måndag 18 februari 2013

Charlie väntar på syskon



Här följer ett gästinlägg om vad som hände med Charlie när mamma och pappa hämtade Manda…
 
Jag kom ut till er på torsdagskvällen efter att du hade somnat, så när din mamma och pappa åkte iväg mitt i natten för att ”hämta Manda” var jag lite orolig för hur du skulle ta det beskedet när du vaknade på morgonen. Det hade jag inte behövt vara. Du var väl förberedd på vad som gällde, och efter några nyvakna blinkningar besvarade du min förklaring med att glatt hoppa upp ur sängen, redo för lek. Dagen, och helgen, tillbringades ute i snön med snöbollskrig, vid matbordet där vi smaskade i oss allsköns gottigheter, i soffan där vi läste om syskon och Nicke Nyfiken, och på mattan med pussel, tågbana och fiskdamm. Jag och Daniel hade fullt upp med att försöka hänga med i ditt vilda tempo, fast du också var väldigt snäll och hjälpte oss när vi så behövde. Du diskade, torkade och städade, och när du var färdig så gjorde vi det en gång till. Vi behövde bara be om det så fick vi pussar och massage – oss gick det sannerligen ingen nöd på!

Inte på dig heller, även om första natten var lite jobbig. Efter att du vaknat upp och insett att mamma och pappa fortfarande inte var hemma, och att jag och Daniel istället låg och sov i deras säng, krävde du att vi skulle ta allas täcken och kuddar och gå och lägga oss i bäddsoffan i vardagsrummet istället (där jag brukar sova när jag sover över). Där tittade vi på Kalle Anka tills du kände dig trygg. Efter ett par avsnitt fick vi lov att lägga oss i den stora, sköna sängen igen, och själv somnade du om inne i ditt rum.

Så har vi lärt oss att du funkar: du har bestämda krav, men de är sällan orimliga. Lika bestämd var du när mormor och morfar stannade till hos oss på vägen till BB. När de sa till dig att det var dags för dem att åka spände du blicken i dem, höjde fingret och sa tydligt och bestämt: ”Sen!”. Det var inte mer med det. Mormor och morfar fick vackert leka några minuter till, sedan gick det bra att de gav sig av.

Innan helgen var slut hann vi också med ett biobesök på filmfestivalen (du fick se biografen Draken, en ny favorit), och alla barn i salongen gjorde sitt för att hålla din uppmärksamhet; du var andäktigt tyst hela föreställningen, och vi mös allihop i stora drag. Det gjorde vi förresten hela helgen, även om åtminstone jag och Daniel var totalt utpumpade efteråt.

På måndagen kom mamma och pappa hem med din lillasyster Manda. Då hade du hunnit sakna dem massor, och vi hade pratat om dem mycket under helgen. Jag tror att det var denna saknad som gjorde att du glömde allt när de slutligen kom – de fick snabbt varsin stor kram och puss, och sedan sprang du ut i vardagsrummet. Nu ville du leka! Försiktigt frågade jag om det inte var så att mamma och pappa skulle ha med sig någon hem också, och då stannade du mitt i språnget, drog djupt efter andan och spärrade upp ögonen. Du hade ju glömt att du skulle få ett syskon! Snabbt sprang du tillbaka och fick så se lilla Manda. Sedan var alla andra som bortglömda. Jag tror att du blev blixtförälskad.

Grattis Manda!

En hel månad gammal! Tiden går fort, du tittar lugnt på.

Du leker med din syster (mest kanske hon leker med dig), suger på napp, ammas, byter blöja, sover, ler. Du trivs bäst liggandes på din pappas bröst, men att sitta i babyskyddet är nästan lika bra. Fast ska sanningen fram är du nöjd var du än är... Vi undrar så vem du ska utvecklas till!

- Nanna och Patrik

tisdag 5 februari 2013

Charlie storasyster

Grattis Charlie, du har nu varit storasyster i 18 dagar! Den rollen sköter du med bravur. Manda får klappar och pussar, och du försöker alltid ha koll på var hon är någonstans. Om du inte ser Manda när du har varit och sovit till exempel, så letar du upp henne. Du frågar "var är bebisen?" eller "Manda?".

Du är nästan alltid försiktig (ibland i lekens hetta glömmer du dig). Du har ammat gose-tigern, bytt blöja på dockan, och leker ofta själv bebis. Du översätter vad Manda säger till oss — oftast är det "nä" eller "inte pasta/köttbullar/fisk, bara bröst!". Du har sovit oroligt några nätter, men det är allt vi kan märka av problem med omställningen för dig. Du säger ofta att du älskar lilla Manda, och när vi först kom hem med henne förklarade du bestämt att du också skulle ta väl hand om henne. Du tycks bli en fantastisk storasyster! Månne kan det underlätta att ha en lillasyster som inte skriker och sover mest hela tiden...

— Nanna och Patrik


Manda

Välkommen Manda! Du är idag 18 dagar gammal. Din närvaro är omtumlande, trots din förnöjsamhet. Du tillbringar dag som natt oftast sovande, och om vaken så tyst och nöjd. De enstaka små skrik du släpper ut betyder så gott som alltid "mat!" eller "bär mig!", och är därmed lätta att besvara. Du ler och skrattar mycket. Du verkar lycklig. Vi har ännu inte råkat slå dig lika mycket som Charlie, vilket jag antar betyder att vi är bättre föräldrar nu. Så grattis!

Vi tänkte berätta om din förlossning. Du höll dig högt uppe i magen och rörlig under hela graviditeten, magen såg ut som en stor fotboll ända tills vi åkte in till förlossningen. Det hela började med att jag, Nanna, kände av lite på morgonen på torsdagen 17/1 -13 att nu kanske det händer något snart, varpå vi senare på dagen ringde din moster Sari. Hon tyckte det lät klokt att komma ut redan på torsdagskvällen — du hade vid det laget redan gått över tiden med nästan två veckor, och skulle igångsättas lördag morgon. Natten till fredag ungefär vid tolvsnåret börjar värkarna, och strax därefter åker vi in till Mölndals sjukhus, då Östra var fullt. Sari stannar hemma med Charlie, och Daniel ansluter sig till dem senare på fredagen. Den här delen var bra mycket snabbare än för Charlie (2 timmar istället för 13).

Sen avstannar det dock, och från klockan 11 händer inte mycket. Värkarna fortgår med fantastisk regelbundenhet, och du mår prima. Det verkar som att du faktiskt har tänkt stanna kvar där inne. Klockan 18:50 bestämmer vi gemensamt att det är dags för kejsarsnitt. 19:53 fredagen 18/1 är du ute, och du skriker från första sekund! Patrik får dig strax i famnen och sen dess har du varit nöjd och glad (är det verkligen möjligt!?). Nanna sys ihop och åker till uppvak, och du och Patrik får ett rum på BB. Patrik tvättar av dig från topp till tå och lägger dig hud mot hud på magen. Ni sover en stund. Strax efter klockan 06:00 kommer Nanna inkörd på en säng och får träffa dig igen. Du hamnar vid bröstet från första stund.


Sen följer lördag och söndag i ro, med ett kort besök av mormor och morfar. På måndagen blir det allehanda läkarbesök och tester, varpå ett litet blåsljud på hjärtat upptäcks. Vi får genast en remiss till Östras barnhjärtmottagning (barnmorskorna på Mölndal tyckte inte vi skulle behöva åka tillbaka in till Göteborg flera dagar i sträck, utan ansträngde sig så för att få in alla våra tider på måndagen!). Där blir det ultraljud och läkaren konstaterar att du har ett v-format hål på väggen mellan hjärtats kamrar. Det är dock litet och kommer med största sannolikhet att ha växt ihop under ditt första år, och inte påverka dig något.

Vi åker hem. Väl hemma väntar Sari och din storasyster Charlie. Charlie får hålla dig i knät och klappa på dig, och stunden är fylld av en sorts högtidlighet. Ni är så fina!

— Nanna och Patrik