Mycket har hänt

Idag börjar hösten. Efter veckor av varmt, soligt väder piskar regnet huset under evighetsgrå moln. Andra saker har också förändrats: idag är ni bägge på dagis, utan föräldrar som vakar och skyddar. Manda, du är inskolad (hoppas vi), och idag är din första dag. Du sa "Hej då" till mig som ingenting, vinkade glatt. Nu ligger jag hemma i sängen (vi har alla varit sjuka senaste veckan, avlöst varann) och hoppas att telefonen inte ska ringa. Men förra veckan med din pappa gick jättebra, du vill mest bara inte gå hem från dagis igen. Det är ju ett gott tecken.

Vi har nyligen kommit hem från Kreta, en fantastisk resa för att bevista er pappas kusin Sebbes bröllop. Ni är underbara att flyga med, ni håller god min hela resan. Det enda som är lite jobbigt, det är att gå igenom säkerhetskontrollen — de ska ju nödvändigtvis scanna Mandas snutte, och det är inte helt populärt. Vi har vandrat längs trånga, vackra gränder i Chania, badat (bara Charlie, havet var för läskigt för Manda), gungat, ätit underbart god mat... Kort sagt, semestrat. Och Charlie, du träffade en kille som heter Jeremias, Sebbes halvbror, som du gifte dig med. Två gånger! Ni hade väldigt roligt tillsammans, och även om du kramades mer än vad han gjorde så tror jag att ni bägge njöt lika mycket.

Jag fick också uppleva den där känslan av att komma hem igen efter semestern, fast ur föräldraperspektivet. Uttröttad av resan, längtandes efter tystnad och lugn. Och så två barn som är höga av lycka över att vara i sitt hem igen, med alla leksakerna. Och oförståelsen för att den lyckan ser olika ut beroende på hur gammal man är...

- Nanna