Du är lite sjuk, näsan rinner, men du märker inget utan är lika glad som alltid. Du är bara lite tröttare; varken du eller vi får sova på nätterna sedan dryga veckan tillbaka. Efter någon timmas sömn vaknar du och är jätteledsen. Enda sättet att få dig lugn har ofta varit att lägga sig med dig i sängen i ditt rum - något vi försöker låta bli men hemligen älskar. Det är fantastiskt att få lägga sig där med ena armen ovanför ditt huvud och den andra runt din midja, sniffa i ditt hår, klappa lite och känna dig långsamt slappna av och somna om. De enstaka sparkarna jag får i magen är ett billigt pris att betala för mysfaktorn.
Därefter följer oftast en natt full av nästan-vakningar, där jag får klappa lugnt på dig och viska trygga ord i ditt öra. När du sedan vaknar på morgonen är du pigg och glad, och jag uttröttad. Då brukar du få syn på en bok eller en mobiltelefon som du skulle kunna leka med — och lägger den glatt på mitt ansikte. Har jag tur har boken mjuka pärmar. Det brukar dock gå att distrahera med youtube-klipp: din pappa spelar nyheter och jag Astrid Lindgren-filmer. Så vaknar jag långsamt med ditt huvud lutandes på bröstet. Fullt av kärlek.
När jag leker med dig håller du mig fullständigt i nuet. Jag tror att det är en av anledningarna till att jag blir så lycklig av dig: världen runt omkring tynar bort och tappar betydelse. Det är bara du som spelar roll, och du skrattar. Fantastiska lilla unge!!!
- Nanna

