Igår var jag iväg på opera — don Carlos. Och hela veckan innan kände jag att nä, jag vill inte gå. Det är roligare att vara hemma med dig. Och tänk om det blir jobbigt för Patrik, om du är arg hela tiden... Så mycket du får mig att känna, jag hade trots allt inte förstått att det skulle bli såhär!
Jag gick till slut i alla fall. Vi måste ju lära oss att vara ifrån varann ibland, du och jag. Jag hade det riktigt bra, och du hade det faktiskt ganska bra också tror jag. Även om du var lite anti att äta från flaska, så Patrik fick lite svårt med att få i dig mat. Teskeden kom till bruk men var inte heller poppis. Du åt, men du spydde mycket också.
När jag kom tillbaka var du lugn men hungrig. En mäster-pappa har du som lyckades med detta. Du åt, och spydde upp det mesta på hela mig. Och idag är du så glad så, du sover gott i egen säng och allt (vilket du för övrigt inte alls gör på natten, det var bara första gången som gick bra sen gav Patrik och jag upp). Och jag är glad som får vara hemma med dig.
- Nanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.