En ny medvetenhet

Det har hänt något den sista veckan, du har lagt ihop ett och ett och förstår nu mer av världen. Vi kan börja med din vokabulär: du säger "gung-gung" när du svänger ett föremål framför dig. "Tack-tack" använder du när du får något av någon av oss, eller när du vill att vi ska ta emot något som du räcker fram. "Hej-då" är flitigt använt, vid nästan enbart rätt tillfällen. "Dä" åtföljer ditt närmast konstanta pekande. När jag tidigare idag skulle de dig en bit smörgås och frågade "den här då?" så upprepade du fnissande "den". Du hör och förstår ett nej, men väljer ibland att bortse från det. Du kan också själv säga "nä" när vi försöker med något du inte vill.

Du vet nämligen verkligen vad du vill nu för tiden. Dig kan man inte lura. Våra undanmanövers funkar sämre och sämre. När du har satt dig för att göra någonting och vi försöker ta bort dig från den potentiellt livsfarliga situationen blir du tvärarg. När du inte får leka med pappas glasögon fylls ögonen med tårar.

Maten fungerar inte på samma sätt längre, numera äter du vad vi äter och sedan spotar ut den. Framsteg och baksteg i samma steg. Vad du verkligen gillar att äta är äpplen, russin och nektariner. Så lite näring får du ändå i dig.

Vi har flyttat ut ur ditt rum och det är ditt eget nu. Din säng och dina leksaker har en egenplats, men framförallt har du ett eget sovrum vilket faktiskt har gjort att du sover bättre. Ofta hela näterna från 8 till 7 ibland får vi ge dig välling undernatten för att hjälpa dig somna om och den senaste veckan har du sovit oroligt några nätter. Men i det stora hela verkar du trivas med att få sova i lugn och ro utan oss.

Det motoriska: medan jag skriver detta har du verkligen greppat monitorns avstängningsknapp; skärmen blinkar som en fyr. Du har försökt med lysknappar ett tag, men den här var nog lättare. Din klosslåda har kommit till användning — ganska snabbt insåg du dock att mahjong-bitarna var lättare att få ner genom hålen (de passar i nästan alla hål) och sedan dess är klosslådan full.

Vi gillar oxå att du nu mer och mer interagerar med oss i din lek är mysigt. Du ger oss klossar att bita i, nallar att krama, saker att hålla och kryper fram till oss för att få oss attgöra något spännande.

Du har slutat att gå. Vet inte om det var för läskigt eller bara långsamt, men på flera veckor har du inte tagit ett steg. När vi släpper dig när du står upp, sätter du dig eftertänksamt ner och börjar krypa istället. Den där eftertänksamheten som tidigare var ditt varumärke har dock mer och mer släppt för en upptäckarlusta. Du slår och bankar på allt, inklusive mammas mage.

En sak som du älskar är att kramas och pussas. När du kramas säger du "mmm", vare sig det är oss eller dina gosedjur du kramar. Idag gav du mamma för första gången också en riktig puss på munnen, med stängd mun. Vi har tidigare ibland fått pussa dig på munnen och du har ibland attackerat oss med öppen mun men nu väntar nya härliga tider där du tar initiativet till vanliga pussar.

Vi kan knappt bärga oss

-Patrik och Nanna