Magsjuka

Saker går in i vartannat, och det är svårt att avgöra vad som är vad. Du har haft en jobbig mage i snart två veckor nu. Det började när vi hälsade på dina morföräldrar i Nässjö, du fick feber och diarré. Febern gick över snabbt, men magproblemen har hållit i sig. Efter fem dagar dök en liten, liten vit tand upp, längst fram i underkäken. Den är så fin och du använder den redan flitigt.

Sen kom midsommarhelgen och du fick inte längre behålla maten vi gav dig. Du var svag och orkeslös under helgen, och på söndagen ville du bara sova. Du hade dessutom förlorat en hel del vikt. Du var långt ifrån ditt vanliga glada, nyfikna jag, och åkte in till Östra för att kolla upp dig. Sari och Daniel skjutsade in oss och hjälpte oss. Vi fick vänta länge och väl på läkare, och efter dryga fem timmar kunde vi åka hem med det lugnande beskedet att dina provresultat såg bra ut, och att vi skulle fortsätta att ge dig mycket vätska. På sjukhuset hade de hjälpt oss att tvinga i dig vätskeersättning med en liten spruta som fördes in i munnen, och du hade återhämtat dig bra. Nu log du när vi skojade med dig! Vid detta laget hade jag, Sari, Eija och Erik hunnit insjukna också.

Väl hemma igen har du nu börjat dricka själv ur din mugg, och du äter enstaka vetekex med smör på. Det är otäckt hur smal och svag du har blivit på dessa dagar, det känns i hela kroppen på dig hur lite du orkar. På nätterna sover du dåligt, och det blir inte bättre av att de just dessa dagar har börjat bygga på granntomten; klockan sju hackar grävskopan sten fem meter från sovrumsfönstret. Det blir inte mycket sömn här hemma. Vi hoppas att du snart är lite piggare och har mer ork, då åker vi ner till Helsingborg för att hälsa på dina farföräldrar. Förhoppningsvis får vi alla sova lite där nere också...

- Nanna

Morgnar

Jag påbörjade denna text för länge sedan. Det säger rätt mycket om mig men inget om min kärlek till dig att den inte är klar förrän nu.

I mars så skrev jag:

Den senaste tiden har jag haft fina morgnar. Jag börjar senare på jobbet och får sova tills du väcker mig. Mysigt, du börjar oftast med blandat skratt och små tjut. Lite gnällig låter du men oftast är du glad.

Nanna har även dessa nätter tagit väl hand om dig och vi tar oss ut i vardagsrummet för att leka medan hon sover ut. Av någon anledning så sparkas du i sömnen.

Morgnarna har fortsatt så fort vi har fått chansen. Jag har tagit hand om dig på Tisdag, Onsdag och Torsdags morgnar då jag inte haft lektioner direkt på morgonen. För några veckor sedan hade jag min sista lektion på 8 månader. Jag hade några veckor kvar att arbeta men kunde börja dagen när jag ville, vilket innebar att vi fick fler morgnar. MYSIGT. Nu har jag semester. Jag, du och Nanna är i Nässjö och jag har haft två morgnar med dig här. Du har varit sjuk men är nu i princip frisk. I går morse så var du så slut att du inte ville ta din morgontupplur någon annanstans än i min famn. Vi mös och sen somnade du och jag såg ett avsnitt av Smallville med dig liggande i famnen.

I morse så lekte vi en stund och sedan du och mormor. Mormor la dig för att sova i din vagn och jag vakade över dig. Du vaknade efter en sovstund och var ledsen. Jag gungade dig och höll dig tätt intill mig och du blev glad och lycklig igen. Lite senare skulle jag duscha och du fick följa med. Du satt skeptiskt på badrumsgolvet och tittade osäkert på duschvattnet. Med lite hjälp vågade du dig in och sen hade du blandad glädje, förundran och skräck för vattnet som bara rann och rann och rann. Glädjen tog överhanden och vi hade en trevlig morgonlek och plaskade i vattnet. Det kanske är livet jag har framför mig. Du jag och en massa mys.

Puss
//Patrik

Barnvakt

För en vecka sedan passade Daniel och jag på att passa dig, medan föräldrarna smörjde kråset på restaurang Bliss. Det började med en väldigt nöjd Charlie, som var förtjust över att upptäcka en ny (ja, för dig var den nog det) lägenhet med allt vad det innebär - kylskåp, köksmatta, soffa, elorgel... Vi snodde så många kramar som det gavs möjlighet till, och bjöd på både löv och gurka. Efter maten mös vi i soffan, och på ett ögonblick slocknade du - fortfarande med gurkan i munnen. Som de goda värdar vi är erbjöd vi raskt en bättre sovplats, med fler kuddar än en sultan, och helt utan ärter under madrassen.

Uppvaknandet blev bryskt. Du letade länge efter både mor och far, som var spårlöst försvunna, och efter ett tag insåg du att du helt enkelt fick nöja dig med substitut - Daniel och jag började långsamt bli roliga igen. Men det krävdes mycket flörtande från vår sida, och blickarna mot Daniel var länge fyllda av skräckblandad förtjusning. När så slutligen far & mor återvände från sina äventyr i världen utanför gick det dessutom att få i dig lite redig mat - inspirerad av deras berättelser om det exotiska restaurangbesöket, säkerligen.

Snart är det dags igen - på onsdag är vi uppsatta för ännu ett pass. Men då är det vi som gästar dig, och vi hoppas på både mat och underhållning.

- Sari

Språk

Du stormar verkligen framåt. Den senaste veckan har du utvecklats så mycket! Du pratar för fullt, säger memem, nejnej och så vidare. Än tror jag inte det är någon särskild betydelse i dem, men det kommer nog snart.

Du blir ledsen när du ser oss gå ifrån dig. Det går bra om du uppehålls med något annat under tiden. Du tycker att nya människor kan vara lite otäckt, och det tar ett tag för dig att komma igång efter att du vaknat — om du inte får syn på din spegelbild, för då kryper du fram till spegeln på tre röda sekunder.

På nätterna har du ibland börjat skrika, du kanske drömmer någon mardröm. Då öppnar du inte ögonen, utan jag och Patrik får försöka få dig att vakna genom att tända lampan så att du ser att det inte är något otäckt i närheten.

Jg har svårt att få ner i ord den fantastiska förändring som märks i dig. Det handlar om närvaro, förståelse för sammanhang. På något sätt är du mycket mer med nu. Men mardrömmar på nätterna sätter sina spår på en mamma, och min hjärna kan inte riktigt böja sig kring alla ord och tankar.

- Nanna

Regn

Du älskar regn. När det regnar kryper du fram till altandörren, ställer dig på knäna och stödjer dig med händerna mot fönsterrutan och tittar ut. Så kan du sitta länge helt stilla. Jag undrar vad du tänker på... Vad är regn? Ser du likheten med duschen (som du ju också älskar)? När det blir varmare ska vi ta ut dig i regnet så du får känna på det.

- Nanna

Stående

Vi hade lagt dig i din säng för att sova, och du protesterade. Du fick ligga själv ett tag och försöka acceptera faktum. Ganska snart tystnade du, och vi förstod att du hade somnat nu. Skönt. Fast jag hade en tröja jag ville ha i sovrummet. Så jag smög upp dörren, lät lyset vara släckt, och började rota i hörnet där den skulle ligga. Då hör jag ett busigt fnitter från sängen — du skrattar liksom genom spända, ihopbitna käkar. När jag vänder mig om ser jag vagt din gestalt stå upp i spjälsängen, dina händer håller i kanten. Lilla Charlie, det tog en timme att få dig att somna. Sen dess så är det stå som gäller. Du ställer dig mot allt — sängar, soffan, fåtöljer, altandörren, gungstolen (den sista var lite klurig). Och du är lycklig. Tills du behöver sätta dig ner, där är du ännu lite opolerad.

Min tid hemma med dig börjar gå mot sitt slut — om knappt två månader börjar jag jobba. Separationsångesten har redan börjat så smått. Jag kommer ju knappt få träffa dig... Lilla hjärtat, vad är det för värld vi bygger upp där vi inte ska få ses?

- Nanna

Krypning

Ja, så var det klart då. Nu kryper du på alla fyra, med början i lördags kväll. I söndags reste du dig dessutom upp för första gången utan förälder. Soffan fick stå bi istället. Jag hade nog förväntat mig att du nu skulle utforska huset för fullt vare sig jag var med eller ej, men istället sitter du på mattan och gnäller tills jag hjälper dig gå runt. Lilla vännen min, måste du alltid ligga steget före?

- Nanna