Så har den då i stort passerat, min första dag hemma utan Patrik som stöttar upp och rättar till. Och du tycks ha överlevt, Charlie! Även om du gnyr lite...
Vi har lyckats ta en vinterpromenad upp i skogen, i sällskap av rådjur och hackspettar. Solen gnistrade i snön så vackert, himlen var blå och luften hög, och du missade alltihop för du sov som alltid när du får ligga i bärsjalen. Vi har dansat, studerat, gungat och bytt en kopiös mängd blöjor. Och framför allt har jag burit på dig — du vägrar låta dig läggas ner! Det kommer att bli tunga månader. Jag hoppas du inte alltid ska vilja hänga lika mycket på din mamma.
Mer tankar orkar jag inte skriva ner nu, det har varit en lång dag och den är inte slut än. Men den har gått bra och vi har haft roligt mellan varven.
- Nanna
måndag 29 november 2010
fredag 26 november 2010
Kärt barn har många namn
Och att döma av detta är du verkligen älskad, Charlie! Redan innan du föddes började vi kalla dig för Bubba när du sparkade extra hårt på din mammas revben. Nu är det mest när du biter tag om bröstet, eller sparkar på kejsarsnittsärret. När du ligger på axeln och bökar in näsan i min hals är din min knölsvan. När du med bestämdhet kräver din rätt är du Kejsarinnan av Hallonbacken, och ve den som då inte lyder (du får också en min som påminner om Hitler, men det smeknamnet känns inte helt bra).
Som arv från din mor kallas du skit-Charlie vid väl valda tillfällen. Ibland är du min pariserbulle, min sockerskål, min... Ja, rätt många namn blir det. Särskilt när du är sur på natten, då brukar jag försöka komma på så många namn som möjligt i en fåfäng förhoppning om att du ska tystna om jag hittar rätt.
Ute i vida världen heter du dessutom Sari, efter finaste mostern din. Och Elsa, efter en kvinna som gjorde väldigt god nyponsoppa. Du heter Naumann efter din mamma och Gustafsson efter din pappa. Och Charlie heter du för att du är du.
- Nanna
Som arv från din mor kallas du skit-Charlie vid väl valda tillfällen. Ibland är du min pariserbulle, min sockerskål, min... Ja, rätt många namn blir det. Särskilt när du är sur på natten, då brukar jag försöka komma på så många namn som möjligt i en fåfäng förhoppning om att du ska tystna om jag hittar rätt.
Ute i vida världen heter du dessutom Sari, efter finaste mostern din. Och Elsa, efter en kvinna som gjorde väldigt god nyponsoppa. Du heter Naumann efter din mamma och Gustafsson efter din pappa. Och Charlie heter du för att du är du.
- Nanna
tisdag 23 november 2010
De stunderna är bland de bästa i mitt liv.
Du sover mycket. Väldigt mycket. mest på dan, det finns en tid på kvällen. Nu, runt tio. Du äter ett skrovmål och sen vill du dansa eller mysa . Idag får jag sitta ner en halv minut sedan bjuder du upp till dans igen. Ibland är du vaken du till halv elva ibland till halv ett. Ibland ligger du bara vaken och tittar upp på mig eller på datorn. 30 sekundersregeln gäller även dessa dagar. Man ska klappa dig, pussa dig, men framförallt titta dig djupt in i ögonen. De stunderna är bland de bästa i mitt liv.
Sen blundar du och låtsas sova precis så länge att pappa hinner börja svara på ett mejl eller starta en en halv turn i blood bowl. Då är det dax igen. Du vill ha pappas fulla uppmärksamhet i minst 10 minuter till.
[21:45] Just nu har jag fått lämna in dig till Nanna, du bestämde dig för att dansa inte var grejen utan ville hänga i baren och beställa en mjölkdrink. Jag funderar på att sova, då jag vet att du gärna går upp med mig vid kl 6 och det är väldigt mysigt. Jag väntar då jag hör på din stämma att det är långt ifrån dax att lägga sig. Mamma stryker dig säkert över pannan nu. Jag hör henne viska vackra ord till dig.
[22:00]Efterfest-stämning. Vi lyssnar på Alban Fausts säckpipa, du tittar på mig och sedan på bloggen jag håller på att skriva. Ögonen är vakna och vackra. Du är lugn och till freds. Jag tittar på dig. Ditt vackra ansikte. Din runda näsa, dina putiga läppar. Jag tänker att det måste räknas som en pussmun och ska precis pussa dig, när du skriker till och överröstar Al Bowlly med en beställning på mer mat.[22:08] Mamma ska tydligen även hon vara vaken. Det trots att hon redan är inbokad för det sena nattpasset. Jag sätter mig för att skriva klart inlägget och längtar efter att du ska komma ut igen. Lite hoppas jag att du inte ska vara trött efter denna måltid utan att vi ska få en stund till tillsammans.
[22:22]Man ska akta sig för vad man önskar sig. Du är på väg att somna in hos mamma men vaknar till och är grinig. Jag försöker trösta dig med mina inövade tekniker, vi utesluter amning och gos och blöjan är tom... vad kan det då vara, något står iaf inte rätt till och några minuter senare står det klart att du har kämpat med att tillverka en stor mängd gul keso.
Pappas projekt verkar fungera, du vänjer dig vid att kissa o bajsa i vasken. Sen får du duscha under kranen, vilket du gillar skarpt. Efteråt går vi å lägger oss, du sprattlar lite men andas snart tungt och somnar in på min mage. De stunderna är bland de bästa i mitt liv.
När vi sedan vaknar till är du hungrig och Nanna får ta över. Jag hjälper till med några snabba vändor till skötbordet under natten men din mamma sköter huvuddelen av passningen.
[6:00]Min klocka ringer, du och mamma är redan vakna och jag går och duschar. Sen får du komma till mig, du håller på att slumra in. Mamma går och lägger sig för att återhämta sömnen som hon inte fått under nattpasset. Du ser ut att le lite där du ligger i min famn. Jag gungar en stund i gungstolen, men den är obekväm för mig så vi går runt lite istället. Jag stryker dig lätt över kinden och du tittar upp på mig med dina klara ögon. Sen sluter du ögonen och somnar så sött. Fram till 8:30 är det du och jag. Det är lugnt. Du vaknar till och vi pratar, eller jag pratar och du låtsats förstå. Det hela är mysigt. Ibland får jag gunga dig ibland somnar du men mest så ligger du och tittar funderande på mig eller det jag gör. De stunderna är bland de bästa i mitt liv.
-Patrik
Sen blundar du och låtsas sova precis så länge att pappa hinner börja svara på ett mejl eller starta en en halv turn i blood bowl. Då är det dax igen. Du vill ha pappas fulla uppmärksamhet i minst 10 minuter till.
[21:45] Just nu har jag fått lämna in dig till Nanna, du bestämde dig för att dansa inte var grejen utan ville hänga i baren och beställa en mjölkdrink. Jag funderar på att sova, då jag vet att du gärna går upp med mig vid kl 6 och det är väldigt mysigt. Jag väntar då jag hör på din stämma att det är långt ifrån dax att lägga sig. Mamma stryker dig säkert över pannan nu. Jag hör henne viska vackra ord till dig.
[22:00]Efterfest-stämning. Vi lyssnar på Alban Fausts säckpipa, du tittar på mig och sedan på bloggen jag håller på att skriva. Ögonen är vakna och vackra. Du är lugn och till freds. Jag tittar på dig. Ditt vackra ansikte. Din runda näsa, dina putiga läppar. Jag tänker att det måste räknas som en pussmun och ska precis pussa dig, när du skriker till och överröstar Al Bowlly med en beställning på mer mat.[22:08] Mamma ska tydligen även hon vara vaken. Det trots att hon redan är inbokad för det sena nattpasset. Jag sätter mig för att skriva klart inlägget och längtar efter att du ska komma ut igen. Lite hoppas jag att du inte ska vara trött efter denna måltid utan att vi ska få en stund till tillsammans.
[22:22]Man ska akta sig för vad man önskar sig. Du är på väg att somna in hos mamma men vaknar till och är grinig. Jag försöker trösta dig med mina inövade tekniker, vi utesluter amning och gos och blöjan är tom... vad kan det då vara, något står iaf inte rätt till och några minuter senare står det klart att du har kämpat med att tillverka en stor mängd gul keso.
Pappas projekt verkar fungera, du vänjer dig vid att kissa o bajsa i vasken. Sen får du duscha under kranen, vilket du gillar skarpt. Efteråt går vi å lägger oss, du sprattlar lite men andas snart tungt och somnar in på min mage. De stunderna är bland de bästa i mitt liv.
När vi sedan vaknar till är du hungrig och Nanna får ta över. Jag hjälper till med några snabba vändor till skötbordet under natten men din mamma sköter huvuddelen av passningen.
[6:00]Min klocka ringer, du och mamma är redan vakna och jag går och duschar. Sen får du komma till mig, du håller på att slumra in. Mamma går och lägger sig för att återhämta sömnen som hon inte fått under nattpasset. Du ser ut att le lite där du ligger i min famn. Jag gungar en stund i gungstolen, men den är obekväm för mig så vi går runt lite istället. Jag stryker dig lätt över kinden och du tittar upp på mig med dina klara ögon. Sen sluter du ögonen och somnar så sött. Fram till 8:30 är det du och jag. Det är lugnt. Du vaknar till och vi pratar, eller jag pratar och du låtsats förstå. Det hela är mysigt. Ibland får jag gunga dig ibland somnar du men mest så ligger du och tittar funderande på mig eller det jag gör. De stunderna är bland de bästa i mitt liv.
-Patrik
Minnen
Du sitter och snusar på min axel nu. Hade jag inte varit så trött (du höll mig vaken mellan 01-06 i natt och har krånglat hela dagen) så hade jag bara suttit och njutit nu, men jag orkar inte riktigt gå upp i känslan. Ibland vaknar du till så smått och bökar in näsan i min hals, kanske i ett fåfängt försök att få tag på mjölk. Så somnar du in igen.
Jag tänkte få ner lite minnen från förlossningen innan de är ännu längre bort. Patrik och jag åkte in till Östra ungefär klockan 13 på torsdag 4/11 -10. Då hade jag haft värkar från i alla fall 01, och inte sovit på ett och ett halvt dygn. Sen höll det i sig, Patrik och jag hade till och med ganska roligt och fotade mig med alla slangar och sprutor... Jag fick lustgas, sterila kvaddlar och till sist ryggbedövning när jag inte klarade mer smärta. Och ändå ville du inte komma ut.
Vid midnatt blev det kejsarsnitt. Det var en märklig upplevelse — jag fick lokalbedövning men var fortfarande vid medvetande när de gjorde operationen. Det kändes som att någon kliade mig på magen. Och när de lyfte ur dig kände jag det, hur lätt jag blev. Jag sa: "Oj vad lätt jag blev, lyfte ni ut barnet nu?" Och de sa ja, och sekunder senare fick jag se dig. Jag var ganska groggy, men jag minns att jag tänkte: "Oj, vad fin. Är den verkligen min?" och att jag kände mig uppfylld av ögonblicket. Tiden stod still, kl.00:51 fredag 5/11 2010. Sen la de dig på mitt bröst, och jag kunde inte andas, och jag fick be dem ta bort dig igen för nu skulle jag spy. De fick precis bort dig i tid... Jag har aldrig känt mig så ynklig. Du fick följa med Patrik ner på Förlossningsmottagningen igen, och jag syddes ihop.
Vi stannade på BB tre dagar. Jag mådde helt sanslöst dåligt första dagen och var väldigt svag. Andra dagen kom Sari, Eija, Eva och Thomas och hälsade på, dagen efter Sari, Eija, Daniel och Erik, samt Rolf och Maj-Britt som dessutom gav dig din första bilfärd. Så kom vi hem, och där har vi varit sedan dess och vant oss vid varann.
-Nanna
Jag tänkte få ner lite minnen från förlossningen innan de är ännu längre bort. Patrik och jag åkte in till Östra ungefär klockan 13 på torsdag 4/11 -10. Då hade jag haft värkar från i alla fall 01, och inte sovit på ett och ett halvt dygn. Sen höll det i sig, Patrik och jag hade till och med ganska roligt och fotade mig med alla slangar och sprutor... Jag fick lustgas, sterila kvaddlar och till sist ryggbedövning när jag inte klarade mer smärta. Och ändå ville du inte komma ut.
Vid midnatt blev det kejsarsnitt. Det var en märklig upplevelse — jag fick lokalbedövning men var fortfarande vid medvetande när de gjorde operationen. Det kändes som att någon kliade mig på magen. Och när de lyfte ur dig kände jag det, hur lätt jag blev. Jag sa: "Oj vad lätt jag blev, lyfte ni ut barnet nu?" Och de sa ja, och sekunder senare fick jag se dig. Jag var ganska groggy, men jag minns att jag tänkte: "Oj, vad fin. Är den verkligen min?" och att jag kände mig uppfylld av ögonblicket. Tiden stod still, kl.00:51 fredag 5/11 2010. Sen la de dig på mitt bröst, och jag kunde inte andas, och jag fick be dem ta bort dig igen för nu skulle jag spy. De fick precis bort dig i tid... Jag har aldrig känt mig så ynklig. Du fick följa med Patrik ner på Förlossningsmottagningen igen, och jag syddes ihop.
Vi stannade på BB tre dagar. Jag mådde helt sanslöst dåligt första dagen och var väldigt svag. Andra dagen kom Sari, Eija, Eva och Thomas och hälsade på, dagen efter Sari, Eija, Daniel och Erik, samt Rolf och Maj-Britt som dessutom gav dig din första bilfärd. Så kom vi hem, och där har vi varit sedan dess och vant oss vid varann.
-Nanna
måndag 22 november 2010
Snö - 17 dagar
Hej Charlie17 dagar och du känns som en evighet. Så vitt vi kan minnas har du alltid varit här. Dina leenden, ditt skrik, dina hickningar och dina suckar. Vi är inte så duktiga ännu på att förstå vad du menar men vi försöker så gott vi kan. Skriker du för att få mat eller för att byta blöja eller för att dansa? Växer gör du så vi tror du mår bra. Du föddes hela 3.4 kg tung och nu väger du säkert 3.8! Pappa räknade ut att du skulle väga 200kg efter ett år men mamma skrattade och sa att du skulle bara väga 25kg :) Vi får se vem som har rätt.
-Patrik och Nanna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)