Starka Manda

Jag sitter ensam här hemma medan ni är med er pappa i Skåne, för att hälsa på farmor & farfar. Märkligt att vara här ensam: det är lika rent när jag kommer hem som när jag gick!

Manda, du är nog den mest envetna unge jag nånsin mött. Du vet alltid precis vad du vill, och du låter dig inte distraheras. Du är också väldigt duktig på att förklara vad du vill, även om du inte kan några ord än (bortsett från tillfälliga ta, ta och he da). Det går liksom inte att missförstå dig, du står och gnäller tills vi gör som du vill. Du visar med gester och kroppsspråk vad vi ska göra. Som exempel står du vänd mot köket och böjer på knäna och gnyr tills vi följer efter dig, för att då gå rakt till köksbänken och så titta längtansfyllt upp och gny, så att vi ger dig en banan. Om du får någonting extra gott till maten (såsom lingonsylt) så gnäller du så fort det tar slut, tills du får mer. Inget vi gör kan förändra detta. Du vill äta med likadana bestick som pappa, som sitter bredvid dig, annars får det vara.

Du är också snabb med att hävda din rätt gentemot Charlie, om hon skulle försöka ta dina leksaker eller flytta på dig när ni leker. Då skriker du och tittar på mig, och förväntar dig att jag åtgärdar situationen. Samma reaktion blir det om du tar någon av Charlies leksaker och inte får behålla den.

Samtidigt är ni en väldig källa till lycka och skratt hos varann. Ni pussar på varann, busar och leker och skrattar. Det är de bästa stunderna i livet, att höra er älska varandra så.

— Nanna