Du sitter och snusar på min axel nu. Hade jag inte varit så trött (du höll mig vaken mellan 01-06 i natt och har krånglat hela dagen) så hade jag bara suttit och njutit nu, men jag orkar inte riktigt gå upp i känslan. Ibland vaknar du till så smått och bökar in näsan i min hals, kanske i ett fåfängt försök att få tag på mjölk. Så somnar du in igen.
Jag tänkte få ner lite minnen från förlossningen innan de är ännu längre bort. Patrik och jag åkte in till Östra ungefär klockan 13 på torsdag 4/11 -10. Då hade jag haft värkar från i alla fall 01, och inte sovit på ett och ett halvt dygn. Sen höll det i sig, Patrik och jag hade till och med ganska roligt och fotade mig med alla slangar och sprutor... Jag fick lustgas, sterila kvaddlar och till sist ryggbedövning när jag inte klarade mer smärta. Och ändå ville du inte komma ut.
Vid midnatt blev det kejsarsnitt. Det var en märklig upplevelse — jag fick lokalbedövning men var fortfarande vid medvetande när de gjorde operationen. Det kändes som att någon kliade mig på magen. Och när de lyfte ur dig kände jag det, hur lätt jag blev. Jag sa: "Oj vad lätt jag blev, lyfte ni ut barnet nu?" Och de sa ja, och sekunder senare fick jag se dig. Jag var ganska groggy, men jag minns att jag tänkte: "Oj, vad fin. Är den verkligen min?" och att jag kände mig uppfylld av ögonblicket. Tiden stod still, kl.00:51 fredag 5/11 2010. Sen la de dig på mitt bröst, och jag kunde inte andas, och jag fick be dem ta bort dig igen för nu skulle jag spy. De fick precis bort dig i tid... Jag har aldrig känt mig så ynklig. Du fick följa med Patrik ner på Förlossningsmottagningen igen, och jag syddes ihop.
Vi stannade på BB tre dagar. Jag mådde helt sanslöst dåligt första dagen och var väldigt svag. Andra dagen kom Sari, Eija, Eva och Thomas och hälsade på, dagen efter Sari, Eija, Daniel och Erik, samt Rolf och Maj-Britt som dessutom gav dig din första bilfärd. Så kom vi hem, och där har vi varit sedan dess och vant oss vid varann.
-Nanna
grattis till lillbebben, kul med en blogg om det, alltid roligt å kunna gå tillbaka å minnas. lycka till med charlie, han ser superfin ut :)
SvaraRadera/Malin
Åh vad kul med en blogg =) Det är perfekt att dokumentera utveckling. Jag har haft mycket hjälp av det.
SvaraRaderaHugo vägde ca 10,5 kg när han var 1 år, så 25 känns ju närmast iaf =)
Kram