Med språng

Veckorna rinner iväg, och du springer. Nåja, det kanske är lite överdrivet. Men håller vi dig i händerna så sätter du iväg med överraskande fart, oftast dit näsan pekar. Om någon sträcker ut armarna mot dig brukar du gå åt deras håll. Du har fått en lära-gå-vagn, som du med förtjusning tagit dig an. Än så länge vågar vi inte låta dig gå utan förälder som säkerhetsnät (vi går precis bakom med händerna någon cm ifrån dig), men du behöver oss mest när du vill sätta dig ner.

Vi har varit på utflykt utomlands! I veckan åkte vi till Louisiana, med både mor- och farföräldrar. Det var väldigt mysigt och gick oförväntat bra. Du hade fått din andra vaccination dagen innan och vi hade förväntat oss en mer kinkig Charlie än den som kom med. Du var lite trött, men annars märktes inget på ditt humör. Du insöp girigt alla människor, och konsten. Bäst tyckte du om en videoinspelning av en man som skrek, och iPad-målningar som var upplysta bakifrån. Du verkade inte så imponerad av Picasso.

Vi ser nu fram emot sommaren, med en allt rörligare tös. Altanen är bebissäkrad, du har provsmakat gräset — allt ser bra ut.

- Nanna

Sova borta

Din pappa åkte till Málaga ons-lör, så vi gjorde det näst bästa. Vi åkte till Nässjö. Vi tog tåget från Norsesund, bytte i Alingsås och kom fram till Nässjö på eftermiddagen på onsdagen. Din mormor mötte oss på Apoteket och jag undrar hur länge hon kommer ihåg det leende du gav henne där. Fråga henne. Sen gick vi till deras lägenhet vid Ingsbergssjön, och ganska snart kom din morfar också. Vi tillbringade sen hela veckoslutet i deras stuga på Soludden.

Det var spännande att se dig lära känna andra människor så, de hann ju bli naturliga för dig innan det var dags att ge sig av. Vi hittade många nya (och gamla) spännande leksaker, och såg mycket nya saker och platser. Jag är imponerad av hur bra du trots allt sov. Vi har sen drygt en vecka tillbaka låtit dig somna själv i spjälsängen här hemma, och jag var orolig för hur det skulle gå när vi åkte bort. Men du fick sova i vagnen istället och det gick nästan lika snabbt för dig att somna in.

Det var roligt att vara borta så länge och känna att det går så bra, att det är så lätt med dig. Det blir mer resor. På tisdag ska vi åka till Louisiana och titta på konst. Då får du träffa farmor och farfar igen också!

Du börjar bli riktigt bra på krypandet. Visst blir du frustrerad fortfarande, men du lyfter kroppen bra och länge. Du visar tydligt när det är något du vill, som att sätta dig eller ställa dig upp. Räcker man dig två fingrar försöker du genast använda dem som hjälp. Ja hjälp, du känns så stor ibland, och så är du ändå så liten. Du kommunicerar så mycket, och det blir mer och mer förståeligt.

För övrigt bajsar du på toaletten varje morgon kl.06:49. =)

- Nanna

Fem månader

Det är sanslöst. Dessa fem månader har gått så fort. Jag hade nog förväntat mig att det normala tidsflödet skulle stanna upp bara en aning när jag fick dig, för att jag skulle sluta jobba och gå in i någon sorts småbarnsmystisk verklighet där tiden funkar på ett annat sätt. Tji fick jag — ibland undrar jag fortfarande om du är en dröm. Så fort har det gått, så självklart känns det. Som att du har skapat en ny värld åt oss.

Du förflyttar dig nu ganska snabbt. Jag tycker mig aldrig riktigt se det hända; jag tittar bort och när jag tittar tillbaka är du på en annan plats. Du leker plötsligt med saker som jag la utom räckhåll. Hur gör du? Jag tror det är en sorts blandning mellan krypande och ålande och vickande.

Förkylningen är det bara ett svagt eko kvar av. Du snörvlar då och då, det är allt.

De senaste kvällarna har du visat gröten ett mindre intresse. Är havregröten inte lika god kanske? Du får majs till lunch som du uppskattar i alla fall. Men det är inte alls lika kul om du inte får hålla skeden själv. Ofta öppnar du inte munnen förrän du får ett bra grepp om skeden. Vi ser fram emot många kladdiga måltider.

Du är lycklig. Du ler stort när jag tittar mot dig, du kiknar av skratt när jag kittlar dig. Du är harmonisk och trygg, trivs oftast bra med att bara ligga på din fina lekmatta och upptäcka. Att jag sen dyker upp från oväntade håll då och då är fantastiskt roligt. Du brukar bli arg när du ska sova på dagen, då sjunger vi "Sirika oåa" för dig. Om du är jättearg kan vi dramatisera sången lite grann, så skrattar du snart mellan skriken. Efter en vers är du ett enda stort leende. (Sen börjar du i och för sig skrika igen när sången tystnar...)

- Nanna

Första förkylningen

Nu har vi åkt på en förkylning du och jag, Charlie. I torsdags blev du sjuk, hela fredagen hade du feber och sov nästan konstant. Nu, tisdag, är det mest näsan kvar — det rinner och rinner, som om det aldrig skulle ta slut. Om jag ska gå efter mina egna symptom så har du dessutom ont i halsen, något som skulle kunna förklara din hosta.

Jag måste ändå säga att du tar det med ro. När du är vaken är du lika nyfiken som vanligt, och har nästan lika lätt för att le som du brukar. Det verkar vara lättare att vara sjuk utan sjukdomsinsikt! Så vitt du vet så är det ju så här en näsa beter sig — den rinner och ömmar. Det är ingen anledning att inte utforska den fantastiska värld som finns omkring oss.

Din krypning gör framsteg: igår lyckades du ta dig framåt, flera centimeter upprepade gånger. Det är mer ålande och dragande än, men du går upp i krypställning om och om igen också. Du har så bråttom ut i världen. Jag har en känsla av att det blir många blåmärken...

För övrigt har du nu fått se ditt livs första krokus. En liten, vit blomma har letat sig upp under rosorna. Fast du var mer intresserad av mossan.

Jag älskar dig, Charlie.

- Nanna

Idel solsken

De senaste veckorna har det varit fullt upp. Mycket att göra för din pappa och mig, vi har träffat många nya kompisar till dig, och du har utvecklats massor. Du har varit idel solsken i en hel vecka nu, och du har passat in det perfekt med första vårveckan. Snödropparna slår ut i backen — när du ler smälter snön.

Den enda frustrationen som dröjer sig kvar är den att inte kunna förflytta sig. Du vrider dig nu ett helt klockvarv i en handvändning, snurrar lätt runt från mage till rygg och tvärtom. Men framåt kommer du inte. Du drar upp knäna ända under magen och sparkar ifrån, men inget händer. Tror jag det att du blir frustrerad.

På dagarna har vi nu tagit långa promenader i vårsolen. Du brukar hålla dig vaken de första tjugo minuterna, och sen somnar du in. Det är väl behövligt: hemma sover du max trettio minuter i sträck. När vi är ute och går kan du sova över en timme. Du blir en så mycket gladare bebis när du får sova ordentligt.

Den bästa tiden på dagen är för tillfället kvällarna när din pappa kommer hem. Så fort han kommer genom dörren kan du inte släppa honom med blicken, du skrattar åt allt han gör. När han sitter vid datorn stirrar du som att det är det roligaste du någonsin sett.

På kvällarna får du numera gröt till din vanliga diet. Det är en risgröt som är ganska söt, och du älskar den storögt och gapandes. Det är svårt att hålla ditt tempo, du sväljer snabbare än jag lyckas fylla en ny sked. Nästa vecka ska vi pröva havregrynsgröt också.

Du har också hittat favoritleksaker — det är en bitring som ser lite ut som Musse Pigg, och en skallra som ser lite ut som en käpphäst, fast liten och i tyg. Den är randig i rött och gult och har en röd kalufs uppepå.

Sist men inte minst har vi idag satt upp dig på kölista till förskolan Norsen här i byn! Det är dock ett och ett halv år kvar innan du ska gå där.

- Nanna

Början

Jag tänkte börja från början. De första ögonblicket. Jag var nervös vi hade kämpat så och nu var vi hos kirurgen. Jag var nervös för Nanna och jag var nyfiken på vem du skulle vara. Jag o Nanna pratar om vad de gör. Jag är noggrann med att inte titta över det gröna skynket. Nanna säger nu blev jag lätt och sen hör jag det vackraste lilla barnskrik som nånsin hörts på denna jord. Jag inser att jag inte har den minsta aning om något och allt är nytt, mitt hjärta stannar. Sen kommer du, buren av en av barnmorskorna de lägger dig på en liten bädd tvättar av dig hjälpligt och frågar om jag vill klippa navelsträngen. Jag tycker det är viktigare att ta emot dig än att cermonielt klippa en navelsträng, dessutom är den redan är avklippt. Tokigt vad som är viktigt för vissa människor. Själv är jag upptagen med att du är blå. Betyder det att du mår bra eller nått fel. Är du halv smurf? Barnmorskorna säger att allt är lugnt och att man ska vara blå. Jag kommer inte ihåg om alla barn är blå eller om det var så vid kejsarsnitt. Fastforward: du är inte längre blå. Rewind: Jag får hålla dig, återigen stannar hjärtat för att sedan slå extra slag. Först nu får du träffa mamma. Det blir ett snabbt besök innan du är pappasflicka igen. Vi förflyttas ner till förlossningen igen i väntan på förflyttning till BB, vi sitter i ett mörkt rum. Jag vill inte tända för jag tänker att det ska skrämma dig. Dessutom är det skönt, mina ögon är trötta efter så lång tid vaken. Vi pratar och myser, du är utmattad men verkar känna dig trygg i min famn. Jag undrar vad man ska göra i en sådan situation, har ingen att fråga. Känns inte som man ska kalla på hjälp, de är troligtvis upptagna med att hjälpa folk att föda barn. Du är ju redan född och jag har det underbart med dig. Hoppas jag inte missade att göra nått viktigt. Fastforward: du verkar ha överlevt..

Vem

Det är dags att beskriva vem du är.

Du är en lycklig människa, som ofta ler och skrattar. Gladast blir du när du har mammas och pappas uppmärksamhet, men det händer också att du kan skratta till för dig själv när du ligger ensam och leker. I övrigt uppskattar du att bli kittlad. Till dina favoritsaker hör: att känna på saker och bita i dem, lampor, när mamma pratar ryska, när pappa kommer hem, när vuxna pratar om saker som engagerar dem, att stå upp. Du tycker om människor som ler mot dig, som pratar med dig. Du tycker om att vakna när någon är där och tittar på dig.

Att bada uppskattas också, genom förundran varje gång du känner vattnet på fötterna, och genom förtjusning när du väl ligger i. Fast du spänner dig väldigt, och det tar alltid ett tag för mig att få dig att slappna av.

Du tycker inte om att sova. Nog för att du sover bra om du väl somnar, men att komma dit är inte sällan en lång och plågsam process. Det finns ju så mycket roligt att se! Du är en person som helst vill vara engagerad i din omvärld, och varje dag insuper du glupskt allt du kan med ögon, mun och händer. Du är väldigt fysiskt aktiv, och vill sällan bara ligga eller sitta still. Babysittern funkar i köket, om det är full rulle och jag pratar med dig samtidigt. Du är inte heller mycket för att ligga och gosa, utan vill i så fall helst sparkas och dra i hår. Det tycks bli en fighter av dig. Äpplet faller inte långt från trädet.

Din form av nedvarvning innan sängdags brukar bli — att stå upp. Gärna pratar du samtidigt, och skrattar. Mina stilla drömmar om sagoläsning och mys i sängen är än så länge inte att tänka på. Men du har börjat uppskatta nöjet att bläddra i böcker, något jag hoppas kommer utvecklas.

Du gillar musik. Jag sjunger ofta för dig, och gitarren är omåttligt spännande. Både jag och Patrik dansar ofta med dig. Du finner det besynnerligt men roligt.

Vi har varit lite dåliga på att ta med dig ut, så du är väl inte helt testad på den fronten än. Men tågresor gillar du — så många människor att titta på kan inte bli fel. Du somnar gott både i vagnen och i bärsjalen, fast bägge kan också vara lite jobbiga, då du inte kan stå upp.

Nu låter det som att du är världens mest harmoniska unge. Det är en sanning med modifikation. Om du inte får som du vill, blir det genast liv. Du kan skrika dig röd i ansiktet om du inte får stå upp, om du inte får känna på handduken, om du inte får ligga på mage (som när vi ska få på dig en ny blöja). Envis och bestämd är du. Det känns tyvärr igen det också.

- Nanna