Sommarberättelser

Nu går sommaren mot sitt slut - nästa vecka börjar Patrik jobba och du, Charlie, börjar dagis igen. Det är förstås hela augusti månad kvar, så vi räknar med att bad och sol och grill fortsätter ett tag till.

Det har varit en fantastisk sommar, varm och solig. Vi var i Patriks familjs sommarstuga i Svartmåla i några dagar tillsammans med er faster Elin, därefter i Nässjö i flera dagar medan vårt hus besprutades mot hästmyror (ok, den delen av sommaren var inte fantastisk...). Det blev som en semester! Vi badade och åt gott och lekte massor.

Manda har fått ett träd planterat, en magnolia Leonard Messel som står nedanför min och pappas, och Charlies magnolia. Tripp, trapp, trull. Fullt med fina, goa människor var här på ditt sexmånaders-kalas då trädet planterades, och du höll uppe ett härligt humör hela tiden. Du blev också välkomnad av Kretas vänner med hjälp av olivolja som du tyckte smakade utmärkt.

Vi var på Korrö folkmusikfestival i fredags med Charlie medan Manda fick vakta morföräldrarna i deras hus. Du tyckte festivalen var häftig tror jag, Charlie! Du dansade så det stod härliga till, du har en speciell variant som går ut på att du snurrar massor, och sen ställer du dig bredbent, bockar, och slänger upp kjolen så att du visar rumpan. Det var med nöd och näppe jag lyckades få dig att behålla kläderna på! När du började ta av dig klänningen så pratade jag med dig och sa: "Här har man kläder på dig. Titta på alla andra här, ser du någon annan som är naken?" Du såg dig runt i flera minuter, tittade noga på varenda en där (det var fullt med folk, det var konsert) och upptäckte att det inte var någon annan naken. Sen kom du på nåt, sken upp och sa: "Men, jag är naken!"

Vi sov hos era morföräldrar och när vi skulle åka hem dagen därpå sa du, Charlie: "Mormor, jag vill inte åka hem. Jag vill stanna här." Så det fick du. Nu sitter vi och väntar på att din morfar ska köra hem dig till oss efter tre dagar i Nässjö.

Manda, du väntar med krypandet. Däremot vill du upp och gå snart sagt varje vaken minut. Du är lika lycklig och glad som förut, men visar tydligt ditt missnöje om inga händer sträcks fram för att hjälpa dig att gå. Du kan sitta på golvet och skrika och gråta, men så fort händerna kommer och du kan sträcka på benen, så flinar du som om du vore i paradiset. Du sover sådär på nätterna, det är alltid några uppvak då vi ska stoppa in nappen eller jag ska ge dig lite mat. Max en gång per natt får du äta. Vi hade en vecka då du inte åt alls på natten, men det har vänt igen tyvärr. Somnar gör du nästan på egen hand, så länge du har en napp och din valros
s. Och så har du (nästan) börjat vinka!



Manda gillar inte att bada i sjön. Du skriker så fort jag låter dina fötter vara i sjövattnet längre än några sekunder. I badkar däremot stortrivs du - att plaska är fantastiskt intressant. Charlie däremot börjar trivas storligen i sjövatten. Du kan koka kaffe (blåsa bubblor under vatten), göra simtag med armarna, ligga på rygg i vattnet, tvätta håret själv (!). Nästa sommar blir det simskola för dig hoppas vi!

Tack för denna sommaren, älskade barn. Ni är härliga!

- Nanna

Sommar, sommar

Sommaren har börjat, och vi är äntligen friska hela familjen. Energin sprudlar! Manda nästan-kryper för fulla muggar, det går baklänges i en rasande fart. Charlie hoppar och hoppar, och Manda ska alltid titta på - då tjuter ni bägge av skratt. Det är härligt att se...

Vi började sommaren med en helg hos mormor och morfar. Sari, Daniel, Alva och morbror Daniel var där, och vi träffade gamla vänner till oss. Du, Charlie, lekte hela dagen med Uno som var fyra år. Ni hade jätteroligt ihop, fast ni kunde aldrig riktigt lära er vad den andre hette. Du kallade Uno för Ior hela dagen...

Helgen därefter var midsommar, och vi åkte till Jennys stuga ihop med Karl, Dante, Sari, Daniel och Alva. Det var verkligen fullt hus. Alla ni ungar var jättetrötta och det var en del gnäll från var och en. Det blev bättre och bättre för var dag dock. Charlie, du fick en egen säng i ett litet krypin. Du verkade ha det så mysigt men jag var rädd för att du skulle trilla ner, något du dock aldrig gjorde.

Vi kom hem, andades ut, och åkte sedan in en heldag till Slottsskogen. Charlie red på en häst! Du var jätteduktig, du höll dig ordentligt fast i sadeln och klarade dig utmärkt. Jag behövde inte ens gå bredvid. Dina ögon var stora som tefat och du var mycket koncentrerad. Sedan klappade du får och en get och tittade på grisar och kycklingar. Och sälar såklart! Ivar och Lisa var med och ni barn hade det jätteroligt med varann hela dagen. Ni leker så duktigt, du och Ivar. Manda sov mest hela tiden, fast jag tror ändå att du tyckte det var spännande med all action runt omkring. På eftermiddagen lekte Charlie och Ivar på jättelekplatsen Plikta, medan vi vuxna och Manda tog igen oss i gräset. Och sen blev det till och med ett restaurangbesök innan semesterdagen var över.

Nu för tiden är det väldigt mycket rollekar för dig, Charlie. Ena sekunden är du Findus, och då är Pappa Pettsson och jag och Manda hönor, andra sekunden är du Pippi, och jag är Lilla Gubben, pappa Tommy och Manda Herr Nilsson. Din fantasi är oändlig. Ibland låtsas vi att vi är dagisfröknarna, och ganska ofta är du en katt. Nao, säger du då.

Vad mer... Jo, Manda! När du vill något särskilt, som att vi ska ta upp tidningen du just tappade ner på golvet, eller ge dig den där skeden, så knarrar du! Något enormt, det låter som en dörr som plågsamt långsamt håller på att stängar. Knarrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr säger du då. Det går inte att ta fel vad du vill, för du tittar oftast rakt på det du vill ha. Helt underbart lilla sötnos...

- Nanna

Krypet och raringen

Hej Manda

Idag har du varit uppe på alla fyra. Du har tagit ett par krypsteg framåt och ett par bakåt. Du även fallit framåt från kryp ställning. Du kommer inte långt och det går inte snabbt men vi är alla (Charlie, Mamma och jag) mycket stolta.

Nanna säger att du varit på gång hela dagen. Men det hände när jag kommit hem och jag fick säga till familjen. Det gör mig extra stolt och glad.

Du har ätit gröt idag oxå. Du börjar bli en hejare på det. Nanna har även bjudit dig på mjölk ersättning som du slukade med glädje. Så nu vet vi att du och jag kan klara oss fint om vi skickar iväg din mamma på ett spa en dag. När vi äter mat vill du alltid vara med. Du ser hungrigt på vår mat och vill smaka. Vi har börjat låta dig smaka på lite olika saker. Paprika älskar du, du gillar även gurka, mozarella, mango pure. När vi slutar ge dig smakproven blir du ledsen och gråtfärdig, du tycker det smakar så gott och känns så bra att äta.

Hej Charlie

Idag har du varit utan blöja så länge att det känns naturligt. Du har varken blöja på dagen eller natten. Du har blivit en stor tjej så där bara.

På kvällar har jag hitils fortfarande fått prata om trollen och tomten. Ibland får jag dig att göra det genom att ställa frågor. Nanna har nu ett par gånger fått prata om djur i skogen. Där du får lära dig en del om den verkliga världen. Det gillar jag. Hoppas jag får prata om djuren i skogen snart. Kanske i kväll om jag får natta dig. Jag hoppas på det, men du har varit mammig idag, så det är inte säkert.

Du har ett rikt fantasi liv med många osynliga och synliga kompisar. Du är framåt, påhittig och initiativ rik.  Din relation med Ivar har utvecklats man märker på dig och på Ivar att ni är viktiga för varandra. Du har skaffat många andra goda vänner på dagis som du leker med och som finns där för dig när du behöver det. Samtidigt är du väldigt mån om alla. När du lämnar dagis vill du säga hejdå till alla barnen och fröknarna vilket gör att det kan ta en stund. När jag hämtat och lämnat har det hittills oftast gått rätt fort ändå, då du fått säga hejdå till alla barnen på en gång.

Hemma med Manda är du så rar. Är Manda ledsen hör man dig ofta säga "Jag är här Manda" med en
mild och tröstande röst. Du tar dig ofta fram till henne och ger henne nappen eller skojar med henne så hon blir glad igen. Manda är aldrig så glad som hon är med dig. Hon kan skratta långa stunder utan stop. Vi ser hur stolt du är över att vara stora syster och hur fin du är.

Kramar pappa Patrik

Systrarna tar fart.

Det mycket som händer med er mina fina.

Manda, du har tagit dina första steg (med handstöd) och gått flera varv på vardagsrumsmattan, fast sen slutade du gå och nöjde med att stå och ta något enstaka steg, om något alls. Du vänder dig åt bägge håll - något jag misstänkt och försökt reda ut. Nu är det bekräftat du vände dig först höger sen vänster härom dagen. Du funderar på att krypa men har inte riktigt kommit igång med det. Du rör dig i sidled genom att snurra och vrida dig. Men inte så planerat för det mesta. Du kryper inte än men du kan hasa snabbt och oväntat.

Dessvärre sover du ganska dåligt, du vaknar på natten långt innan du ska få mat. Då somnar du om med nappen, men det håller din mamma vaken. Vid fem på natten har du börjat få för dig att det är morgon. Jag har fått vakna med dig ett par nätter när jag ändå varit sjuk och sovit oregelbundet. Sedan bestämde vi att det inte var morgon och du fick nappen även då, efter en halvtimme somnar du om igen och sover bra några timmar. Nu när det är så varmt så är du lite besvärad under dagen och klagar mycket. Du äter oftare, antagligen för att du är törstig.

Charlie, du är en stjärna. Rutschkanan till höger som finns på en lekpark i närheten av farmor och farfar var lite väl läskig. Så du valde att åka en mindre rutschkana på samma lekpark..

Men nästa dag medan Manda funderat på att krypa, hade du spanat in den största rutschkana du kunnat hitta i prinsessornas lekpark i Sofiero. Men även här tog du det lugnt och hittade en lagom stor rutschkana. Fast ganska snart började du spana på hur man kan komma över hindret, som är där för att stoppa små barn från att klättra upp till de läskigaste delarna av åk banan.

Men du kastade dig ut för den lilla kanan om och om igen. Senare lämnarde du stövlarna nedanför för att åka ner i dem (fråga Rolf om bilder). Men du funderade mer och mer på den stora "tunnelbanan". -"Pappa, jag vill åka tunnelbanan!!" sa du flera gånger. Du såg hur större barn klättrade över hindret. Jag sa att det är ett hinder man ska ta sig över själv och du försökte och försökte och försökte. Man såg på dig hur spännande du tyckte det var.

 Till slut gav jag och mamma med oss. Du fick åka, om du vågade. Så jag hjälpte dig över hindret, följde dig högst upp i tornet. Vi såg skylten med en bild på ett barn, 6-12 stod det på skylten. Jag valde att läsa den som 6 till 12 kg då de inte angivit enhet. Nedanför var mamma, farfar, farmor, Elin väntandes. Du tittade in, tunneln hade inget slut. Den svängde så att man inte kunde se utgången. Du vågade inte riktigt. -"Pappa, Den är läskig.". Vi tittade, funderade. Du valde att vända och klättra ner, men då mötte du en tuff tjej. Du stannade henne och sa -"Kan du hjälpa mig". Du klättrade upp igen. Flickan pratade med dig, frågade hur gammal du är. Jag sa att du får åka om du vågar. Hon visade hur hon gjorde och åkte Strax efter vågade även du. Jag fick höra att du kommer ut skräckslagen och lycklig på andra sidan.

Du fick kontakt med tjejen igen, ni åkte lilla kanan ihop en gång och sedan fick du henne att hjälpa dig att åka den stora igen. Jag fick lyfta dig över första hindret, sen tog hon med dig hela vägen upp. Du kom ut ur tunneln skräckslagen och lycklig. Vi är stolta och skräckslagna föräldrar. Jag undrar vad hände med min försiktiga dotter. Men jag är stolt över att du utan rädsla tar kontakt med andra barn och dessutom vågar övervinna din rädsla i andra situationer.

- Patrik -Stolt och Skräckslagen

Repris och sand

Den senaste veckan har varit som en repris från när Charlie var precis så gammal som du är nu, Manda. Du har nämligen sovit dåligt, varit allmänt missnöjd och inte riktigt dig själv. Ingenting har riktigt funkat. Vi är ju heller inte så vana vid missnöje från din sida: det finns inga färdiga knep utarbetade för att hantera detta! Nappen har varit livräddare, men det är inte alltid den har hjälpt heller. Först igår började vi se ljusningen: du skrattade så fort du fick syn på mig! Jag vet inte om jag såg extra rolig ut igår kanske... Men detta skratt hade vi knappt fått höra under veckan, så det var välkommet.

Den enda gång skrattat dök upp under veckan som gått var när jag och Charlie badade dig, Manda. Charlie skvätte lite vatten på din mage, och du tittade henne rakt i ögonen och skrattade. Ni hade så mysigt! Du har också småfnittrat lite när Charlie har kört sitt elektriska tåg på dig, det kittlade visst. Ni är så härliga ihop, och på sätt och vis leker ni redan tillsammans.

Du, Charlie, har precis fått en häftig överraskning. En hel kubikmeter sand att leka med. Vi håller på att göra iordning en sandlåda till dig i en pallkrage, och igår kom sanden med en lastbil. Du tyckte det var läskigt att en lastbil körde upp på "vår" väg och att föraren pratade med din pappa, men sanden var uppskattad! Vi hoppas få klart det här projektet till helgen.

Vi var på utvecklingssamtal på din förskola igår. Malin, "din" pedagog, berättade för oss hur du hade det och hur du trivdes. Vi blev väldigt glada av att få höra hur omtyckt du är av både personal och kompisar, hur bra du leker med de andra barnen - och hur mycket du äter! Du äter ju nästan alltid dåligt här hemma, vill varken ha det ena eller andra, men på förskolan äter du tydligen allt med god aptit. Och du skrapar nästan alltid tallriken. Nu tror vi att du mest visar din makt här hemma med maten, det ligger i tiden att visa makt. De första orden du sa idag, direkt när du vaknade, var: "Jag bestämmer!"

- Nanna

Milsteg

Nu du Manda, kanske det blir mer liv i luckan! Idag har du vänt dig om tre gånger på raken, från rygg till mage. Du blir såklart sur av att ligga på mage, så jag får snabbt vända tillbaka dig igen. Och så börjar cirkusen om igen. Det är under dessa små träningspass som din bestämdhet kommer fram, i övrigt är du fortfarande idel leendes, skrattandes och gurglandes. Fina lilla Manda!

Vi är hos er mormor och morfar i Nässjö över långhelgen. Manda sover i barnvagnens liggdel inne i det lilla rummet med mig, och Charlie sover inne hos morföräldrarna på en madrass på golvet. Charlie somnade så duktigt själv inne i rummet, även om det tog ett tag innan. Först låg morfar inne hos dig och läste saga och pratade, och sen kom jag in i några omgångar. Vi prövade lampan släckt, tänd, släckt och sedan tänd igen. Vi pratade mycket om att du var rädd, och vad du var rädd för. Vi pratade framför allt mycket om att jag skulle vara kvar här hela natten, och när du vaknade på morgonen. Och efter ett tag så klappade du på mig och log, och sa: "Jag är inte rädd längre. Nu mamma gå ut." Så gick jag ut, och du somnade strax. Vilken fantastisk tjej du är, Charlie!

- Nanna

Välkommen kusin Alva!

Lilla Manda - två och en halv månad nu! Det börjar hända grejer: du sträcker dig efter saker men är fortfarande överraskad när du får tag på dem. Du jobbar stenhårt på att vända dig om från rygg till mage, men är ännu inte där. Och fortfarande så ler du jämt, så fort vi får syn på dig. Du sover fortfarande gott om nätterna, fast du vaknar vid 6-tiden vilket är i tidigaste laget för oss andra... Det är härligt att se dig, hur du trivs här i livet. Maken till lycklig bebis...

Lilla Charlie - två och ett halvt år gammal snart! Med dig händer det ju alltid nåt, just nu jobbar du mest på att få bestämma. "Jag tämmer!" säger du ofta, även på lek. Och det är inte bara snack: vi har dagliga fajter vad gäller det allra mesta. "Jag vill gå ut! Jag vill INTE gå ut!" och så vidare. Det är jobbigt, men vi lär oss hantera det. =) Vidare stormtrivs du på förskolan Giraffen. Varje gång vi kommer dit springer du uppför trappan nästan innan jag har fått av mig skorna. Sen har jag tur om jag får en förströdd hej då-vinkning innan jag går.

Allra senaste nyheten är att ni har fått en kusin! Lilla Alva, välkommen till världen. Eller Avla, som Charlie säger. Allrasötaste var du när jag fick träffa dig på BB, med flera centimeter långt mörkt hår på ditt lilla huvud. Vad vi ser fram emot att få lära känna dig!

- Nanna