Är du aldrig färdig?

Det är inte klokt, men det känns som om du alltid tar språngsteg mot framtiden. I helgen har du börjat gå på riktigt. Du tar inte längre tveksamma, rädda steg mellan fåtöljen och soffan, utan går nu tvärs genom hela vardagsrummet och in i köket. Du aktar dig noggrant för att ta tag i möbler på vägen genom att sträcka upp armarna i luften. Ett stort leende spelar stolt på läpparna medan du steg för steg övervinner gravitationen. Du är härlig att se!

Samtidigt har din ordförståelse utvecklats, du förstår nu huvud, mage, fot, hand, näsa, lampa, fönster, fågel, mamma, pappa, nalle, kanin, vovve, bok... Jag har säkert glömt massor. Du säger hej, hej då, hallå, tack och gott, och försöker med en hel del fler ord. Ditt eget privata babblande har blivit alltmer nyanserat och melodiskt.

Dina favoritsysselsättningar för tillfället är: spela piano, läsa bok, gå, gosa i sängen och dansa. Jag ska börja jobba igen efter att ha varit ledig och hemma med dig i tre veckor, och det känns lite sorgligt. Men februari närmar sig, och då kommer din pappa och jag att dela lika på dig! Jag längtar.

- Nanna