Något har hänt igen

För ungefär en vecka sedan var du, Manda, lite småpurken på kvällen. Sen sov du fantastisk bra (5+3+2 timmar), och dagen efter var du vaken och lycklig. Du såg dig runt omkring, ville vara med hela tiden, flörtade med mig och lät ooh, aah och flinade stort vad jag än gjorde med dig. En så nöjd liten bebis. Vi hade det härligt! Du kändes plötsligt mycket mer med och kommunikativ.

Jag vill också berätta lite om er syskonrelation, Charlie och Manda. Charlie, du är storasyster fullt ut. När Manda gnäller lite så säger du "ingen fara, bebisen", och du översätter ofta vad Manda säger (till exempel "vill ha napp!". Du frågar Manda om lov för att få låna hennes nappar, och om du får det så säger du "snäll Manda!". Jag tror dock att du ser henne lite som en docka att leka med. Många gånger får jag stå upp för Mandas rättigheter här hemma när det gäller att sitta i babyskyddet eller ligga på mattan.

Manda, du verkar mer och mer intresserad av vad Charlie tar sig för. Du får en del pussar och kramar, och tittar allt oftare på vad Charlie visar upp för dig. Jag hoppas att det här myset som vi alla tre upplever får fortsätta. Än så länge har ni faktiskt inte varit sura på varandra, vi kan inte märka mycket av avundsjuka eller rivalitet. Charlie, du är lite mammig och vill gärna bli hållen, buren och kramad samt sova i vår säng, men det känns som väldigt snälla reaktioner på att ha fått en helt ny människa att förhålla sig till här hemma!

Vi älskar er så mycket, söta och fina små ungar.


- Nanna

Personlighet

Varje dag med dig är härlig. Du är fantastisk på att njuta av livet, på att ha roligt! Jag ska göra ett försök att beskriva din personlighet så här långt:

Du älskar att dansa. Så fort du hör musik så dansar du, och så fort du är glad så dansar du. Flera gånger om dagen spritter du ut i spontansång och -dans på grund av att det bara är så härligt att leva. Du dansar med alla du känner och med gosedjuren. Framförallt tycker du om att ta på dig mammas eller pappas kläder och dansa — får du tag på ett av mina linnen så kommer dansen som på beställning.

Du tycker också mycket om att läsa. Böcker har blivit en mysig del av din vardag, och du läser särskilt gärna i sängen och när du sitter på toa. Du är väldigt bestämd med vad du vill läsa, men gillar ändå det mesta. Ofta är det "bä, bä" du vill läsa, en Barnens första bok som vi fick av biblioteket i Ingared. Det är en antologi fylld med fina bilder och korta berättelser och sånger.

Går vi ut så hittar du genast stenar att leka med. Du plockar dem, pluppar dem, stoppar dem i fickan. Du förflyttar dem från en kruka till en annan, och lägger dem i ordning. Du samlar dem. Utan problem kan du sitta för dig själv i en timme och bara plocka med stenarna.

Du äter i lugn och ro, med vilket menas att du ofta sitter kvar vid bordet en halvtimme efter att andra har ätit klart. Fick du välja skulle det bli köttbullar och pasta varje dag. Spagetti och köttfärssås går också ner i stora portioner — du är långt ifrån att bli vegetarian, även om broccoli, ärtor, bönor och majs också är favoriter. Du är, som sig bör, barnsligt förtjust i sötsaker, men du äter dem förvånansvärt nog med måtta. Igår kväll var vi hos Karin, Conny och Klara på middag och fick kladdkaka med grädde till efterrätt. Jag hann aldrig ens se Klaras kladdkaka innan den var uppäten. Du å andra sidan tog din lilla tid och smakade grundligt på varje sked du förde in i munnen. Efter en stund sa du "gott" med allvarlig min och fortsatte äta. Efter en kvart eller så var du klar — och lämnade därmed hälften av kladdkakan på tallriken! Din pappa och jag häpnar och undrar var du kan ha fått detta ifrån... Likadant lämnar du halvätna bullar, prinsesstårta och blåbärspaj med vaniljsås. Det enda vi kan lita på att du skrapar tallriken från är glass.

Du älskar. Du älskar mamma och pappa, alla du känner, alla gosedjuren, alla leksakerna, all maten du äter, alla flugor som tar sig in i huset, ja, det mesta du får syn på. Med öm blick och smekningar förklarar du gärna för köttbullarna att du älskar dem. När du gör samma saker med mig så känns det också verkligen som om du menar det, så jag undrar vad du egentligen känner för köttbullarna innan du äter upp dem! Du kramas och pussas ofta och gärna.

Du är nästan alltid glad. Ibland blir du tvär när du inte får göra precis vad du vill, men det går oftast över fort och lätt när du hittar något annat roligt. Du gillar att hjälpa till och att göra själv. När du ska sova brukar vi läsa en saga för dig i din säng, sen säger du "Charlie läsa", vilket betyder att nu vill du läsa själv en stund. Då säger jag att jag kommer tillbaka och släcker sen när du har somnat, och så lämnar jag dig. Jag hör dig läsa en stund bakom dörren och efter ett tag blir det tyst. Då har du bäddat ner dig och somnat. På sistone har vi börjat öva dig på att släcka lampan själv också, vilket har fungerat en gång hittills. Du har ett lejon som lyser för dig under natten, en led-lampa som du kan ha under täcket. Så det blir aldrig helt mörkt.

- Nanna

Allt nytt och härligt

Vi har njutit så den senaste månaden. Du blir bättre och bättre på att kommunicera vad du vill och vem du är, och det är härligt att lära känna dig! Du är en glad men bestämd person, som älskar bus, blommor, att dansa och att klä dig fin i diverse attiraljer — sjalar, halsband, hårband (som blir armband), olika linnen och tröjor. Du är också mån om att få tid för dig själv, och blir det för stojigt går du gärna in på ditt rum och är ensam ett tag. Du älskar att pussas och kramas; både vi och gosedjuren får så mycket gos vi kan önska för tillfället.

Ditt ordförråd utvecklas ständigt, du säger nu "blomma" tydligt, tillsammans med en hel del andra favoritord. Du förstår mycket som vi säger till dig, och hjälper gärna till här hemma med städning och matlagning. Framför allt så sprider du väldigt mycket lycka omkring dig. Du säger vad du vill göra, vad du behöver. "Ta, ta" när du har ätit klart, smaskar och pekar på munnen och magen när du är hungrig, "tött" när du är trött, "danda" när du vill dansa. När du vill gå ut ger du mig mina skor och sätter på dig din mössa. Det är inte klokt vilken skicklighet du har utvecklat i att kommunicera utan särskilt många ord.

De senaste månaderna har du tyckt om att gå och lägga dig också. När du är sjuk får vi gärna vagga dig ett tag innan vi lägger dig i sängen, men annars räcker det ofta med att läsa en saga i fåtöljen. Sen pekar du mot sängen och säger "dä" och så lägger vi ner dig och drar täcket över dig. Då säger du "mm" och ser ut lite som den där ormen i Robin Hood som sover så gott. Jag sjunger för dig en liten stund, pussar dig på pannan och går ut. Sen somnar du oftast inom tio minuter. Du sover gott de flesta nätter, ändå till morgonen. Att man kunde ha det så här bra, min lilla vän...

Vi har varit på Universeum flera gånger och tittat på fiskarna och aporna. Det är alltid lika roligt, du kan nu peka ut fiskar i böcker ("isk" säger du). Du älskar att leka i vattnet och att titta på skäggdoppingen de har simmandes där. Men framförallt gillar du svängdörrarna.

— Nanna

Förktyld pappa.

Idag är jag förkyld jag hoppas jag inte smittar dig. Men du är så snäll och förstående. Ibland tror jag du försöker ta hand om mig. Kommer med leksaker som du lägger hos mig. Klappar och kramar på mig och är tolerant med att det tar lite längre tid innan jag förstår vad du vill ha hjälp med. Du har varit hos mig större delen av förmiddagen, suttit bredvid och lekt med dina saker. Det känns som du vakar över mig eller åtminstånde gör det lättare för mig att vaka över dig. Du är helt enkelt den bästa dotter man kan ha. //Puss Patrik

En ny medvetenhet

Det har hänt något den sista veckan, du har lagt ihop ett och ett och förstår nu mer av världen. Vi kan börja med din vokabulär: du säger "gung-gung" när du svänger ett föremål framför dig. "Tack-tack" använder du när du får något av någon av oss, eller när du vill att vi ska ta emot något som du räcker fram. "Hej-då" är flitigt använt, vid nästan enbart rätt tillfällen. "Dä" åtföljer ditt närmast konstanta pekande. När jag tidigare idag skulle de dig en bit smörgås och frågade "den här då?" så upprepade du fnissande "den". Du hör och förstår ett nej, men väljer ibland att bortse från det. Du kan också själv säga "nä" när vi försöker med något du inte vill.

Du vet nämligen verkligen vad du vill nu för tiden. Dig kan man inte lura. Våra undanmanövers funkar sämre och sämre. När du har satt dig för att göra någonting och vi försöker ta bort dig från den potentiellt livsfarliga situationen blir du tvärarg. När du inte får leka med pappas glasögon fylls ögonen med tårar.

Maten fungerar inte på samma sätt längre, numera äter du vad vi äter och sedan spotar ut den. Framsteg och baksteg i samma steg. Vad du verkligen gillar att äta är äpplen, russin och nektariner. Så lite näring får du ändå i dig.

Vi har flyttat ut ur ditt rum och det är ditt eget nu. Din säng och dina leksaker har en egenplats, men framförallt har du ett eget sovrum vilket faktiskt har gjort att du sover bättre. Ofta hela näterna från 8 till 7 ibland får vi ge dig välling undernatten för att hjälpa dig somna om och den senaste veckan har du sovit oroligt några nätter. Men i det stora hela verkar du trivas med att få sova i lugn och ro utan oss.

Det motoriska: medan jag skriver detta har du verkligen greppat monitorns avstängningsknapp; skärmen blinkar som en fyr. Du har försökt med lysknappar ett tag, men den här var nog lättare. Din klosslåda har kommit till användning — ganska snabbt insåg du dock att mahjong-bitarna var lättare att få ner genom hålen (de passar i nästan alla hål) och sedan dess är klosslådan full.

Vi gillar oxå att du nu mer och mer interagerar med oss i din lek är mysigt. Du ger oss klossar att bita i, nallar att krama, saker att hålla och kryper fram till oss för att få oss attgöra något spännande.

Du har slutat att gå. Vet inte om det var för läskigt eller bara långsamt, men på flera veckor har du inte tagit ett steg. När vi släpper dig när du står upp, sätter du dig eftertänksamt ner och börjar krypa istället. Den där eftertänksamheten som tidigare var ditt varumärke har dock mer och mer släppt för en upptäckarlusta. Du slår och bankar på allt, inklusive mammas mage.

En sak som du älskar är att kramas och pussas. När du kramas säger du "mmm", vare sig det är oss eller dina gosedjur du kramar. Idag gav du mamma för första gången också en riktig puss på munnen, med stängd mun. Vi har tidigare ibland fått pussa dig på munnen och du har ibland attackerat oss med öppen mun men nu väntar nya härliga tider där du tar initiativet till vanliga pussar.

Vi kan knappt bärga oss

-Patrik och Nanna