Repris och sand

Den senaste veckan har varit som en repris från när Charlie var precis så gammal som du är nu, Manda. Du har nämligen sovit dåligt, varit allmänt missnöjd och inte riktigt dig själv. Ingenting har riktigt funkat. Vi är ju heller inte så vana vid missnöje från din sida: det finns inga färdiga knep utarbetade för att hantera detta! Nappen har varit livräddare, men det är inte alltid den har hjälpt heller. Först igår började vi se ljusningen: du skrattade så fort du fick syn på mig! Jag vet inte om jag såg extra rolig ut igår kanske... Men detta skratt hade vi knappt fått höra under veckan, så det var välkommet.

Den enda gång skrattat dök upp under veckan som gått var när jag och Charlie badade dig, Manda. Charlie skvätte lite vatten på din mage, och du tittade henne rakt i ögonen och skrattade. Ni hade så mysigt! Du har också småfnittrat lite när Charlie har kört sitt elektriska tåg på dig, det kittlade visst. Ni är så härliga ihop, och på sätt och vis leker ni redan tillsammans.

Du, Charlie, har precis fått en häftig överraskning. En hel kubikmeter sand att leka med. Vi håller på att göra iordning en sandlåda till dig i en pallkrage, och igår kom sanden med en lastbil. Du tyckte det var läskigt att en lastbil körde upp på "vår" väg och att föraren pratade med din pappa, men sanden var uppskattad! Vi hoppas få klart det här projektet till helgen.

Vi var på utvecklingssamtal på din förskola igår. Malin, "din" pedagog, berättade för oss hur du hade det och hur du trivdes. Vi blev väldigt glada av att få höra hur omtyckt du är av både personal och kompisar, hur bra du leker med de andra barnen - och hur mycket du äter! Du äter ju nästan alltid dåligt här hemma, vill varken ha det ena eller andra, men på förskolan äter du tydligen allt med god aptit. Och du skrapar nästan alltid tallriken. Nu tror vi att du mest visar din makt här hemma med maten, det ligger i tiden att visa makt. De första orden du sa idag, direkt när du vaknade, var: "Jag bestämmer!"

- Nanna