Charlie väntar på syskon

Här följer ett gästinlägg om vad som hände med Charlie när mamma och pappa hämtade Manda…

 
Jag kom ut till er på torsdagskvällen efter att du hade somnat, så när din mamma och pappa åkte iväg mitt i natten för att ”hämta Manda” var jag lite orolig för hur du skulle ta det beskedet när du vaknade på morgonen. Det hade jag inte behövt vara. Du var väl förberedd på vad som gällde, och efter några nyvakna blinkningar besvarade du min förklaring med att glatt hoppa upp ur sängen, redo för lek. Dagen, och helgen, tillbringades ute i snön med snöbollskrig, vid matbordet där vi smaskade i oss allsköns gottigheter, i soffan där vi läste om syskon och Nicke Nyfiken, och på mattan med pussel, tågbana och fiskdamm. Jag och Daniel hade fullt upp med att försöka hänga med i ditt vilda tempo, fast du också var väldigt snäll och hjälpte oss när vi så behövde. Du diskade, torkade och städade, och när du var färdig så gjorde vi det en gång till. Vi behövde bara be om det så fick vi pussar och massage – oss gick det sannerligen ingen nöd på!

Inte på dig heller, även om första natten var lite jobbig. Efter att du vaknat upp och insett att mamma och pappa fortfarande inte var hemma, och att jag och Daniel istället låg och sov i deras säng, krävde du att vi skulle ta allas täcken och kuddar och gå och lägga oss i bäddsoffan i vardagsrummet istället (där jag brukar sova när jag sover över). Där tittade vi på Kalle Anka tills du kände dig trygg. Efter ett par avsnitt fick vi lov att lägga oss i den stora, sköna sängen igen, och själv somnade du om inne i ditt rum.

Så har vi lärt oss att du funkar: du har bestämda krav, men de är sällan orimliga. Lika bestämd var du när mormor och morfar stannade till hos oss på vägen till BB. När de sa till dig att det var dags för dem att åka spände du blicken i dem, höjde fingret och sa tydligt och bestämt: ”Sen!”. Det var inte mer med det. Mormor och morfar fick vackert leka några minuter till, sedan gick det bra att de gav sig av.

Innan helgen var slut hann vi också med ett biobesök på filmfestivalen (du fick se biografen Draken, en ny favorit), och alla barn i salongen gjorde sitt för att hålla din uppmärksamhet; du var andäktigt tyst hela föreställningen, och vi mös allihop i stora drag. Det gjorde vi förresten hela helgen, även om åtminstone jag och Daniel var totalt utpumpade efteråt.

På måndagen kom mamma och pappa hem med din lillasyster Manda. Då hade du hunnit sakna dem massor, och vi hade pratat om dem mycket under helgen. Jag tror att det var denna saknad som gjorde att du glömde allt när de slutligen kom – de fick snabbt varsin stor kram och puss, och sedan sprang du ut i vardagsrummet. Nu ville du leka! Försiktigt frågade jag om det inte var så att mamma och pappa skulle ha med sig någon hem också, och då stannade du mitt i språnget, drog djupt efter andan och spärrade upp ögonen. Du hade ju glömt att du skulle få ett syskon! Snabbt sprang du tillbaka och fick så se lilla Manda. Sedan var alla andra som bortglömda. Jag tror att du blev blixtförälskad.