Vårkant

Raska takter här. Vad har hänt?

Ni växer så det knakar. Just nu är ni iväg med farmor och farfar och hälsar på Sosse i Linköping — helt utan oss. Lite tomt är det, men ni kommer att ha ett späckat schema och väldigt mycket kul.

Det kanske allra häftigaste med er just nu är att ni leker så fantastiskt ihop. Ni saknar varandra när ni är isär, och skrattar (och bråkar) när ni är tillsammans. Vad leker ni då? Ibland springer ni bara runt, ni hoppar och dansar, ni leker katt, ni bygger lego och tågbana... Och så kommer då och då de där härliga gesterna av omtänksamhet mot varann, som när Manda hämtade leksaker till Charlie i badet, eller när Charlie pratade om hur roligt det var med syskon, så man har nån att leka med. Kramarna, när ni säger att ni älskar varann. Det finns nog inget häftigare.

Manda, när jag kommer och hämtar dig på dagis lyser du alltid upp så härligt: du ropar "Mamma! Min mamma!" och så kommer du springande och vill kramas. Det är underbart, och jag blir så lycklig varje gång. Det behövs också, för att försöka få hem Charlie är inte lätt... Charlie, du springer rakt åt andra hållet!

Charlie, du har börjat luras! Som ett exempel så fyllde du soja-flaskan med vatten och fnissade för dig själv när du tänkte på hur någon skulle ta den och tro att det var soja i den. Så överraskade de skulle bli! En favoritlek nu är att knyta fast någon leksak i ett snöre och lägga den utanför en dörr, för att när någon plockar upp den dra i snöret, så att leksaken åker tillbaka på golvet. Du skrattar så du kiknar varje gång. Det är härligt att höra.

Förra helgen hade vi fullt upp, teater på Göteborgsoperan på lördagen och bio med Alva på söndagen. Charlie, du älskade teatern, du satt som på helspänn hela tiden och svängde med i musiken. När den var slut rusade du snabbt upp och blev först att krama om skådespelarna. Sen visade du dem vad du kunde: stå på ett ben, slänga upp det andra i luften... Mycket imponerande ;)

Biobesöket var ditt första, Manda: Alfons Åberg. Du älskade det, när vi efteråt frågade vad bion handlade om sa du: "Popcorn! TV! Popcorn!" Jag är inte säker på att du tänkte på filmen mycket alls, mer att det var så häftigt alltihop. Det var mysigt att göra det ihop med er kusin Alva, ni hade det så roligt tillsammans alla tre.

— Nanna

Mycket har hänt

Idag börjar hösten. Efter veckor av varmt, soligt väder piskar regnet huset under evighetsgrå moln. Andra saker har också förändrats: idag är ni bägge på dagis, utan föräldrar som vakar och skyddar. Manda, du är inskolad (hoppas vi), och idag är din första dag. Du sa "Hej då" till mig som ingenting, vinkade glatt. Nu ligger jag hemma i sängen (vi har alla varit sjuka senaste veckan, avlöst varann) och hoppas att telefonen inte ska ringa. Men förra veckan med din pappa gick jättebra, du vill mest bara inte gå hem från dagis igen. Det är ju ett gott tecken.

Vi har nyligen kommit hem från Kreta, en fantastisk resa för att bevista er pappas kusin Sebbes bröllop. Ni är underbara att flyga med, ni håller god min hela resan. Det enda som är lite jobbigt, det är att gå igenom säkerhetskontrollen — de ska ju nödvändigtvis scanna Mandas snutte, och det är inte helt populärt. Vi har vandrat längs trånga, vackra gränder i Chania, badat (bara Charlie, havet var för läskigt för Manda), gungat, ätit underbart god mat... Kort sagt, semestrat. Och Charlie, du träffade en kille som heter Jeremias, Sebbes halvbror, som du gifte dig med. Två gånger! Ni hade väldigt roligt tillsammans, och även om du kramades mer än vad han gjorde så tror jag att ni bägge njöt lika mycket.

Jag fick också uppleva den där känslan av att komma hem igen efter semestern, fast ur föräldraperspektivet. Uttröttad av resan, längtandes efter tystnad och lugn. Och så två barn som är höga av lycka över att vara i sitt hem igen, med alla leksakerna. Och oförståelsen för att den lyckan ser olika ut beroende på hur gammal man är...

- Nanna

Sommar, sommar...

Det är mitt i sommaren, solen lyser varm och sjön glittrar. Vi — jag, Patrik och Manda — är hos Eva och Thomas på Soludden. Charlie, du är med Rolf och Maj-Britt på landet utanför Linköping, och går på simskola! Det går jättebra efter vad vi hört, och vi längtar efter att åka upp och träffa dig, vilket vi gör imorgon. Då har du varit ifrån oss i en vecka, längst hittills. Du verkar ha det jätteroligt, och vi ser fram emot att du ska visa allt du lärt dig.

Det är mycket du ska lära dig nu, Charlie. Du har fått en cykel den här sommaren: väldigt stolt och glad blev du, men vi har bara hunnit öva några gånger än. Det är också tydligt att du har blivit mer och mer medveten om dig själv i förhållande till andra. Du är duktig på att framhäva dig själv och dina rättigheter och önskemål, särskilt när det är dags att gå och lägga dig. Det kan ta timmar nu för tiden... I övrigt är du väldigt lösningsorienterad. Så fort du stöter på ett problem, så säger du "Hmm..." och sätter ett finger mot hakan. När du kommer på en lösning, åker fingret upp i luften, och så kommer lösningen fram — i form av en sång! Du sjunger fram hur denna situation skulle kunna fixas till, och det är lika finurligt varje gång. Härligt!

Manda, du pratar på och kan nu riktigt många ord. Men framför allt förstår du nästan allt vi säger till dig. Du svarar med ett "mm" eller "nä" efter vad som passar bäst. Du är ett solsken nästan jämt, fast ibland när vi inte förstår eller säger "nej, det går inte nu" så blir du förbannad. Du har ett fantastiskt patos när du blir sur. Just nu jobbar vi med att få dig att tycka om att bada. Här är härligt varmt i sjön, men så fort jag eller Patrik badar blir du ledsen. Det har börjat släppa nu under dessa varma dagar, och i dag har du faktiskt stått i sjön själv, så vi hyser hopp.

— Nanna

Huvudfoting?

Idag imponerade du med att rita din första huvudfoting, Charlie! Sanningen att säga är det nästan inte en huvudfoting heller — du har noggrant lagt till navel och mage. Vi är alla mycket imponerade i alla fall, jag särskilt eftersom jag aldrig sett dig måla något som sett ut som något innan. Din konst har varit mer abstrakt.

Ni har varit magsjuka båda två, om varandra i några dagar. Först Charlie, sen Manda, sen Charlie igen. För Charlie har det varit tungt, ingen matlust har lett till ett väldigt trött och extra mammigt barn. Nu börjar ni dock bli friska igen!

Era farföräldrar har varit här och hälsat på över helgen — de möttes först av skepsis av dig, Manda, men du tinade så småningom. Fast på lördagen när du vaknade från lunchvilan och jag och Patrik var borta, då bestämde du dig för att det var bäst att gå och lägga sig igen. Sen låg du där tills vi kom hem igen. Du är så fantastiskt bestämd.

I övrigt så blir du allt tydligare med kommunikationen. Du gnäller om det är något du vill ha, och sen kan vi fråga "är det smör?" osv, och är det fel så skakar du på huvudet. När det är rätt använder du samma ljud som när du gnäller, fast det låter mer bestämt. Ord säger du inte många, det blir några enstaka "tack". "Blöja" kan du däremot, och det säger du när vi håller på att byta.

— Nanna

Lägesuppdatering

Manda, du är en virvelvind. Du är överallt, hela tiden. Och du hörs. Du har börjat tala några enstaka ord, men alla ljud är kommunikation. Mest säger du: "Jag vill ha!" eller "Inte så!" fast med olika sorters skrik. Det är lite påfrestande, och vi kan knappt vänta tills du börjar använda ord istället. Du är alltjämt härligt charmig, men jisses vilken enveten unge du är! Du älskar att leka med din syster eller oss, då leker vi kurragömma eller "passa dig, så jag inte kommer och tar dig". Sistnämnda får dig att förtjust fnissande titta ner i marken och springa så fort du kan på dina små knubbiga ben. Vi hoppar också lite hopprep, och du lyckas faktiskt lyfta från marken med bägge fötter samtidigt ibland. Sen är du en riktig liten gosa — alldeles nyss var jag tvungen att ta en paus i skrivandet av denna post för att du kastade dig ner i mitt knä och njöt "mmmmm" och tyckte jag skulle gosa med dig. Härliga 110%-iga Manda.

I övrigt så är vi mycket ute nu när våren är här, och du älskar varje sekund. När vi till slut går in gråter du ibland högljutt i tio minuter innan du accepterar faktum.

Charlie, du har precis kommit hem nyklippt från din mormor och morfar. Eva skulle komma och sitta barnvakt här en kväll och du kom direkt på att du ju då skulle kunna följa med henne hem i några dagar. Sen hittade Eva och Thomas dig ensam med en sax, och du hade skapat en något punk-inspirerad halvkort, halvlång frisyr. Den har jämnats ut något sedan du kom hem, och du är jättefin i ditt korta hår!

Ett citat som inte för glömmas kommer här, från för någon vecka sedan när jag skulle gå till skolan på morgonen:

"jag kommer sakna dig mamma!"
"Me jag kommer ju hem sen, då kan vi leka."
"Då kan jag leka med din mobil."
"Ibland undrar jag om du saknar mig eller min mobil."
"Jag saknar din mobil."

- Nanna

Föräldraledig teknolog leker med dotter.

Föräldraledig teknolog leker med dotter., a photo by thepaven on Flickr.

Idag är jag Manda och Charlie hemma och leker.. Charlie sitter på bilden och skriver. Tidigare har vi(jag) byggt tågbana. Charlie har kört runt tåg på den. En bra dag helt enkelt. Känns skönt att vi börjar bli friska efter en lång period av sjukdom. Manda är krasilig fortfarande och ligger och sover.

Starka Manda

Jag sitter ensam här hemma medan ni är med er pappa i Skåne, för att hälsa på farmor & farfar. Märkligt att vara här ensam: det är lika rent när jag kommer hem som när jag gick!

Manda, du är nog den mest envetna unge jag nånsin mött. Du vet alltid precis vad du vill, och du låter dig inte distraheras. Du är också väldigt duktig på att förklara vad du vill, även om du inte kan några ord än (bortsett från tillfälliga ta, ta och he da). Det går liksom inte att missförstå dig, du står och gnäller tills vi gör som du vill. Du visar med gester och kroppsspråk vad vi ska göra. Som exempel står du vänd mot köket och böjer på knäna och gnyr tills vi följer efter dig, för att då gå rakt till köksbänken och så titta längtansfyllt upp och gny, så att vi ger dig en banan. Om du får någonting extra gott till maten (såsom lingonsylt) så gnäller du så fort det tar slut, tills du får mer. Inget vi gör kan förändra detta. Du vill äta med likadana bestick som pappa, som sitter bredvid dig, annars får det vara.

Du är också snabb med att hävda din rätt gentemot Charlie, om hon skulle försöka ta dina leksaker eller flytta på dig när ni leker. Då skriker du och tittar på mig, och förväntar dig att jag åtgärdar situationen. Samma reaktion blir det om du tar någon av Charlies leksaker och inte får behålla den.

Samtidigt är ni en väldig källa till lycka och skratt hos varann. Ni pussar på varann, busar och leker och skrattar. Det är de bästa stunderna i livet, att höra er älska varandra så.

— Nanna