Är du aldrig färdig?

Det är inte klokt, men det känns som om du alltid tar språngsteg mot framtiden. I helgen har du börjat gå på riktigt. Du tar inte längre tveksamma, rädda steg mellan fåtöljen och soffan, utan går nu tvärs genom hela vardagsrummet och in i köket. Du aktar dig noggrant för att ta tag i möbler på vägen genom att sträcka upp armarna i luften. Ett stort leende spelar stolt på läpparna medan du steg för steg övervinner gravitationen. Du är härlig att se!

Samtidigt har din ordförståelse utvecklats, du förstår nu huvud, mage, fot, hand, näsa, lampa, fönster, fågel, mamma, pappa, nalle, kanin, vovve, bok... Jag har säkert glömt massor. Du säger hej, hej då, hallå, tack och gott, och försöker med en hel del fler ord. Ditt eget privata babblande har blivit alltmer nyanserat och melodiskt.

Dina favoritsysselsättningar för tillfället är: spela piano, läsa bok, gå, gosa i sängen och dansa. Jag ska börja jobba igen efter att ha varit ledig och hemma med dig i tre veckor, och det känns lite sorgligt. Men februari närmar sig, och då kommer din pappa och jag att dela lika på dig! Jag längtar.

- Nanna

Grattis på 1-årsdagen!

Grattis, grattis, grattis älskade Charlie! Vi har njutit så av det här året med dig, och ser med spänning fram emot att se vad nästa ska föra med sig.

På ett ynka år har du skapat dig en bild av världen, lärt dig hur den sitter ihop och hur saker funkar, att de faller neråt om man tappar dem och uppåt om man kastar dem. Du har lärt dig vem som är vem, hur de leker och hur de kramas. Du har lärt dig hur man sover och hur man äter, hur man dansar och hur man läser en bok. Du vet när man säger hej då och du kan peka ut Oleander "Olle" Orm ur en gosedjurssamling. Hur du har klarat allt detta på ett år är ett av livets stora mysterier!

Du har under helgen varit en storartad värdinna, lekt och skojat med alla gäster (även om du favoriserar lite väl mycket ibland). I gengäld har du fått väldigt fina presenter.

-Nanna o Patrik

Livets gilla gång

Du har svårt för att somna. Du pekar på bok efter bok, säger "där!" och vill läsa. Pekandet och pratandet blir mer och mer panikartat ju närmare sömnen vi kommer. På kvällarna vaknar du efter någon minut och är ledsen, om och om igen. Vi dansar, vi sjunger. Vi kramas mycket, och läser en hel del böcker. De senaste nätterna har du fått sova i min säng, jag har hållit om dig och då går det ganska bra. Du är förkyld, så det kan ju spela in.

Din mormor har varit här och hälsat på. Ni har lekt så mycket, du skrattar och skriker och springer och dansar. Full rulle hela dagarna.

Till frukost är det numera smörgås som gäller. Till gröten sa du bara "Nä!" och knep igen munnen. Smörgås fick du däremot i dig en hel imorse, utan knot och nästan utan spottande. Visste knappt att du hade så stor mage!

Och så går du. Ibland, när det passar dig, korta steg. När Ivar var här och hälsade på och visade hur lätt det var, verkade du gladeligen haka på. Utan kompis tycks det dock svårare. Om vi lurar dig går du rakt och snabbt utan att snubbla fram för att hämta det vi lockar dig med.

- Nanna