Livets gilla gång

Du har svårt för att somna. Du pekar på bok efter bok, säger "där!" och vill läsa. Pekandet och pratandet blir mer och mer panikartat ju närmare sömnen vi kommer. På kvällarna vaknar du efter någon minut och är ledsen, om och om igen. Vi dansar, vi sjunger. Vi kramas mycket, och läser en hel del böcker. De senaste nätterna har du fått sova i min säng, jag har hållit om dig och då går det ganska bra. Du är förkyld, så det kan ju spela in.

Din mormor har varit här och hälsat på. Ni har lekt så mycket, du skrattar och skriker och springer och dansar. Full rulle hela dagarna.

Till frukost är det numera smörgås som gäller. Till gröten sa du bara "Nä!" och knep igen munnen. Smörgås fick du däremot i dig en hel imorse, utan knot och nästan utan spottande. Visste knappt att du hade så stor mage!

Och så går du. Ibland, när det passar dig, korta steg. När Ivar var här och hälsade på och visade hur lätt det var, verkade du gladeligen haka på. Utan kompis tycks det dock svårare. Om vi lurar dig går du rakt och snabbt utan att snubbla fram för att hämta det vi lockar dig med.

- Nanna