Medan lugnet lägger sig

Jag sitter här medan du, Charlie, läser din godnatt-saga. Den handlar om "grisar, grisar, grisar". Nu är den visst färdigläst, så jag ser dig resa dig ur min och pappas säng och gå in i ditt rum. Där är det alldeles mörkt, för Manda har redan gått och lagt sig. Du stänger dörren efter dig, klättrar själv upp till din säng — den står nu ovanpå fyra hyllor, 80cm högt upp, och har en liten koja under sig. Jag har alltid trott att det skulle vara svårt att lägga barn, men icke. Du fixar det till största delen själv! Din pappa och jag skakar på huvudena av förundran.

Manda, du har rusat fram på sistone. Du går utan större problem, och försöker ofta springa. Jag tror att du försöker hänga med i Charlies tempo. Mest av allt går du runt med olika små böcker i handen, som du stolt visar upp och blir sur om någon försöker läsa för dig. Du har gått igenom en period när allt var frustrerat, men jag tycker att ditt humör nu börjar förbättras. Jag tror att det handlar om kommunikation - vi får helt enkelt vara lyhörda och försöka förstå vad du vill, men det är lättare sagt än gjort.

Du sover dåligt på nätterna, eller ja... Du vaknar till minst 2-3 gånger varje natt, och Patrik går då in och stoppar in nappen och så somnar du om igen. Men det är frustrerande att du ännu inte klarar dig själv ens några nätter här och där. Så har det nu varit sedan i november (innan dess gick det faktiskt bättre), och det börjar bli slitigt. Framför allt för Patrik, som är den som gör jobbet.

Ni är ett par fantastiska ungar, och vi har så roligt med er på dagarna. Ni verkar ha roligt med varandra också, oftast i alla fall. Ibland tar ni varandras leksaker, och då blir ljudnivån genast hög och vi får rycka in.

— Nanna