Repris och sand

Den senaste veckan har varit som en repris från när Charlie var precis så gammal som du är nu, Manda. Du har nämligen sovit dåligt, varit allmänt missnöjd och inte riktigt dig själv. Ingenting har riktigt funkat. Vi är ju heller inte så vana vid missnöje från din sida: det finns inga färdiga knep utarbetade för att hantera detta! Nappen har varit livräddare, men det är inte alltid den har hjälpt heller. Först igår började vi se ljusningen: du skrattade så fort du fick syn på mig! Jag vet inte om jag såg extra rolig ut igår kanske... Men detta skratt hade vi knappt fått höra under veckan, så det var välkommet.

Den enda gång skrattat dök upp under veckan som gått var när jag och Charlie badade dig, Manda. Charlie skvätte lite vatten på din mage, och du tittade henne rakt i ögonen och skrattade. Ni hade så mysigt! Du har också småfnittrat lite när Charlie har kört sitt elektriska tåg på dig, det kittlade visst. Ni är så härliga ihop, och på sätt och vis leker ni redan tillsammans.

Du, Charlie, har precis fått en häftig överraskning. En hel kubikmeter sand att leka med. Vi håller på att göra iordning en sandlåda till dig i en pallkrage, och igår kom sanden med en lastbil. Du tyckte det var läskigt att en lastbil körde upp på "vår" väg och att föraren pratade med din pappa, men sanden var uppskattad! Vi hoppas få klart det här projektet till helgen.

Vi var på utvecklingssamtal på din förskola igår. Malin, "din" pedagog, berättade för oss hur du hade det och hur du trivdes. Vi blev väldigt glada av att få höra hur omtyckt du är av både personal och kompisar, hur bra du leker med de andra barnen - och hur mycket du äter! Du äter ju nästan alltid dåligt här hemma, vill varken ha det ena eller andra, men på förskolan äter du tydligen allt med god aptit. Och du skrapar nästan alltid tallriken. Nu tror vi att du mest visar din makt här hemma med maten, det ligger i tiden att visa makt. De första orden du sa idag, direkt när du vaknade, var: "Jag bestämmer!"

- Nanna

Milsteg

Nu du Manda, kanske det blir mer liv i luckan! Idag har du vänt dig om tre gånger på raken, från rygg till mage. Du blir såklart sur av att ligga på mage, så jag får snabbt vända tillbaka dig igen. Och så börjar cirkusen om igen. Det är under dessa små träningspass som din bestämdhet kommer fram, i övrigt är du fortfarande idel leendes, skrattandes och gurglandes. Fina lilla Manda!

Vi är hos er mormor och morfar i Nässjö över långhelgen. Manda sover i barnvagnens liggdel inne i det lilla rummet med mig, och Charlie sover inne hos morföräldrarna på en madrass på golvet. Charlie somnade så duktigt själv inne i rummet, även om det tog ett tag innan. Först låg morfar inne hos dig och läste saga och pratade, och sen kom jag in i några omgångar. Vi prövade lampan släckt, tänd, släckt och sedan tänd igen. Vi pratade mycket om att du var rädd, och vad du var rädd för. Vi pratade framför allt mycket om att jag skulle vara kvar här hela natten, och när du vaknade på morgonen. Och efter ett tag så klappade du på mig och log, och sa: "Jag är inte rädd längre. Nu mamma gå ut." Så gick jag ut, och du somnade strax. Vilken fantastisk tjej du är, Charlie!

- Nanna

Välkommen kusin Alva!

Lilla Manda - två och en halv månad nu! Det börjar hända grejer: du sträcker dig efter saker men är fortfarande överraskad när du får tag på dem. Du jobbar stenhårt på att vända dig om från rygg till mage, men är ännu inte där. Och fortfarande så ler du jämt, så fort vi får syn på dig. Du sover fortfarande gott om nätterna, fast du vaknar vid 6-tiden vilket är i tidigaste laget för oss andra... Det är härligt att se dig, hur du trivs här i livet. Maken till lycklig bebis...

Lilla Charlie - två och ett halvt år gammal snart! Med dig händer det ju alltid nåt, just nu jobbar du mest på att få bestämma. "Jag tämmer!" säger du ofta, även på lek. Och det är inte bara snack: vi har dagliga fajter vad gäller det allra mesta. "Jag vill gå ut! Jag vill INTE gå ut!" och så vidare. Det är jobbigt, men vi lär oss hantera det. =) Vidare stormtrivs du på förskolan Giraffen. Varje gång vi kommer dit springer du uppför trappan nästan innan jag har fått av mig skorna. Sen har jag tur om jag får en förströdd hej då-vinkning innan jag går.

Allra senaste nyheten är att ni har fått en kusin! Lilla Alva, välkommen till världen. Eller Avla, som Charlie säger. Allrasötaste var du när jag fick träffa dig på BB, med flera centimeter långt mörkt hår på ditt lilla huvud. Vad vi ser fram emot att få lära känna dig!

- Nanna

Lilla Manda, snart två månader. Vad fort du växer!

Du är den lyckligaste bebis jag har mött. När du inte sover eller äter, så skrattar du eller ligger tyst och spanar omkring dig. Du ropar då till ibland för att vi ska komma och prata eller skoja med dig, ett kort litet äh! räcker för att fånga vår uppmärksamhet. Då du nästan aldrig låter annars, så lyder vi gärna din minsta lilla vink... Du är så nöjd med livet, det är nästan magiskt att se. Och med en enda liten blick så lockar vi genast fram skratt och leenden. Normaltillstånd lycklig, som Sari brukade säga.

En vanlig dag för Manda: Du vaknar ungefär 06:30-07:00. Äter, skrattar. Ligger och tittar en stund. Sedan följer du med till skötbordet och vi byter blöja. Du hälsar på dina kompisar (mobilen som hänger över skötbordet) och ler lite till. Sedan sitter du i babyskyddet eller i din babysitter medan vi andra äter frukost. Du tittar på. Därefter följer du med i vagnen när din storasyster ska till förskolan, oftast somnar du innan vi lämnat tomten. Då är klockan ungefär 08:15. Sedan sover du fram till mellan 10:00 och 11:30, och vaknar utsvulten. Du får lite mat, skojar en stund och tittar därefter på när jag äter. Klockan 13:10 går vi för att hämta din syster på förskolan, och du somnar återigen innan vi lämnat tomten. Du sover till klockan 15:00 ungefär, vaknar utsvulten. Så mat, du halvslumrar ett tag till och från klockan 17:00-18:00 någonstans brukar du vara vaken (med enbart små sovpauser). För natten somnar du någon gång vid 21:00.

Under natten vaknar du som en klocka var tredje timme för mat. Första gången somnar du om på fläcken, andra gången kan vara lite krångligare, och då hjälper i allmänhet din pappa dig. Det kan ta upp till 30min eller en timma.

I natt sov du i egen säng, som jag och Charlie hade hjälpts åt med att sätta ihop under gårdagen. Det gick fläckfritt, du somnade utan problem. Vi får se hur det går natt nummer två! Jag tror att din napp hjälper dig mycket - Charlie hade ju aldrig napp, utan brukade somna vid bröstet. Du kan istället ta med dig den tryggheten in i vilken säng du än sover i. Vi får se om min teori stämmer.

Det är något hemlighetsfullt och klokt över dig, Manda-li, där du ligger och småler som Monalisa. "Manda-li, Manda-la, Manda-lu, hur mår vi, hur mår jag, hur mår du" går ramsan som jag brukar mumla för dig. Finaste lilla unge!

- Nanna

Dubbelhet (sen publikation)

Det är mycket känslor i att vara mamma. Sällheten när du somnar på min axel, som kopplas till hopplösheten när du vaknar så fort jag lägger ner dig. Tröttheten av att gå upp klockan 2 för tredje gången den natten och byta blöja, och ömheten då du fyrar av ett strålande nyvaket leende från skötbordet. Ömheten då du sparkar på min mage medan du äter, och känslan av hur lent ditt hår är längst bak i nacken.

- Skrivet av Nanna någon gång till lilla Charlie

Något har hänt igen

För ungefär en vecka sedan var du, Manda, lite småpurken på kvällen. Sen sov du fantastisk bra (5+3+2 timmar), och dagen efter var du vaken och lycklig. Du såg dig runt omkring, ville vara med hela tiden, flörtade med mig och lät ooh, aah och flinade stort vad jag än gjorde med dig. En så nöjd liten bebis. Vi hade det härligt! Du kändes plötsligt mycket mer med och kommunikativ.

Jag vill också berätta lite om er syskonrelation, Charlie och Manda. Charlie, du är storasyster fullt ut. När Manda gnäller lite så säger du "ingen fara, bebisen", och du översätter ofta vad Manda säger (till exempel "vill ha napp!". Du frågar Manda om lov för att få låna hennes nappar, och om du får det så säger du "snäll Manda!". Jag tror dock att du ser henne lite som en docka att leka med. Många gånger får jag stå upp för Mandas rättigheter här hemma när det gäller att sitta i babyskyddet eller ligga på mattan.

Manda, du verkar mer och mer intresserad av vad Charlie tar sig för. Du får en del pussar och kramar, och tittar allt oftare på vad Charlie visar upp för dig. Jag hoppas att det här myset som vi alla tre upplever får fortsätta. Än så länge har ni faktiskt inte varit sura på varandra, vi kan inte märka mycket av avundsjuka eller rivalitet. Charlie, du är lite mammig och vill gärna bli hållen, buren och kramad samt sova i vår säng, men det känns som väldigt snälla reaktioner på att ha fått en helt ny människa att förhålla sig till här hemma!

Vi älskar er så mycket, söta och fina små ungar.


- Nanna

Charlie väntar på syskon

Här följer ett gästinlägg om vad som hände med Charlie när mamma och pappa hämtade Manda…

 
Jag kom ut till er på torsdagskvällen efter att du hade somnat, så när din mamma och pappa åkte iväg mitt i natten för att ”hämta Manda” var jag lite orolig för hur du skulle ta det beskedet när du vaknade på morgonen. Det hade jag inte behövt vara. Du var väl förberedd på vad som gällde, och efter några nyvakna blinkningar besvarade du min förklaring med att glatt hoppa upp ur sängen, redo för lek. Dagen, och helgen, tillbringades ute i snön med snöbollskrig, vid matbordet där vi smaskade i oss allsköns gottigheter, i soffan där vi läste om syskon och Nicke Nyfiken, och på mattan med pussel, tågbana och fiskdamm. Jag och Daniel hade fullt upp med att försöka hänga med i ditt vilda tempo, fast du också var väldigt snäll och hjälpte oss när vi så behövde. Du diskade, torkade och städade, och när du var färdig så gjorde vi det en gång till. Vi behövde bara be om det så fick vi pussar och massage – oss gick det sannerligen ingen nöd på!

Inte på dig heller, även om första natten var lite jobbig. Efter att du vaknat upp och insett att mamma och pappa fortfarande inte var hemma, och att jag och Daniel istället låg och sov i deras säng, krävde du att vi skulle ta allas täcken och kuddar och gå och lägga oss i bäddsoffan i vardagsrummet istället (där jag brukar sova när jag sover över). Där tittade vi på Kalle Anka tills du kände dig trygg. Efter ett par avsnitt fick vi lov att lägga oss i den stora, sköna sängen igen, och själv somnade du om inne i ditt rum.

Så har vi lärt oss att du funkar: du har bestämda krav, men de är sällan orimliga. Lika bestämd var du när mormor och morfar stannade till hos oss på vägen till BB. När de sa till dig att det var dags för dem att åka spände du blicken i dem, höjde fingret och sa tydligt och bestämt: ”Sen!”. Det var inte mer med det. Mormor och morfar fick vackert leka några minuter till, sedan gick det bra att de gav sig av.

Innan helgen var slut hann vi också med ett biobesök på filmfestivalen (du fick se biografen Draken, en ny favorit), och alla barn i salongen gjorde sitt för att hålla din uppmärksamhet; du var andäktigt tyst hela föreställningen, och vi mös allihop i stora drag. Det gjorde vi förresten hela helgen, även om åtminstone jag och Daniel var totalt utpumpade efteråt.

På måndagen kom mamma och pappa hem med din lillasyster Manda. Då hade du hunnit sakna dem massor, och vi hade pratat om dem mycket under helgen. Jag tror att det var denna saknad som gjorde att du glömde allt när de slutligen kom – de fick snabbt varsin stor kram och puss, och sedan sprang du ut i vardagsrummet. Nu ville du leka! Försiktigt frågade jag om det inte var så att mamma och pappa skulle ha med sig någon hem också, och då stannade du mitt i språnget, drog djupt efter andan och spärrade upp ögonen. Du hade ju glömt att du skulle få ett syskon! Snabbt sprang du tillbaka och fick så se lilla Manda. Sedan var alla andra som bortglömda. Jag tror att du blev blixtförälskad.