milsteg

Nu du Manda, kanske det blir mer liv i luckan! Idag har du vänt dig om tre gånger på raken, från rygg till mage. Du blir såklart sur av att ligga på mage, så jag får snabbt vända tillbaka dig igen. Och så börjar cirkusen om igen. Det är under dessa små träningspass som din bestämdhet kommer fram, i övrigt är du fortfarande idel leendes, skrattandes och gurglandes. Fina lilla Manda!

Vi är hos er mormor och morfar i Nässjö över långhelgen. Manda sover i barnvagnens liggdel inne i det lilla rummet med mig, och Charlie sover inne hos morföräldrarna på en madrass på golvet. Charlie somnade så duktigt själv inne i rummet, även om det tog ett tag innan. Först låg morfar inne hos dig och läste saga och pratade, och sen kom jag in i några omgångar. Vi prövade lampan släckt, tänd, släckt och sedan tänd igen. Vi pratade mycket om att du var rädd, och vad du var rädd för. Vi pratade framför allt mycket om att jag skulle vara kvar här hela natten, och när du vaknade på morgonen. Och efter ett tag så klappade du på mig och log, och sa: "Jag är inte rädd längre. Nu mamma gå ut." Så gick jag ut, och du somnade strax. Vilken fantastisk tjej du är, Charlie!

- Nanna

måndag 8 april 2013

Välkommen kusin Alva!

Lilla Manda - två och en halv månad nu! Det börjar hända grejer: du sträcker dig efter saker men är fortfarande överraskad när du får tag på dem. Du jobbar stenhårt på att vända dig om från rygg till mage, men är ännu inte där. Och fortfarande så ler du jämt, så fort vi får syn på dig. Du sover fortfarande gott om nätterna, fast du vaknar vid 6-tiden vilket är i tidigaste laget för oss andra... Det är härligt att se dig, hur du trivs här i livet. Maken till lycklig bebis...

Lilla Charlie - två och ett halvt år gammal snart! Med dig händer det ju alltid nåt, just nu jobbar du mest på att få bestämma. "Jag tämmer!" säger du ofta, även på lek. Och det är inte bara snack: vi har dagliga fajter vad gäller det allra mesta. "Jag vill gå ut! Jag vill INTE gå ut!" och så vidare. Det är jobbigt, men vi lär oss hantera det. =) Vidare stormtrivs du på förskolan Giraffen. Varje gång vi kommer dit springer du uppför trappan nästan innan jag har fått av mig skorna. Sen har jag tur om jag får en förströdd hej då-vinkning innan jag går.

Allra senaste nyheten är att ni har fått en kusin! Lilla Alva, välkommen till världen. Eller Avla, som Charlie säger. Allrasötaste var du när jag fick träffa dig på BB, med flera centimeter långt mörkt hår på ditt lilla huvud. Vad vi ser fram emot att få lära känna dig!

- Nanna

tisdag 12 mars 2013

Lilla Manda, snart två månader. Vad fort du växer!

Du är den lyckligaste bebis jag har mött. När du inte sover eller äter, så skrattar du eller ligger tyst och spanar omkring dig. Du ropar då till ibland för att vi ska komma och prata eller skoja med dig, ett kort litet äh! räcker för att fånga vår uppmärksamhet. Då du nästan aldrig låter annars, så lyder vi gärna din minsta lilla vink... Du är så nöjd med livet, det är nästan magiskt att se. Och med en enda liten blick så lockar vi genast fram skratt och leenden. Normaltillstånd lycklig, som Sari brukade säga.

En vanlig dag för Manda: Du vaknar ungefär 06:30-07:00. Äter, skrattar. Ligger och tittar en stund. Sedan följer du med till skötbordet och vi byter blöja. Du hälsar på dina kompisar (mobilen som hänger över skötbordet) och ler lite till. Sedan sitter du i babyskyddet eller i din babysitter medan vi andra äter frukost. Du tittar på. Därefter följer du med i vagnen när din storasyster ska till förskolan, oftast somnar du innan vi lämnat tomten. Då är klockan ungefär 08:15. Sedan sover du fram till mellan 10:00 och 11:30, och vaknar utsvulten. Du får lite mat, skojar en stund och tittar därefter på när jag äter. Klockan 13:10 går vi för att hämta din syster på förskolan, och du somnar återigen innan vi lämnat tomten. Du sover till klockan 15:00 ungefär, vaknar utsvulten. Så mat, du halvslumrar ett tag till och från klockan 17:00-18:00 någonstans brukar du vara vaken (med enbart små sovpauser). För natten somnar du någon gång vid 21:00.

Under natten vaknar du som en klocka var tredje timme för mat. Första gången somnar du om på fläcken, andra gången kan vara lite krångligare, och då hjälper i allmänhet din pappa dig. Det kan ta upp till 30min eller en timma.

I natt sov du i egen säng, som jag och Charlie hade hjälpts åt med att sätta ihop under gårdagen. Det gick fläckfritt, du somnade utan problem. Vi får se hur det går natt nummer två! Jag tror att din napp hjälper dig mycket - Charlie hade ju aldrig napp, utan brukade somna vid bröstet. Du kan istället ta med dig den tryggheten in i vilken säng du än sover i. Vi får se om min teori stämmer.

Det är något hemlighetsfullt och klokt över dig, Manda-li, där du ligger och småler som Monalisa. "Manda-li, Manda-la, Manda-lu, hur mår vi, hur mår jag, hur mår du" går ramsan som jag brukar mumla för dig. Finaste lilla unge!

- Nanna

Dubbelhet (sen publikation)

Det är mycket känslor i att vara mamma. Sällheten när du somnar på min axel, som kopplas till hopplösheten när du vaknar så fort jag lägger ner dig. Tröttheten av att gå upp klockan 2 för tredje gången den natten och byta blöja, och ömheten då du fyrar av ett strålande nyvaket leende från skötbordet. Ömheten då du sparkar på min mage medan du äter, och känslan av hur lent ditt hår är längst bak i nacken.

- Skrivet av Nanna någon gång till lilla Charlie

tisdag 5 mars 2013

Något har hänt igen

För ungefär en vecka sedan var du, Manda, lite småpurken på kvällen. Sen sov du fantastisk bra (5+3+2 timmar), och dagen efter var du vaken och lycklig. Du såg dig runt omkring, ville vara med hela tiden, flörtade med mig och lät ooh, aah och flinade stort vad jag än gjorde med dig. En så nöjd liten bebis. Vi hade det härligt! Du kändes plötsligt mycket mer med och kommunikativ.

Jag vill också berätta lite om er syskonrelation, Charlie och Manda. Charlie, du är storasyster fullt ut. När Manda gnäller lite så säger du "ingen fara, bebisen", och du översätter ofta vad Manda säger (till exempel "vill ha napp!". Du frågar Manda om lov för att få låna hennes nappar, och om du får det så säger du "snäll Manda!". Jag tror dock att du ser henne lite som en docka att leka med. Många gånger får jag stå upp för Mandas rättigheter här hemma när det gäller att sitta i babyskyddet eller ligga på mattan.

Manda, du verkar mer och mer intresserad av vad Charlie tar sig för. Du får en del pussar och kramar, och tittar allt oftare på vad Charlie visar upp för dig. Jag hoppas att det här myset som vi alla tre upplever får fortsätta. Än så länge har ni faktiskt inte varit sura på varandra, vi kan inte märka mycket av avundsjuka eller rivalitet. Charlie, du är lite mammig och vill gärna bli hållen, buren och kramad samt sova i vår säng, men det känns som väldigt snälla reaktioner på att ha fått en helt ny människa att förhålla sig till här hemma!

Vi älskar er så mycket, söta och fina små ungar.


- Nanna

måndag 18 februari 2013

Charlie väntar på syskon



Här följer ett gästinlägg om vad som hände med Charlie när mamma och pappa hämtade Manda…
 
Jag kom ut till er på torsdagskvällen efter att du hade somnat, så när din mamma och pappa åkte iväg mitt i natten för att ”hämta Manda” var jag lite orolig för hur du skulle ta det beskedet när du vaknade på morgonen. Det hade jag inte behövt vara. Du var väl förberedd på vad som gällde, och efter några nyvakna blinkningar besvarade du min förklaring med att glatt hoppa upp ur sängen, redo för lek. Dagen, och helgen, tillbringades ute i snön med snöbollskrig, vid matbordet där vi smaskade i oss allsköns gottigheter, i soffan där vi läste om syskon och Nicke Nyfiken, och på mattan med pussel, tågbana och fiskdamm. Jag och Daniel hade fullt upp med att försöka hänga med i ditt vilda tempo, fast du också var väldigt snäll och hjälpte oss när vi så behövde. Du diskade, torkade och städade, och när du var färdig så gjorde vi det en gång till. Vi behövde bara be om det så fick vi pussar och massage – oss gick det sannerligen ingen nöd på!

Inte på dig heller, även om första natten var lite jobbig. Efter att du vaknat upp och insett att mamma och pappa fortfarande inte var hemma, och att jag och Daniel istället låg och sov i deras säng, krävde du att vi skulle ta allas täcken och kuddar och gå och lägga oss i bäddsoffan i vardagsrummet istället (där jag brukar sova när jag sover över). Där tittade vi på Kalle Anka tills du kände dig trygg. Efter ett par avsnitt fick vi lov att lägga oss i den stora, sköna sängen igen, och själv somnade du om inne i ditt rum.

Så har vi lärt oss att du funkar: du har bestämda krav, men de är sällan orimliga. Lika bestämd var du när mormor och morfar stannade till hos oss på vägen till BB. När de sa till dig att det var dags för dem att åka spände du blicken i dem, höjde fingret och sa tydligt och bestämt: ”Sen!”. Det var inte mer med det. Mormor och morfar fick vackert leka några minuter till, sedan gick det bra att de gav sig av.

Innan helgen var slut hann vi också med ett biobesök på filmfestivalen (du fick se biografen Draken, en ny favorit), och alla barn i salongen gjorde sitt för att hålla din uppmärksamhet; du var andäktigt tyst hela föreställningen, och vi mös allihop i stora drag. Det gjorde vi förresten hela helgen, även om åtminstone jag och Daniel var totalt utpumpade efteråt.

På måndagen kom mamma och pappa hem med din lillasyster Manda. Då hade du hunnit sakna dem massor, och vi hade pratat om dem mycket under helgen. Jag tror att det var denna saknad som gjorde att du glömde allt när de slutligen kom – de fick snabbt varsin stor kram och puss, och sedan sprang du ut i vardagsrummet. Nu ville du leka! Försiktigt frågade jag om det inte var så att mamma och pappa skulle ha med sig någon hem också, och då stannade du mitt i språnget, drog djupt efter andan och spärrade upp ögonen. Du hade ju glömt att du skulle få ett syskon! Snabbt sprang du tillbaka och fick så se lilla Manda. Sedan var alla andra som bortglömda. Jag tror att du blev blixtförälskad.

Grattis Manda!

En hel månad gammal! Tiden går fort, du tittar lugnt på.

Du leker med din syster (mest kanske hon leker med dig), suger på napp, ammas, byter blöja, sover, ler. Du trivs bäst liggandes på din pappas bröst, men att sitta i babyskyddet är nästan lika bra. Fast ska sanningen fram är du nöjd var du än är... Vi undrar så vem du ska utvecklas till!

- Nanna och Patrik

tisdag 5 februari 2013

Charlie storasyster

Grattis Charlie, du har nu varit storasyster i 18 dagar! Den rollen sköter du med bravur. Manda får klappar och pussar, och du försöker alltid ha koll på var hon är någonstans. Om du inte ser Manda när du har varit och sovit till exempel, så letar du upp henne. Du frågar "var är bebisen?" eller "Manda?".

Du är nästan alltid försiktig (ibland i lekens hetta glömmer du dig). Du har ammat gose-tigern, bytt blöja på dockan, och leker ofta själv bebis. Du översätter vad Manda säger till oss — oftast är det "nä" eller "inte pasta/köttbullar/fisk, bara bröst!". Du har sovit oroligt några nätter, men det är allt vi kan märka av problem med omställningen för dig. Du säger ofta att du älskar lilla Manda, och när vi först kom hem med henne förklarade du bestämt att du också skulle ta väl hand om henne. Du tycks bli en fantastisk storasyster! Månne kan det underlätta att ha en lillasyster som inte skriker och sover mest hela tiden...

— Nanna och Patrik


Manda

Välkommen Manda! Du är idag 18 dagar gammal. Din närvaro är omtumlande, trots din förnöjsamhet. Du tillbringar dag som natt oftast sovande, och om vaken så tyst och nöjd. De enstaka små skrik du släpper ut betyder så gott som alltid "mat!" eller "bär mig!", och är därmed lätta att besvara. Du ler och skrattar mycket. Du verkar lycklig. Vi har ännu inte råkat slå dig lika mycket som Charlie, vilket jag antar betyder att vi är bättre föräldrar nu. Så grattis!

Vi tänkte berätta om din förlossning. Du höll dig högt uppe i magen och rörlig under hela graviditeten, magen såg ut som en stor fotboll ända tills vi åkte in till förlossningen. Det hela började med att jag, Nanna, kände av lite på morgonen på torsdagen 17/1 -13 att nu kanske det händer något snart, varpå vi senare på dagen ringde din moster Sari. Hon tyckte det lät klokt att komma ut redan på torsdagskvällen — du hade vid det laget redan gått över tiden med nästan två veckor, och skulle igångsättas lördag morgon. Natten till fredag ungefär vid tolvsnåret börjar värkarna, och strax därefter åker vi in till Mölndals sjukhus, då Östra var fullt. Sari stannar hemma med Charlie, och Daniel ansluter sig till dem senare på fredagen. Den här delen var bra mycket snabbare än för Charlie (2 timmar istället för 13).

Sen avstannar det dock, och från klockan 11 händer inte mycket. Värkarna fortgår med fantastisk regelbundenhet, och du mår prima. Det verkar som att du faktiskt har tänkt stanna kvar där inne. Klockan 18:50 bestämmer vi gemensamt att det är dags för kejsarsnitt. 19:53 fredagen 18/1 är du ute, och du skriker från första sekund! Patrik får dig strax i famnen och sen dess har du varit nöjd och glad (är det verkligen möjligt!?). Nanna sys ihop och åker till uppvak, och du och Patrik får ett rum på BB. Patrik tvättar av dig från topp till tå och lägger dig hud mot hud på magen. Ni sover en stund. Strax efter klockan 06:00 kommer Nanna inkörd på en säng och får träffa dig igen. Du hamnar vid bröstet från första stund.


Sen följer lördag och söndag i ro, med ett kort besök av mormor och morfar. På måndagen blir det allehanda läkarbesök och tester, varpå ett litet blåsljud på hjärtat upptäcks. Vi får genast en remiss till Östras barnhjärtmottagning (barnmorskorna på Mölndal tyckte inte vi skulle behöva åka tillbaka in till Göteborg flera dagar i sträck, utan ansträngde sig så för att få in alla våra tider på måndagen!). Där blir det ultraljud och läkaren konstaterar att du har ett v-format hål på väggen mellan hjärtats kamrar. Det är dock litet och kommer med största sannolikhet att ha växt ihop under ditt första år, och inte påverka dig något.

Vi åker hem. Väl hemma väntar Sari och din storasyster Charlie. Charlie får hålla dig i knät och klappa på dig, och stunden är fylld av en sorts högtidlighet. Ni är så fina!

— Nanna och Patrik


måndag 7 januari 2013

Lucia, jul och mycket annat

Detta är nog sista inlägget innan du blir storasyster, Charlie! Vi går på övertid här hemma. Du är världens lyckligaste, fnittrar högt med pappa i soffan. Du har lekt luciatåg, gått fram och tillbaka i vardagsrummet med glitter i håret och en ficklampa i händerna medan jag och pappa sjunger "Sankta Lucia". I övrigt ser du fram emot att bli storasyster, du pratar dagligen om bebisen och tycker att hen ska komma snart.

Du gick luciatåg på dagis, storögd och tyst stod du och höll ett av de andra dagisbarnen i handen hela tiden. Din pappa hade världens otur då hans tåg var inställt och det nästkommande en timma sent, så han missade tyvärr hela tåget. Jag satt däremot och tittade på hela härligheten, och spelade in lite med kamera för din pappa att titta på. Efteråt åt du massor av kakor och vägrade lämna dagis. Vi blev sist ut med en skrikandes Charlie =)

Julen var full med folk och du var sjuk. Det var ansträngande för dig tror jag, du var väldigt trött. Trots det var du så duktig och hjälpte tomten att dela ut alla paketen. Dagarna efter blev du friskare, men med detta följde också ett riktigt test av dina föräldrar: första trotsvågen! Jisses vad arg du har varit. Det var nästan en vecka som du i stort sett tillbringade liggandes och skrikandes på golvet. Vad vi än gjorde var det fel: smöret skulle ligga lite till höger, vattnet skulle hällas i glaset fortare, vi skulle inte krama... Vi fick inte röra dig när du var så arg. Sova skulle du absolut inte göra - en kväll tog nattningen fyra timmar. Du röt åt din mormor som var här då: "Gå uuuuuuuut, mormor!" Nåt sånt har hon aldrig fått höra från dig innan. En gång sprang du förtrvivlat skrikandes fram till soporna och skulle gräva fram spagettin som din pappa slängt, efter att du kastat den på golvet. Det var ju just den spagettin du ville äta!!!

Vi vande oss. Vi lät din ilska rinna av dig, sedan pratade vi om saken. Vi frågade: "Kommer du ihåg vad arg du var innan? Varför var du så arg?" och så kunde vi oftast prata om det. Du sa varför du var arg, och vi förklarade att det ofta var svårt att höra vad du sa när du skrek så. Att det bästa var om man kunde lugna sig så pass att man inte skrek.

(just nu ger du mig massage på magen, mys)

En gång mot slutet av denna trotsvåg sprang du själv in på ditt rum när du var så där förbannad, sen slängde du igen dörren. När jag öppnade efter en halvtimme hade du klätt ut dig i massor av kläder från din garderob. Då berömde jag dig för att du hade sprungit undan för att vara i fred när du var arg, så att du kunde lugna dig själv. Efter detta blev det lite bättre, vredesutbrotten kom mer sällan och nu är du idel solsken igen. Vi låter oss inte luras - vi vet nog att det kommer igen - men vi tror nog att både du och vi har lärt oss nåt på denna omgången.

Sedan dess har du lärt dig massera. Du masserar nu alla som hälsar på, snabb och lätt är ledorden. Men väldigt, väldigt mysigt. Du pratar långa meningar, senast idag när du badade så sa du: "Inte hälla på Charlie, hälla på ankan istället!" Du avskyr nämligen att få vatten i ögonen.

Jag vill också berätta om dina drömmar. Hela hösten och vintern har du svarat samma sak när vi frågar om du har drömt något i natt: "Stenar." Tydligen drömmer du om stenar, oftast tågets stenar. Du plockar och pluppar, ibland är det otäckt och ibland roligt. Runt jul var det inte ovanligt att tomen plockade stenarna. När du ska sova vill du hemskt gärna att vi "ligger en liten, liten stund och pratar lite", helst om tomten eller trollen. Då ligger du på sidan med tindrande ögon och ena handen under kinden. Ljuvare syn finns nog inte.

- Nanna