fredag 31 januari 2014

Starka Manda

Jag sitter ensam här hemma medan ni är med er pappa i Skåne, för att hälsa på farmor & farfar. Märkligt att vara här ensam: det är lika rent när jag kommer hem som när jag gick!

Manda, du är nog den mest envetna unge jag nånsin mött. Du vet alltid precis vad du vill, och du låter dig inte distraheras. Du är också väldigt duktig på att förklara vad du vill, även om du inte kan några ord än (bortsett från tillfälliga ta, ta och he da). Det går liksom inte att missförstå dig, du står och gnäller tills vi gör som du vill. Du visar med gester och kroppsspråk vad vi ska göra. Som exempel står du vänd mot köket och böjer på knäna och gnyr tills vi följer efter dig, för att då gå rakt till köksbänken och så titta längtansfyllt upp och gny, så att vi ger dig en banan. Om du får någonting extra gott till maten (såsom lingonsylt) så gnäller du så fort det tar slut, tills du får mer. Inget vi gör kan förändra detta. Du vill äta med likadana bestick som pappa, som sitter bredvid dig, annars får det vara.

Du är också snabb med att hävda din rätt gentemot Charlie, om hon skulle försöka ta dina leksaker eller flytta på dig när ni leker. Då skriker du och tittar på mig, och förväntar dig att jag åtgärdar situationen. Samma reaktion blir det om du tar någon av Charlies leksaker och inte får behålla den.

Samtidigt är ni en väldig källa till lycka och skratt hos varann. Ni pussar på varann, busar och leker och skrattar. Det är de bästa stunderna i livet, att höra er älska varandra så.

— Nanna

tisdag 14 januari 2014

Medan lugnet lägger sig

Jag sitter här medan du, Charlie, läser din godnatt-saga. Den handlar om "grisar, grisar, grisar". Nu är den visst färdigläst, så jag ser dig resa dig ur min och pappas säng och gå in i ditt rum. Där är det alldeles mörkt, för Manda har redan gått och lagt sig. Du stänger dörren efter dig, klättrar själv upp till din säng — den står nu ovanpå fyra hyllor, 80cm högt upp, och har en liten koja under sig. Jag har alltid trott att det skulle vara svårt att lägga barn, men icke. Du fixar det till största delen själv! Din pappa och jag skakar på huvudena av förundran.

Manda, du har rusat fram på sistone. Du går utan större problem, och försöker ofta springa. Jag tror att du försöker hänga med i Charlies tempo. Mest av allt går du runt med olika små böcker i handen, som du stolt visar upp och blir sur om någon försöker läsa för dig. Du har gått igenom en period när allt var frustrerat, men jag tycker att ditt humör nu börjar förbättras. Jag tror att det handlar om kommunikation - vi får helt enkelt vara lyhörda och försöka förstå vad du vill, men det är lättare sagt än gjort.

Du sover dåligt på nätterna, eller ja... Du vaknar till minst 2-3 gånger varje natt, och Patrik går då in och stoppar in nappen och så somnar du om igen. Men det är frustrerande att du ännu inte klarar dig själv ens några nätter här och där. Så har det nu varit sedan i november (innan dess gick det faktiskt bättre), och det börjar bli slitigt. Framför allt för Patrik, som är den som gör jobbet.

Ni är ett par fantastiska ungar, och vi har så roligt med er på dagarna. Ni verkar ha roligt med varandra också, oftast i alla fall. Ibland tar ni varandras leksaker, och då blir ljudnivån genast hög och vi får rycka in.

— Nanna

tisdag 17 december 2013

Snart jul

Mandas första jul... Härliga tider. Manda, du har precis börjat gå! Du tar nu ca tolv steg utan att hålla i dig, du går med ett skratt om och om igen. Till detta sover du dåligt, du har en förkylning som får dig att hosta massor - men inte tar det kol på ditt härliga humör!

Vi har sen senaste inlägget varit i Almuñécar, Spanien, på semester hela familjen. Det var en härlig vecka med två trötta föräldrar. Charlie hittade så många lekparker... Vi jobbar lite på att få dig att duka undan din tallrik efter maten, Charlie, och du hade en så härlig kommentar i Spanien:
-Är man tre år så får man duka undan din egen tallrik, Charlie.
-Jag orkar inte, mamma.... Men Laban orkar (vi har pratat mycket om spöken)! Laban kan göra det!
-Men Laban är ju så liten.
-Nej, han är stor nu! Han har fyllt tre år! Hurra!
Du överraskar oss ständigt med dessa finurliga lösningar på problem du har. Du tänker och klurar så mycket, och kommer alltid på alternativ.

Nu kommer julen, vi ska göra godis och pyssla. Det blir härligt. Jag älskar er!
Kramar från en förkyld och trött mamma
- Nanna

lördag 2 november 2013

Godnattsagor

Ni har delat sovrum i fem nätter! Det funkar jättebra, och ännu har ni (nästan) inte väckt varandra. Detta trots att ni båda har rätt bestämda idéer om när ni ska sova. Manda, du är fortfarande ganska lätt att lägga ner i sängen och så somnar du. Men nu när du delar rum med Charlie så händer det ju ibland att det händer spännande saker precis vid sängen, trots att du är jättetrött. Då står du och hoppar en stund, spottar ut nappen och ropar "hajajajajjaj" och drar till dig lite uppmärksamhet. Är jag då bara envis och konsekvent lägger dig ner och ger dig napp igen brukar det gå bra till slut.

Charlie, du har dina egenheter för dig. För tillfället vill du leka vuxen, vilket innebär att vi vuxna måste leka barn. Vid läggdags är det inte helt lätt att avsluta leken på rätt sätt innan du får för dig att det är jag som måste ligga kvar i sängen medan du ska gå ut ur rummet. En annan favorit är att vi ska berätta en saga innan du somnar, efter att vi läst en bok. Den sagan ska så gott som alltid handla om "trollen och tomten, som är i skogen, som vill ha glass. Och så åker dom vagnen in, och tomten kör, och så åker dom till Alingsås för att köpa glass. Och alla trollen får varsin glass, och tomten får grötglass. Och tomten betalar alla glassarna. Och sen är trollen för stora och tunga, och så åker dom tåget hem till Norsesund." De första 50 gångerna vi berättade sagan skulle trollen klättra runt på sätena i tåget, och trilla och slå sig när tåget började köra. Därefter skulle tomten plåstra om trollen och blåsa på dom. Detta har nu utvecklats till: "och INGET av trollen klättrade på sätena, och ingen trillade ner och ingen slog sig. Och tomten behövde inte sätta plåster eller blåsa." Därefter så nattar i alla fall tomten trollen med en sång, som väldigt ofta ska vara: "den om trollen och tomten, som är i skogen och som vill ha glass. Och så åker dom vagnen in..." Ja, ni förstår.

I övrigt, så har Manda de senaste dagarna visat prov på gladast bebis nånsin. Jag har aldrig varit med om någon som kan skratta så mycket på en dag! Det kan ha att göra med att din första tand nu har kommit upp, du har börjat sova hela nätter igen efter att ha haft en period med uppemot tio uppvak per natt. Nu har det kanske slutat göra ont, och livet är härligt igen!

- Nanna

tisdag 8 oktober 2013

Höstdagar

Manda: det är härligt att komma hem till dig! När du ser mig i dörren, skrattar du "ahtah!" och kryper fnissande mot mig. Sen vill du gärna bli kringburen en stund. I övrigt har du blivit lite mer pappig nu, och det händer ibland när jag håller dig i famnen att du vill komma över till honom istället.

Du har en min som jag aldrig kommer att glömma, det gör den säkert 50 gånger om dagen. Det är när du är riktigt glad, du spänner upp munnen så stort som bara möjligt och skiner med ögonen. Du är som ett enda stort gap. Jag tror att du är väldigt lycklig.

I övrigt äter du nog mest i familjen. Du är alltid nöjd när du sitter med mat framför dig, och du äter det allra mesta. Ofta äter du macka från tallriken, tappar hälften i haklappen och avslutar måltiden med att sitta och plocka upp bitar från haklappen och stoppa in i munnen.

Charlie: du brukar ropa "Mamma! Mamma!" när du ser mig komma hem. sen frågar du "Tog du tåget hem idag?" och sen kramas vi hårt. Sen ska jag helst inte släppa dig på ett tag. Jag ska läsa en saga med dig i knät, och sitta bredvid dig när du äter - ganska ofta vill du även då sitta i mitt knä.

Vi går till dagis tillsammans på mån, tis och ons när jag börjar lite senare. Då brukar du prata om alla dina kompisar som följer med: Vita som målar strecken på vägarna, prinsessan Sofia som kan flyga, grodan, alla trollen och tomten, alla dina små bebisar... Du har väldigt många bebisar - det kryllar av dem hemma. De går efter dig, klättrar på bordet, sitter i knät och sover i din säng.

torsdag 19 september 2013

Kort sammanfattning

Sommaren är slut, nya tider har börjat. Jag har börjat plugga Interaktionsdesign på Chalmers, och Patrik är nu hemma med er ett år framöver. Det är jättehärligt att komma hem till er varje dag, min glädje speglas i era ansikten när jag går över tröskeln. Jag saknar er mycket, men vet också att ni har det härligt med er pappa.

Under sommaren så har du, Charlie, blivit helt och hållet blöjfri. Du säger nu till själv när du behöver gå på toaletten och det var länge sedan du kissade på dig senast. Du älskar att kunna sova naken! Helst skulle du nog vilja vara naken hela dygnet runt, ibland kan klockan ha blivit 11 innan vi har fått på dig några kläder. Då säger du: "Jag ska vara nakenfis idag."

Och lilla Manda, du kryper för fulla muggar, alltid har du något nytt mål. Jag tror aldrig jag mött en så bestämd liten tös! Du har sovit lite dåligt på sistone och velat bli kringburen mycket, så vi tror att första tanden kanske kan vara på väg snart. Dina hobbies för tillfället är att äta macka eller välling, samt att titta på Charlie och att tugga på saker. Stackars lilla Alva har tydligen en väldigt smaskig näsa till exempel.


- Nanna

tisdag 30 juli 2013

Sommarberättelser

Nu går sommaren mot sitt slut - nästa vecka börjar Patrik jobba och du, Charlie, börjar dagis igen. Det är förstås hela augusti månad kvar, så vi räknar med att bad och sol och grill fortsätter ett tag till.

Det har varit en fantastisk sommar, varm och solig. Vi var i Patriks familjs sommarstuga i Svartmåla i några dagar tillsammans med er faster Elin, därefter i Nässjö i flera dagar medan vårt hus besprutades mot hästmyror (ok, den delen av sommaren var inte fantastisk...). Det blev som en semester! Vi badade och åt gott och lekte massor.

Manda har fått ett träd planterat, en magnolia Leonard Messel som står nedanför min och pappas, och Charlies magnolia. Tripp, trapp, trull. Fullt med fina, goa människor var här på ditt sexmånaders-kalas då trädet planterades, och du höll uppe ett härligt humör hela tiden. Du blev också välkomnad av Kretas vänner med hjälp av olivolja som du tyckte smakade utmärkt.

Vi var på Korrö folkmusikfestival i fredags med Charlie medan Manda fick vakta morföräldrarna i deras hus. Du tyckte festivalen var häftig tror jag, Charlie! Du dansade så det stod härliga till, du har en speciell variant som går ut på att du snurrar massor, och sen ställer du dig bredbent, bockar, och slänger upp kjolen så att du visar rumpan. Det var med nöd och näppe jag lyckades få dig att behålla kläderna på! När du började ta av dig klänningen så pratade jag med dig och sa: "Här har man kläder på dig. Titta på alla andra här, ser du någon annan som är naken?" Du såg dig runt i flera minuter, tittade noga på varenda en där (det var fullt med folk, det var konsert) och upptäckte att det inte var någon annan naken. Sen kom du på nåt, sken upp och sa: "Men, jag är naken!"

Vi sov hos era morföräldrar och när vi skulle åka hem dagen därpå sa du, Charlie: "Mormor, jag vill inte åka hem. Jag vill stanna här." Så det fick du. Nu sitter vi och väntar på att din morfar ska köra hem dig till oss efter tre dagar i Nässjö.

Manda, du väntar med krypandet. Däremot vill du upp och gå snart sagt varje vaken minut. Du är lika lycklig och glad som förut, men visar tydligt ditt missnöje om inga händer sträcks fram för att hjälpa dig att gå. Du kan sitta på golvet och skrika och gråta, men så fort händerna kommer och du kan sträcka på benen, så flinar du som om du vore i paradiset. Du sover sådär på nätterna, det är alltid några uppvak då vi ska stoppa in nappen eller jag ska ge dig lite mat. Max en gång per natt får du äta. Vi hade en vecka då du inte åt alls på natten, men det har vänt igen tyvärr. Somnar gör du nästan på egen hand, så länge du har en napp och din valros
s. Och så har du (nästan) börjat vinka!



Manda gillar inte att bada i sjön. Du skriker så fort jag låter dina fötter vara i sjövattnet längre än några sekunder. I badkar däremot stortrivs du - att plaska är fantastiskt intressant. Charlie däremot börjar trivas storligen i sjövatten. Du kan koka kaffe (blåsa bubblor under vatten), göra simtag med armarna, ligga på rygg i vattnet, tvätta håret själv (!). Nästa sommar blir det simskola för dig hoppas vi!

Tack för denna sommaren, älskade barn. Ni är härliga!

- Nanna