Systrarna tar fart.

Det mycket som händer med er mina fina.

Manda, du har tagit dina första steg (med handstöd) och gått flera varv på vardagsrumsmattan, fast sen slutade du gå och nöjde med att stå och ta något enstaka steg, om något alls. Du vänder dig åt bägge håll - något jag misstänkt och försökt reda ut. Nu är det bekräftat du vände dig först höger sen vänster härom dagen. Du funderar på att krypa men har inte riktigt kommit igång med det. Du rör dig i sidled genom att snurra och vrida dig. Men inte så planerat för det mesta. Du kryper inte än men du kan hasa snabbt och oväntat.

Dessvärre sover du ganska dåligt, du vaknar på natten långt innan du ska få mat. Då somnar du om med nappen, men det håller din mamma vaken. Vid fem på natten har du börjat få för dig att det är morgon. Jag har fått vakna med dig ett par nätter när jag ändå varit sjuk och sovit oregelbundet. Sedan bestämde vi att det inte var morgon och du fick nappen även då, efter en halvtimme somnar du om igen och sover bra några timmar. Nu när det är så varmt så är du lite besvärad under dagen och klagar mycket. Du äter oftare, antagligen för att du är törstig.

Charlie, du är en stjärna. Rutschkanan till höger som finns på en lekpark i närheten av farmor och farfar var lite väl läskig. Så du valde att åka en mindre rutschkana på samma lekpark..

Men nästa dag medan Manda funderat på att krypa, hade du spanat in den största rutschkana du kunnat hitta i prinsessornas lekpark i Sofiero. Men även här tog du det lugnt och hittade en lagom stor rutschkana. Fast ganska snart började du spana på hur man kan komma över hindret, som är där för att stoppa små barn från att klättra upp till de läskigaste delarna av åk banan.

Men du kastade dig ut för den lilla kanan om och om igen. Senare lämnarde du stövlarna nedanför för att åka ner i dem (fråga Rolf om bilder). Men du funderade mer och mer på den stora "tunnelbanan". -"Pappa, jag vill åka tunnelbanan!!" sa du flera gånger. Du såg hur större barn klättrade över hindret. Jag sa att det är ett hinder man ska ta sig över själv och du försökte och försökte och försökte. Man såg på dig hur spännande du tyckte det var.

 Till slut gav jag och mamma med oss. Du fick åka, om du vågade. Så jag hjälpte dig över hindret, följde dig högst upp i tornet. Vi såg skylten med en bild på ett barn, 6-12 stod det på skylten. Jag valde att läsa den som 6 till 12 kg då de inte angivit enhet. Nedanför var mamma, farfar, farmor, Elin väntandes. Du tittade in, tunneln hade inget slut. Den svängde så att man inte kunde se utgången. Du vågade inte riktigt. -"Pappa, Den är läskig.". Vi tittade, funderade. Du valde att vända och klättra ner, men då mötte du en tuff tjej. Du stannade henne och sa -"Kan du hjälpa mig". Du klättrade upp igen. Flickan pratade med dig, frågade hur gammal du är. Jag sa att du får åka om du vågar. Hon visade hur hon gjorde och åkte Strax efter vågade även du. Jag fick höra att du kommer ut skräckslagen och lycklig på andra sidan.

Du fick kontakt med tjejen igen, ni åkte lilla kanan ihop en gång och sedan fick du henne att hjälpa dig att åka den stora igen. Jag fick lyfta dig över första hindret, sen tog hon med dig hela vägen upp. Du kom ut ur tunneln skräckslagen och lycklig. Vi är stolta och skräckslagna föräldrar. Jag undrar vad hände med min försiktiga dotter. Men jag är stolt över att du utan rädsla tar kontakt med andra barn och dessutom vågar övervinna din rädsla i andra situationer.

- Patrik -Stolt och Skräckslagen

Repris och sand

Den senaste veckan har varit som en repris från när Charlie var precis så gammal som du är nu, Manda. Du har nämligen sovit dåligt, varit allmänt missnöjd och inte riktigt dig själv. Ingenting har riktigt funkat. Vi är ju heller inte så vana vid missnöje från din sida: det finns inga färdiga knep utarbetade för att hantera detta! Nappen har varit livräddare, men det är inte alltid den har hjälpt heller. Först igår började vi se ljusningen: du skrattade så fort du fick syn på mig! Jag vet inte om jag såg extra rolig ut igår kanske... Men detta skratt hade vi knappt fått höra under veckan, så det var välkommet.

Den enda gång skrattat dök upp under veckan som gått var när jag och Charlie badade dig, Manda. Charlie skvätte lite vatten på din mage, och du tittade henne rakt i ögonen och skrattade. Ni hade så mysigt! Du har också småfnittrat lite när Charlie har kört sitt elektriska tåg på dig, det kittlade visst. Ni är så härliga ihop, och på sätt och vis leker ni redan tillsammans.

Du, Charlie, har precis fått en häftig överraskning. En hel kubikmeter sand att leka med. Vi håller på att göra iordning en sandlåda till dig i en pallkrage, och igår kom sanden med en lastbil. Du tyckte det var läskigt att en lastbil körde upp på "vår" väg och att föraren pratade med din pappa, men sanden var uppskattad! Vi hoppas få klart det här projektet till helgen.

Vi var på utvecklingssamtal på din förskola igår. Malin, "din" pedagog, berättade för oss hur du hade det och hur du trivdes. Vi blev väldigt glada av att få höra hur omtyckt du är av både personal och kompisar, hur bra du leker med de andra barnen - och hur mycket du äter! Du äter ju nästan alltid dåligt här hemma, vill varken ha det ena eller andra, men på förskolan äter du tydligen allt med god aptit. Och du skrapar nästan alltid tallriken. Nu tror vi att du mest visar din makt här hemma med maten, det ligger i tiden att visa makt. De första orden du sa idag, direkt när du vaknade, var: "Jag bestämmer!"

- Nanna

Milsteg

Nu du Manda, kanske det blir mer liv i luckan! Idag har du vänt dig om tre gånger på raken, från rygg till mage. Du blir såklart sur av att ligga på mage, så jag får snabbt vända tillbaka dig igen. Och så börjar cirkusen om igen. Det är under dessa små träningspass som din bestämdhet kommer fram, i övrigt är du fortfarande idel leendes, skrattandes och gurglandes. Fina lilla Manda!

Vi är hos er mormor och morfar i Nässjö över långhelgen. Manda sover i barnvagnens liggdel inne i det lilla rummet med mig, och Charlie sover inne hos morföräldrarna på en madrass på golvet. Charlie somnade så duktigt själv inne i rummet, även om det tog ett tag innan. Först låg morfar inne hos dig och läste saga och pratade, och sen kom jag in i några omgångar. Vi prövade lampan släckt, tänd, släckt och sedan tänd igen. Vi pratade mycket om att du var rädd, och vad du var rädd för. Vi pratade framför allt mycket om att jag skulle vara kvar här hela natten, och när du vaknade på morgonen. Och efter ett tag så klappade du på mig och log, och sa: "Jag är inte rädd längre. Nu mamma gå ut." Så gick jag ut, och du somnade strax. Vilken fantastisk tjej du är, Charlie!

- Nanna

Välkommen kusin Alva!

Lilla Manda - två och en halv månad nu! Det börjar hända grejer: du sträcker dig efter saker men är fortfarande överraskad när du får tag på dem. Du jobbar stenhårt på att vända dig om från rygg till mage, men är ännu inte där. Och fortfarande så ler du jämt, så fort vi får syn på dig. Du sover fortfarande gott om nätterna, fast du vaknar vid 6-tiden vilket är i tidigaste laget för oss andra... Det är härligt att se dig, hur du trivs här i livet. Maken till lycklig bebis...

Lilla Charlie - två och ett halvt år gammal snart! Med dig händer det ju alltid nåt, just nu jobbar du mest på att få bestämma. "Jag tämmer!" säger du ofta, även på lek. Och det är inte bara snack: vi har dagliga fajter vad gäller det allra mesta. "Jag vill gå ut! Jag vill INTE gå ut!" och så vidare. Det är jobbigt, men vi lär oss hantera det. =) Vidare stormtrivs du på förskolan Giraffen. Varje gång vi kommer dit springer du uppför trappan nästan innan jag har fått av mig skorna. Sen har jag tur om jag får en förströdd hej då-vinkning innan jag går.

Allra senaste nyheten är att ni har fått en kusin! Lilla Alva, välkommen till världen. Eller Avla, som Charlie säger. Allrasötaste var du när jag fick träffa dig på BB, med flera centimeter långt mörkt hår på ditt lilla huvud. Vad vi ser fram emot att få lära känna dig!

- Nanna

Lilla Manda, snart två månader. Vad fort du växer!

Du är den lyckligaste bebis jag har mött. När du inte sover eller äter, så skrattar du eller ligger tyst och spanar omkring dig. Du ropar då till ibland för att vi ska komma och prata eller skoja med dig, ett kort litet äh! räcker för att fånga vår uppmärksamhet. Då du nästan aldrig låter annars, så lyder vi gärna din minsta lilla vink... Du är så nöjd med livet, det är nästan magiskt att se. Och med en enda liten blick så lockar vi genast fram skratt och leenden. Normaltillstånd lycklig, som Sari brukade säga.

En vanlig dag för Manda: Du vaknar ungefär 06:30-07:00. Äter, skrattar. Ligger och tittar en stund. Sedan följer du med till skötbordet och vi byter blöja. Du hälsar på dina kompisar (mobilen som hänger över skötbordet) och ler lite till. Sedan sitter du i babyskyddet eller i din babysitter medan vi andra äter frukost. Du tittar på. Därefter följer du med i vagnen när din storasyster ska till förskolan, oftast somnar du innan vi lämnat tomten. Då är klockan ungefär 08:15. Sedan sover du fram till mellan 10:00 och 11:30, och vaknar utsvulten. Du får lite mat, skojar en stund och tittar därefter på när jag äter. Klockan 13:10 går vi för att hämta din syster på förskolan, och du somnar återigen innan vi lämnat tomten. Du sover till klockan 15:00 ungefär, vaknar utsvulten. Så mat, du halvslumrar ett tag till och från klockan 17:00-18:00 någonstans brukar du vara vaken (med enbart små sovpauser). För natten somnar du någon gång vid 21:00.

Under natten vaknar du som en klocka var tredje timme för mat. Första gången somnar du om på fläcken, andra gången kan vara lite krångligare, och då hjälper i allmänhet din pappa dig. Det kan ta upp till 30min eller en timma.

I natt sov du i egen säng, som jag och Charlie hade hjälpts åt med att sätta ihop under gårdagen. Det gick fläckfritt, du somnade utan problem. Vi får se hur det går natt nummer två! Jag tror att din napp hjälper dig mycket - Charlie hade ju aldrig napp, utan brukade somna vid bröstet. Du kan istället ta med dig den tryggheten in i vilken säng du än sover i. Vi får se om min teori stämmer.

Det är något hemlighetsfullt och klokt över dig, Manda-li, där du ligger och småler som Monalisa. "Manda-li, Manda-la, Manda-lu, hur mår vi, hur mår jag, hur mår du" går ramsan som jag brukar mumla för dig. Finaste lilla unge!

- Nanna

Dubbelhet (sen publikation)

Det är mycket känslor i att vara mamma. Sällheten när du somnar på min axel, som kopplas till hopplösheten när du vaknar så fort jag lägger ner dig. Tröttheten av att gå upp klockan 2 för tredje gången den natten och byta blöja, och ömheten då du fyrar av ett strålande nyvaket leende från skötbordet. Ömheten då du sparkar på min mage medan du äter, och känslan av hur lent ditt hår är längst bak i nacken.

- Skrivet av Nanna någon gång till lilla Charlie

Något har hänt igen

För ungefär en vecka sedan var du, Manda, lite småpurken på kvällen. Sen sov du fantastisk bra (5+3+2 timmar), och dagen efter var du vaken och lycklig. Du såg dig runt omkring, ville vara med hela tiden, flörtade med mig och lät ooh, aah och flinade stort vad jag än gjorde med dig. En så nöjd liten bebis. Vi hade det härligt! Du kändes plötsligt mycket mer med och kommunikativ.

Jag vill också berätta lite om er syskonrelation, Charlie och Manda. Charlie, du är storasyster fullt ut. När Manda gnäller lite så säger du "ingen fara, bebisen", och du översätter ofta vad Manda säger (till exempel "vill ha napp!". Du frågar Manda om lov för att få låna hennes nappar, och om du får det så säger du "snäll Manda!". Jag tror dock att du ser henne lite som en docka att leka med. Många gånger får jag stå upp för Mandas rättigheter här hemma när det gäller att sitta i babyskyddet eller ligga på mattan.

Manda, du verkar mer och mer intresserad av vad Charlie tar sig för. Du får en del pussar och kramar, och tittar allt oftare på vad Charlie visar upp för dig. Jag hoppas att det här myset som vi alla tre upplever får fortsätta. Än så länge har ni faktiskt inte varit sura på varandra, vi kan inte märka mycket av avundsjuka eller rivalitet. Charlie, du är lite mammig och vill gärna bli hållen, buren och kramad samt sova i vår säng, men det känns som väldigt snälla reaktioner på att ha fått en helt ny människa att förhålla sig till här hemma!

Vi älskar er så mycket, söta och fina små ungar.


- Nanna