Sommar, sommar

Sommaren har börjat, och vi är äntligen friska hela familjen. Energin sprudlar! Manda nästan-kryper för fulla muggar, det går baklänges i en rasande fart. Charlie hoppar och hoppar, och Manda ska alltid titta på - då tjuter ni bägge av skratt. Det är härligt att se...

Vi började sommaren med en helg hos mormor och morfar. Sari, Daniel, Alva och morbror Daniel var där, och vi träffade gamla vänner till oss. Du, Charlie, lekte hela dagen med Uno som var fyra år. Ni hade jätteroligt ihop, fast ni kunde aldrig riktigt lära er vad den andre hette. Du kallade Uno för Ior hela dagen...

Helgen därefter var midsommar, och vi åkte till Jennys stuga ihop med Karl, Dante, Sari, Daniel och Alva. Det var verkligen fullt hus. Alla ni ungar var jättetrötta och det var en del gnäll från var och en. Det blev bättre och bättre för var dag dock. Charlie, du fick en egen säng i ett litet krypin. Du verkade ha det så mysigt men jag var rädd för att du skulle trilla ner, något du dock aldrig gjorde.

Vi kom hem, andades ut, och åkte sedan in en heldag till Slottsskogen. Charlie red på en häst! Du var jätteduktig, du höll dig ordentligt fast i sadeln och klarade dig utmärkt. Jag behövde inte ens gå bredvid. Dina ögon var stora som tefat och du var mycket koncentrerad. Sedan klappade du får och en get och tittade på grisar och kycklingar. Och sälar såklart! Ivar och Lisa var med och ni barn hade det jätteroligt med varann hela dagen. Ni leker så duktigt, du och Ivar. Manda sov mest hela tiden, fast jag tror ändå att du tyckte det var spännande med all action runt omkring. På eftermiddagen lekte Charlie och Ivar på jättelekplatsen Plikta, medan vi vuxna och Manda tog igen oss i gräset. Och sen blev det till och med ett restaurangbesök innan semesterdagen var över.

Nu för tiden är det väldigt mycket rollekar för dig, Charlie. Ena sekunden är du Findus, och då är Pappa Pettsson och jag och Manda hönor, andra sekunden är du Pippi, och jag är Lilla Gubben, pappa Tommy och Manda Herr Nilsson. Din fantasi är oändlig. Ibland låtsas vi att vi är dagisfröknarna, och ganska ofta är du en katt. Nao, säger du då.

Vad mer... Jo, Manda! När du vill något särskilt, som att vi ska ta upp tidningen du just tappade ner på golvet, eller ge dig den där skeden, så knarrar du! Något enormt, det låter som en dörr som plågsamt långsamt håller på att stängar. Knarrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr säger du då. Det går inte att ta fel vad du vill, för du tittar oftast rakt på det du vill ha. Helt underbart lilla sötnos...

- Nanna

Krypning

Ja, så var det klart då. Nu kryper du på alla fyra, med början i lördags kväll. I söndags reste du dig dessutom upp för första gången utan förälder. Soffan fick stå bi istället. Jag hade nog förväntat mig att du nu skulle utforska huset för fullt vare sig jag var med eller ej, men istället sitter du på mattan och gnäller tills jag hjälper dig gå runt. Lilla vännen min, måste du alltid ligga steget före?

- Nanna

Grattis på 1/2-årsdagen!

Idag fyller du 1/2 år! Stort. Fast du är så liten. Lägesuppdatering: du kryper/ålar så det står härliga till. Snart kryper du nog på riktigt, på alla fyra. Oleander är numera inget hinder. Du har fattat smak för sladdar (förbjuden frukt). Du äter gröt på kvällarna, och till lunch får du en liten portion riktig mat i puréform. Du älskar tittut. Du sover själv i spjälsängen fram till kl 03, somnar så bra på egen hand.

I lördags var det Valborg, och Världens Första Kalas. Vi hade bjudit in släkt och vänner, och släkt och vänner kom för att med dig göra dagen till en fest. En stjärnmagnolia planterades invid trappen upp, och sammanlagt fylldes trädgården av 47 personer. Maffigt. Rekord. Du höll gott humör hela dagen — hur lyckas du!? Det kan bero på att du älskar människor, och att de älskar dig. Massor med fina presenter fick du också (fast omslagspappret var roligast!). Tack alla snälla!

Hemma

Äntligen är jag hemma med dig. Dagarna känns som en underbar evighet av äventyr och mys. Massor händer med dig nu denna vecka. Du springer, med hjälp så klart.. Du vill krypa men förstår inte riktigt hur man gör. Du krälar fram, snabb som en iller. Nu om man lägger dig ner på golvet eller på en säng och tittar bort.. så är kan du efter någon sekund vara på helt annan plats, upp till en halv meter  bort från där man lämnade dig.

Som pappa till dig så ska vara till hjälp med det som du tycker är viktigt. Vilket mest är att springa.. ofta är man där med krökt rygg och hjälper dig att springa fram över golvet. Jag vet inte om det är det eller att jag lyfte en sten som var stor som 15 Charlie för att göra plats för din gunga, men lite ont i ryggen har jag. Som tur var finns det andra aktiviteter som du kan acceptera, att sitta i pappas famn eller att leka med dit träägg som du fått av mormor(som köpte det i tron att hon skulle få ha det som prydnad, men såg hur lycklig du var när du lekte med den). Något som du gillar nästa lika mycket som(kanske mer än) att springa är när vi gör roliga ljud (Ping, prrrrt, beep, hönan mfl) eller när vi frustar dig över hela kroppen. Du kan bryta ut i enorma glädjetjut av olika slag.

När du eller jag är trötta efter allt ståhej kan man ibland få ha dig i famnen och klappa dig. Läsa en saga, tex den om skomakaren och vättarna, Guldlock och björnarna eller berättelser om farfars gamla kompis Trollet Knut. Ibland får man det så mysigt som på bilden och du somnar in tätt intill och man sitter kvar och bara njuter av din skönhet.

-Patrik

Sova borta

Din pappa åkte till Málaga ons-lör, så vi gjorde det näst bästa. Vi åkte till Nässjö. Vi tog tåget från Norsesund, bytte i Alingsås och kom fram till Nässjö på eftermiddagen på onsdagen. Din mormor mötte oss på Apoteket och jag undrar hur länge hon kommer ihåg det leende du gav henne där. Fråga henne. Sen gick vi till deras lägenhet vid Ingsbergssjön, och ganska snart kom din morfar också. Vi tillbringade sen hela veckoslutet i deras stuga på Soludden.

Det var spännande att se dig lära känna andra människor så, de hann ju bli naturliga för dig innan det var dags att ge sig av. Vi hittade många nya (och gamla) spännande leksaker, och såg mycket nya saker och platser. Jag är imponerad av hur bra du trots allt sov. Vi har sen drygt en vecka tillbaka låtit dig somna själv i spjälsängen här hemma, och jag var orolig för hur det skulle gå när vi åkte bort. Men du fick sova i vagnen istället och det gick nästan lika snabbt för dig att somna in.

Det var roligt att vara borta så länge och känna att det går så bra, att det är så lätt med dig. Det blir mer resor. På tisdag ska vi åka till Louisiana och titta på konst. Då får du träffa farmor och farfar igen också!

Du börjar bli riktigt bra på krypandet. Visst blir du frustrerad fortfarande, men du lyfter kroppen bra och länge. Du visar tydligt när det är något du vill, som att sätta dig eller ställa dig upp. Räcker man dig två fingrar försöker du genast använda dem som hjälp. Ja hjälp, du känns så stor ibland, och så är du ändå så liten. Du kommunicerar så mycket, och det blir mer och mer förståeligt.

För övrigt bajsar du på toaletten varje morgon kl.06:49. =)

- Nanna

Fem månader

Det är sanslöst. Dessa fem månader har gått så fort. Jag hade nog förväntat mig att det normala tidsflödet skulle stanna upp bara en aning när jag fick dig, för att jag skulle sluta jobba och gå in i någon sorts småbarnsmystisk verklighet där tiden funkar på ett annat sätt. Tji fick jag — ibland undrar jag fortfarande om du är en dröm. Så fort har det gått, så självklart känns det. Som att du har skapat en ny värld åt oss.

Du förflyttar dig nu ganska snabbt. Jag tycker mig aldrig riktigt se det hända; jag tittar bort och när jag tittar tillbaka är du på en annan plats. Du leker plötsligt med saker som jag la utom räckhåll. Hur gör du? Jag tror det är en sorts blandning mellan krypande och ålande och vickande.

Förkylningen är det bara ett svagt eko kvar av. Du snörvlar då och då, det är allt.

De senaste kvällarna har du visat gröten ett mindre intresse. Är havregröten inte lika god kanske? Du får majs till lunch som du uppskattar i alla fall. Men det är inte alls lika kul om du inte får hålla skeden själv. Ofta öppnar du inte munnen förrän du får ett bra grepp om skeden. Vi ser fram emot många kladdiga måltider.

Du är lycklig. Du ler stort när jag tittar mot dig, du kiknar av skratt när jag kittlar dig. Du är harmonisk och trygg, trivs oftast bra med att bara ligga på din fina lekmatta och upptäcka. Att jag sen dyker upp från oväntade håll då och då är fantastiskt roligt. Du brukar bli arg när du ska sova på dagen, då sjunger vi "Sirika oåa" för dig. Om du är jättearg kan vi dramatisera sången lite grann, så skrattar du snart mellan skriken. Efter en vers är du ett enda stort leende. (Sen börjar du i och för sig skrika igen när sången tystnar...)

- Nanna

Första förkylningen

Nu har vi åkt på en förkylning du och jag, Charlie. I torsdags blev du sjuk, hela fredagen hade du feber och sov nästan konstant. Nu, tisdag, är det mest näsan kvar — det rinner och rinner, som om det aldrig skulle ta slut. Om jag ska gå efter mina egna symptom så har du dessutom ont i halsen, något som skulle kunna förklara din hosta.

Jag måste ändå säga att du tar det med ro. När du är vaken är du lika nyfiken som vanligt, och har nästan lika lätt för att le som du brukar. Det verkar vara lättare att vara sjuk utan sjukdomsinsikt! Så vitt du vet så är det ju så här en näsa beter sig — den rinner och ömmar. Det är ingen anledning att inte utforska den fantastiska värld som finns omkring oss.

Din krypning gör framsteg: igår lyckades du ta dig framåt, flera centimeter upprepade gånger. Det är mer ålande och dragande än, men du går upp i krypställning om och om igen också. Du har så bråttom ut i världen. Jag har en känsla av att det blir många blåmärken...

För övrigt har du nu fått se ditt livs första krokus. En liten, vit blomma har letat sig upp under rosorna. Fast du var mer intresserad av mossan.

Jag älskar dig, Charlie.

- Nanna