Godnattsagor

Ni har delat sovrum i fem nätter! Det funkar jättebra, och ännu har ni (nästan) inte väckt varandra. Detta trots att ni båda har rätt bestämda idéer om när ni ska sova. Manda, du är fortfarande ganska lätt att lägga ner i sängen och så somnar du. Men nu när du delar rum med Charlie så händer det ju ibland att det händer spännande saker precis vid sängen, trots att du är jättetrött. Då står du och hoppar en stund, spottar ut nappen och ropar "hajajajajjaj" och drar till dig lite uppmärksamhet. Är jag då bara envis och konsekvent lägger dig ner och ger dig napp igen brukar det gå bra till slut.

Charlie, du har dina egenheter för dig. För tillfället vill du leka vuxen, vilket innebär att vi vuxna måste leka barn. Vid läggdags är det inte helt lätt att avsluta leken på rätt sätt innan du får för dig att det är jag som måste ligga kvar i sängen medan du ska gå ut ur rummet. En annan favorit är att vi ska berätta en saga innan du somnar, efter att vi läst en bok. Den sagan ska så gott som alltid handla om "trollen och tomten, som är i skogen, som vill ha glass. Och så åker dom vagnen in, och tomten kör, och så åker dom till Alingsås för att köpa glass. Och alla trollen får varsin glass, och tomten får grötglass. Och tomten betalar alla glassarna. Och sen är trollen för stora och tunga, och så åker dom tåget hem till Norsesund." De första 50 gångerna vi berättade sagan skulle trollen klättra runt på sätena i tåget, och trilla och slå sig när tåget började köra. Därefter skulle tomten plåstra om trollen och blåsa på dom. Detta har nu utvecklats till: "och INGET av trollen klättrade på sätena, och ingen trillade ner och ingen slog sig. Och tomten behövde inte sätta plåster eller blåsa." Därefter så nattar i alla fall tomten trollen med en sång, som väldigt ofta ska vara: "den om trollen och tomten, som är i skogen och som vill ha glass. Och så åker dom vagnen in..." Ja, ni förstår.

I övrigt, så har Manda de senaste dagarna visat prov på gladast bebis nånsin. Jag har aldrig varit med om någon som kan skratta så mycket på en dag! Det kan ha att göra med att din första tand nu har kommit upp, du har börjat sova hela nätter igen efter att ha haft en period med uppemot tio uppvak per natt. Nu har det kanske slutat göra ont, och livet är härligt igen!

- Nanna

Höstdagar

Manda: det är härligt att komma hem till dig! När du ser mig i dörren, skrattar du "ahtah!" och kryper fnissande mot mig. Sen vill du gärna bli kringburen en stund. I övrigt har du blivit lite mer pappig nu, och det händer ibland när jag håller dig i famnen att du vill komma över till honom istället.

Du har en min som jag aldrig kommer att glömma, det gör den säkert 50 gånger om dagen. Det är när du är riktigt glad, du spänner upp munnen så stort som bara möjligt och skiner med ögonen. Du är som ett enda stort gap. Jag tror att du är väldigt lycklig.

I övrigt äter du nog mest i familjen. Du är alltid nöjd när du sitter med mat framför dig, och du äter det allra mesta. Ofta äter du macka från tallriken, tappar hälften i haklappen och avslutar måltiden med att sitta och plocka upp bitar från haklappen och stoppa in i munnen.

Charlie: du brukar ropa "Mamma! Mamma!" när du ser mig komma hem. sen frågar du "Tog du tåget hem idag?" och sen kramas vi hårt. Sen ska jag helst inte släppa dig på ett tag. Jag ska läsa en saga med dig i knät, och sitta bredvid dig när du äter - ganska ofta vill du även då sitta i mitt knä.

Vi går till dagis tillsammans på mån, tis och ons när jag börjar lite senare. Då brukar du prata om alla dina kompisar som följer med: Vita som målar strecken på vägarna, prinsessan Sofia som kan flyga, grodan, alla trollen och tomten, alla dina små bebisar... Du har väldigt många bebisar - det kryllar av dem hemma. De går efter dig, klättrar på bordet, sitter i knät och sover i din säng.

Kort sammanfattning

Sommaren är slut, nya tider har börjat. Jag har börjat plugga Interaktionsdesign på Chalmers, och Patrik är nu hemma med er ett år framöver. Det är jättehärligt att komma hem till er varje dag, min glädje speglas i era ansikten när jag går över tröskeln. Jag saknar er mycket, men vet också att ni har det härligt med er pappa.

Under sommaren så har du, Charlie, blivit helt och hållet blöjfri. Du säger nu till själv när du behöver gå på toaletten och det var länge sedan du kissade på dig senast. Du älskar att kunna sova naken! Helst skulle du nog vilja vara naken hela dygnet runt, ibland kan klockan ha blivit 11 innan vi har fått på dig några kläder. Då säger du: "Jag ska vara nakenfis idag."

Och lilla Manda, du kryper för fulla muggar, alltid har du något nytt mål. Jag tror aldrig jag mött en så bestämd liten tös! Du har sovit lite dåligt på sistone och velat bli kringburen mycket, så vi tror att första tanden kanske kan vara på väg snart. Dina hobbies för tillfället är att äta macka eller välling, samt att titta på Charlie och att tugga på saker. Stackars lilla Alva har tydligen en väldigt smaskig näsa till exempel.

- Nanna

Sommarberättelser

Nu går sommaren mot sitt slut - nästa vecka börjar Patrik jobba och du, Charlie, börjar dagis igen. Det är förstås hela augusti månad kvar, så vi räknar med att bad och sol och grill fortsätter ett tag till.

Det har varit en fantastisk sommar, varm och solig. Vi var i Patriks familjs sommarstuga i Svartmåla i några dagar tillsammans med er faster Elin, därefter i Nässjö i flera dagar medan vårt hus besprutades mot hästmyror (ok, den delen av sommaren var inte fantastisk...). Det blev som en semester! Vi badade och åt gott och lekte massor.

Manda har fått ett träd planterat, en magnolia Leonard Messel som står nedanför min och pappas, och Charlies magnolia. Tripp, trapp, trull. Fullt med fina, goa människor var här på ditt sexmånaders-kalas då trädet planterades, och du höll uppe ett härligt humör hela tiden. Du blev också välkomnad av Kretas vänner med hjälp av olivolja som du tyckte smakade utmärkt.

Vi var på Korrö folkmusikfestival i fredags med Charlie medan Manda fick vakta morföräldrarna i deras hus. Du tyckte festivalen var häftig tror jag, Charlie! Du dansade så det stod härliga till, du har en speciell variant som går ut på att du snurrar massor, och sen ställer du dig bredbent, bockar, och slänger upp kjolen så att du visar rumpan. Det var med nöd och näppe jag lyckades få dig att behålla kläderna på! När du började ta av dig klänningen så pratade jag med dig och sa: "Här har man kläder på dig. Titta på alla andra här, ser du någon annan som är naken?" Du såg dig runt i flera minuter, tittade noga på varenda en där (det var fullt med folk, det var konsert) och upptäckte att det inte var någon annan naken. Sen kom du på nåt, sken upp och sa: "Men, jag är naken!"

Vi sov hos era morföräldrar och när vi skulle åka hem dagen därpå sa du, Charlie: "Mormor, jag vill inte åka hem. Jag vill stanna här." Så det fick du. Nu sitter vi och väntar på att din morfar ska köra hem dig till oss efter tre dagar i Nässjö.

Manda, du väntar med krypandet. Däremot vill du upp och gå snart sagt varje vaken minut. Du är lika lycklig och glad som förut, men visar tydligt ditt missnöje om inga händer sträcks fram för att hjälpa dig att gå. Du kan sitta på golvet och skrika och gråta, men så fort händerna kommer och du kan sträcka på benen, så flinar du som om du vore i paradiset. Du sover sådär på nätterna, det är alltid några uppvak då vi ska stoppa in nappen eller jag ska ge dig lite mat. Max en gång per natt får du äta. Vi hade en vecka då du inte åt alls på natten, men det har vänt igen tyvärr. Somnar gör du nästan på egen hand, så länge du har en napp och din valros
s. Och så har du (nästan) börjat vinka!



Manda gillar inte att bada i sjön. Du skriker så fort jag låter dina fötter vara i sjövattnet längre än några sekunder. I badkar däremot stortrivs du - att plaska är fantastiskt intressant. Charlie däremot börjar trivas storligen i sjövatten. Du kan koka kaffe (blåsa bubblor under vatten), göra simtag med armarna, ligga på rygg i vattnet, tvätta håret själv (!). Nästa sommar blir det simskola för dig hoppas vi!

Tack för denna sommaren, älskade barn. Ni är härliga!

- Nanna

Sommar, sommar

Sommaren har börjat, och vi är äntligen friska hela familjen. Energin sprudlar! Manda nästan-kryper för fulla muggar, det går baklänges i en rasande fart. Charlie hoppar och hoppar, och Manda ska alltid titta på - då tjuter ni bägge av skratt. Det är härligt att se...

Vi började sommaren med en helg hos mormor och morfar. Sari, Daniel, Alva och morbror Daniel var där, och vi träffade gamla vänner till oss. Du, Charlie, lekte hela dagen med Uno som var fyra år. Ni hade jätteroligt ihop, fast ni kunde aldrig riktigt lära er vad den andre hette. Du kallade Uno för Ior hela dagen...

Helgen därefter var midsommar, och vi åkte till Jennys stuga ihop med Karl, Dante, Sari, Daniel och Alva. Det var verkligen fullt hus. Alla ni ungar var jättetrötta och det var en del gnäll från var och en. Det blev bättre och bättre för var dag dock. Charlie, du fick en egen säng i ett litet krypin. Du verkade ha det så mysigt men jag var rädd för att du skulle trilla ner, något du dock aldrig gjorde.

Vi kom hem, andades ut, och åkte sedan in en heldag till Slottsskogen. Charlie red på en häst! Du var jätteduktig, du höll dig ordentligt fast i sadeln och klarade dig utmärkt. Jag behövde inte ens gå bredvid. Dina ögon var stora som tefat och du var mycket koncentrerad. Sedan klappade du får och en get och tittade på grisar och kycklingar. Och sälar såklart! Ivar och Lisa var med och ni barn hade det jätteroligt med varann hela dagen. Ni leker så duktigt, du och Ivar. Manda sov mest hela tiden, fast jag tror ändå att du tyckte det var spännande med all action runt omkring. På eftermiddagen lekte Charlie och Ivar på jättelekplatsen Plikta, medan vi vuxna och Manda tog igen oss i gräset. Och sen blev det till och med ett restaurangbesök innan semesterdagen var över.

Nu för tiden är det väldigt mycket rollekar för dig, Charlie. Ena sekunden är du Findus, och då är Pappa Pettsson och jag och Manda hönor, andra sekunden är du Pippi, och jag är Lilla Gubben, pappa Tommy och Manda Herr Nilsson. Din fantasi är oändlig. Ibland låtsas vi att vi är dagisfröknarna, och ganska ofta är du en katt. Nao, säger du då.

Vad mer... Jo, Manda! När du vill något särskilt, som att vi ska ta upp tidningen du just tappade ner på golvet, eller ge dig den där skeden, så knarrar du! Något enormt, det låter som en dörr som plågsamt långsamt håller på att stängar. Knarrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr säger du då. Det går inte att ta fel vad du vill, för du tittar oftast rakt på det du vill ha. Helt underbart lilla sötnos...

- Nanna

Krypet och raringen

Hej Manda

Idag har du varit uppe på alla fyra. Du har tagit ett par krypsteg framåt och ett par bakåt. Du även fallit framåt från kryp ställning. Du kommer inte långt och det går inte snabbt men vi är alla (Charlie, Mamma och jag) mycket stolta.

Nanna säger att du varit på gång hela dagen. Men det hände när jag kommit hem och jag fick säga till familjen. Det gör mig extra stolt och glad.

Du har ätit gröt idag oxå. Du börjar bli en hejare på det. Nanna har även bjudit dig på mjölk ersättning som du slukade med glädje. Så nu vet vi att du och jag kan klara oss fint om vi skickar iväg din mamma på ett spa en dag. När vi äter mat vill du alltid vara med. Du ser hungrigt på vår mat och vill smaka. Vi har börjat låta dig smaka på lite olika saker. Paprika älskar du, du gillar även gurka, mozarella, mango pure. När vi slutar ge dig smakproven blir du ledsen och gråtfärdig, du tycker det smakar så gott och känns så bra att äta.

Hej Charlie

Idag har du varit utan blöja så länge att det känns naturligt. Du har varken blöja på dagen eller natten. Du har blivit en stor tjej så där bara.

På kvällar har jag hitils fortfarande fått prata om trollen och tomten. Ibland får jag dig att göra det genom att ställa frågor. Nanna har nu ett par gånger fått prata om djur i skogen. Där du får lära dig en del om den verkliga världen. Det gillar jag. Hoppas jag får prata om djuren i skogen snart. Kanske i kväll om jag får natta dig. Jag hoppas på det, men du har varit mammig idag, så det är inte säkert.

Du har ett rikt fantasi liv med många osynliga och synliga kompisar. Du är framåt, påhittig och initiativ rik.  Din relation med Ivar har utvecklats man märker på dig och på Ivar att ni är viktiga för varandra. Du har skaffat många andra goda vänner på dagis som du leker med och som finns där för dig när du behöver det. Samtidigt är du väldigt mån om alla. När du lämnar dagis vill du säga hejdå till alla barnen och fröknarna vilket gör att det kan ta en stund. När jag hämtat och lämnat har det hittills oftast gått rätt fort ändå, då du fått säga hejdå till alla barnen på en gång.

Hemma med Manda är du så rar. Är Manda ledsen hör man dig ofta säga "Jag är här Manda" med en
mild och tröstande röst. Du tar dig ofta fram till henne och ger henne nappen eller skojar med henne så hon blir glad igen. Manda är aldrig så glad som hon är med dig. Hon kan skratta långa stunder utan stop. Vi ser hur stolt du är över att vara stora syster och hur fin du är.

Kramar pappa Patrik

Systrarna tar fart.

Det mycket som händer med er mina fina.

Manda, du har tagit dina första steg (med handstöd) och gått flera varv på vardagsrumsmattan, fast sen slutade du gå och nöjde med att stå och ta något enstaka steg, om något alls. Du vänder dig åt bägge håll - något jag misstänkt och försökt reda ut. Nu är det bekräftat du vände dig först höger sen vänster härom dagen. Du funderar på att krypa men har inte riktigt kommit igång med det. Du rör dig i sidled genom att snurra och vrida dig. Men inte så planerat för det mesta. Du kryper inte än men du kan hasa snabbt och oväntat.

Dessvärre sover du ganska dåligt, du vaknar på natten långt innan du ska få mat. Då somnar du om med nappen, men det håller din mamma vaken. Vid fem på natten har du börjat få för dig att det är morgon. Jag har fått vakna med dig ett par nätter när jag ändå varit sjuk och sovit oregelbundet. Sedan bestämde vi att det inte var morgon och du fick nappen även då, efter en halvtimme somnar du om igen och sover bra några timmar. Nu när det är så varmt så är du lite besvärad under dagen och klagar mycket. Du äter oftare, antagligen för att du är törstig.

Charlie, du är en stjärna. Rutschkanan till höger som finns på en lekpark i närheten av farmor och farfar var lite väl läskig. Så du valde att åka en mindre rutschkana på samma lekpark..

Men nästa dag medan Manda funderat på att krypa, hade du spanat in den största rutschkana du kunnat hitta i prinsessornas lekpark i Sofiero. Men även här tog du det lugnt och hittade en lagom stor rutschkana. Fast ganska snart började du spana på hur man kan komma över hindret, som är där för att stoppa små barn från att klättra upp till de läskigaste delarna av åk banan.

Men du kastade dig ut för den lilla kanan om och om igen. Senare lämnarde du stövlarna nedanför för att åka ner i dem (fråga Rolf om bilder). Men du funderade mer och mer på den stora "tunnelbanan". -"Pappa, jag vill åka tunnelbanan!!" sa du flera gånger. Du såg hur större barn klättrade över hindret. Jag sa att det är ett hinder man ska ta sig över själv och du försökte och försökte och försökte. Man såg på dig hur spännande du tyckte det var.

 Till slut gav jag och mamma med oss. Du fick åka, om du vågade. Så jag hjälpte dig över hindret, följde dig högst upp i tornet. Vi såg skylten med en bild på ett barn, 6-12 stod det på skylten. Jag valde att läsa den som 6 till 12 kg då de inte angivit enhet. Nedanför var mamma, farfar, farmor, Elin väntandes. Du tittade in, tunneln hade inget slut. Den svängde så att man inte kunde se utgången. Du vågade inte riktigt. -"Pappa, Den är läskig.". Vi tittade, funderade. Du valde att vända och klättra ner, men då mötte du en tuff tjej. Du stannade henne och sa -"Kan du hjälpa mig". Du klättrade upp igen. Flickan pratade med dig, frågade hur gammal du är. Jag sa att du får åka om du vågar. Hon visade hur hon gjorde och åkte Strax efter vågade även du. Jag fick höra att du kommer ut skräckslagen och lycklig på andra sidan.

Du fick kontakt med tjejen igen, ni åkte lilla kanan ihop en gång och sedan fick du henne att hjälpa dig att åka den stora igen. Jag fick lyfta dig över första hindret, sen tog hon med dig hela vägen upp. Du kom ut ur tunneln skräckslagen och lycklig. Vi är stolta och skräckslagna föräldrar. Jag undrar vad hände med min försiktiga dotter. Men jag är stolt över att du utan rädsla tar kontakt med andra barn och dessutom vågar övervinna din rädsla i andra situationer.

- Patrik -Stolt och Skräckslagen