måndag 7 januari 2013

Lucia, jul och mycket annat

Detta är nog sista inlägget innan du blir storasyster, Charlie! Vi går på övertid här hemma. Du är världens lyckligaste, fnittrar högt med pappa i soffan. Du har lekt luciatåg, gått fram och tillbaka i vardagsrummet med glitter i håret och en ficklampa i händerna medan jag och pappa sjunger "Sankta Lucia". I övrigt ser du fram emot att bli storasyster, du pratar dagligen om bebisen och tycker att hen ska komma snart.

Du gick luciatåg på dagis, storögd och tyst stod du och höll ett av de andra dagisbarnen i handen hela tiden. Din pappa hade världens otur då hans tåg var inställt och det nästkommande en timma sent, så han missade tyvärr hela tåget. Jag satt däremot och tittade på hela härligheten, och spelade in lite med kamera för din pappa att titta på. Efteråt åt du massor av kakor och vägrade lämna dagis. Vi blev sist ut med en skrikandes Charlie =)

Julen var full med folk och du var sjuk. Det var ansträngande för dig tror jag, du var väldigt trött. Trots det var du så duktig och hjälpte tomten att dela ut alla paketen. Dagarna efter blev du friskare, men med detta följde också ett riktigt test av dina föräldrar: första trotsvågen! Jisses vad arg du har varit. Det var nästan en vecka som du i stort sett tillbringade liggandes och skrikandes på golvet. Vad vi än gjorde var det fel: smöret skulle ligga lite till höger, vattnet skulle hällas i glaset fortare, vi skulle inte krama... Vi fick inte röra dig när du var så arg. Sova skulle du absolut inte göra - en kväll tog nattningen fyra timmar. Du röt åt din mormor som var här då: "Gå uuuuuuuut, mormor!" Nåt sånt har hon aldrig fått höra från dig innan. En gång sprang du förtrvivlat skrikandes fram till soporna och skulle gräva fram spagettin som din pappa slängt, efter att du kastat den på golvet. Det var ju just den spagettin du ville äta!!!

Vi vande oss. Vi lät din ilska rinna av dig, sedan pratade vi om saken. Vi frågade: "Kommer du ihåg vad arg du var innan? Varför var du så arg?" och så kunde vi oftast prata om det. Du sa varför du var arg, och vi förklarade att det ofta var svårt att höra vad du sa när du skrek så. Att det bästa var om man kunde lugna sig så pass att man inte skrek.

(just nu ger du mig massage på magen, mys)

En gång mot slutet av denna trotsvåg sprang du själv in på ditt rum när du var så där förbannad, sen slängde du igen dörren. När jag öppnade efter en halvtimme hade du klätt ut dig i massor av kläder från din garderob. Då berömde jag dig för att du hade sprungit undan för att vara i fred när du var arg, så att du kunde lugna dig själv. Efter detta blev det lite bättre, vredesutbrotten kom mer sällan och nu är du idel solsken igen. Vi låter oss inte luras - vi vet nog att det kommer igen - men vi tror nog att både du och vi har lärt oss nåt på denna omgången.

Sedan dess har du lärt dig massera. Du masserar nu alla som hälsar på, snabb och lätt är ledorden. Men väldigt, väldigt mysigt. Du pratar långa meningar, senast idag när du badade så sa du: "Inte hälla på Charlie, hälla på ankan istället!" Du avskyr nämligen att få vatten i ögonen.

Jag vill också berätta om dina drömmar. Hela hösten och vintern har du svarat samma sak när vi frågar om du har drömt något i natt: "Stenar." Tydligen drömmer du om stenar, oftast tågets stenar. Du plockar och pluppar, ibland är det otäckt och ibland roligt. Runt jul var det inte ovanligt att tomen plockade stenarna. När du ska sova vill du hemskt gärna att vi "ligger en liten, liten stund och pratar lite", helst om tomten eller trollen. Då ligger du på sidan med tindrande ögon och ena handen under kinden. Ljuvare syn finns nog inte.

- Nanna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar