Skogen och sömen

Idag har du haft svårt att sova och jag har fått testa mina knep på dig. Sedan jag började vara hemma på heltid ensam med dig har vi tagit långa skogspromenader dagligen. Vi har dock haft några veckors uppehåll men började idag promenera igen. Var gång vi är ute riskerar vi få fästingar. Idag fick jag en. Har inte hittat någon på dig iaf.  Vi går ut av två anledningar. Den första att du ska få se vackra platser. Ibland ger jag dig en frukt eller ett kex att tugga på när du sitter där. Den andra anledningen att du ska få sova när du inte själv inser att det är bra för dig.

Dagen promenad började vi förrådet och smög sig sedan upp för backen. Nu började det bli blött.. vi gick över en liten våtmark som vi brukar smita över men den var blötare än vanligt. Men du somnade in så fint tillslut. Jag hittade ingen svamp. Men blev blötare då en av stigarna var helt översvämmad. Så när du vaknade på vägen hem så höll jag redan raska steg för att komma in och torka mina stackars fötter. Någonstans är dock din mössa och jag ska försöka hitta den när din mor kommer hem.

Jag tror vi ska minska antalet sovpass till en på dagen. Vi har testat det innan, det är nog dax att testa igen. Andra sovpasset tog det mig 40 minuter att söva dig. du sommnade 5-10 minuter innan 5 som är tiden då vi ska väcka dig. du ska få sova till halv sex idag. Men imorgon ska jag se hur länge du orkar vara vaken på morgonen.

Du är så söt när du sover.

-Patrik

Första stegen

Charlie liten, du har börjat gå! Du tar på egen hand flera steg i följd, utan att hålla i dig någonstans. Oftast är det mellan din pappa och mig, från den ena till den andra, men enstaka gånger också bara en bit på mattan. Du släpper taget, tar upp till fem steg, och sätter dig ner. Stegen går långsamt, överlagt, kontrollerat, med tyngd i kliven. Ibland uppstår en liten paus, som om du inte vet om du klarar mer. Ibland sätter du dig då ner, ibland står du och väger för att sedan ta ytterligare något steg. Vi applåderar och jublar.

Du är också tydligare med din kommunikation. "Nä!" säger du när du inte vill, och ibland för att retas. "Hej då!" kommer allt oftare när något just försvinner, som staden i tågfönstret när du åkte med din moster idag. Vanligtvis kommer det när något har försvunnit, som när folk har gått. Du säger "hej då" när vi har stängt dörren och vänt oss bort.

Du äter hela äpplen också. Du är njutning personifierad när du mumsar i dig ett äpple stort som halva ditt huvud. Du håller det i händerna och attackerar det rakt framifrån. Med dina fem små tänder tar du tuggor, och spottar ur skalet. Det tar ett tag, ett helt äpple räcker ungefär en halvtimme.

Du är en ständig källa till glädje för oss. Och i natt vaknade du inte en enda gång, först när jag ändå skulle upp klockan 06:50 började du tröttna på din säng. Himmelrike.

- Nanna

Mys och gröt

Sitter med dig i knät, du får titta på web-tv, och jag surfar i ett fönster bredvid. Mysigt. Du är en väldigt mysig unge, när du vaknade i morse ville du ligga och gosa en stund innan vi gick upp. Vi kramades och pussades i en tio minuter eller så. När jag kommer hem från jobbet kryper du fram för att få en kram. Du pussar tillbaka när jag slänger iväg en puss till dig i luften. Mysbarn.

Hösten kommer, det är kallt ute. Du har börjat öva dig på att äta själv, och håller nu egenhändigt i skeden till frukostgröten. Än så länge har jag inte varit hemma och sett kaoset, men jag har hört berättas. Du får dock i dig den större delen, vilket imponerar.

- Nanna

Du och jag

Nu när jag är hemma och du är den jag först och främst umgås och spenderar tid med och för. Känns det som jag lär känna dig ännu bättre och du mig. Du verkar förstå när jag är trött och behöver vila, som i morse när jag var trött efter inte kunnat somna så gick du med på att sova tätt intill mig till strax innan tio. Det är så härligt att få se dig vakna varje morgon och få hålla dig. När du sovit är du nästan alltid lugn och kramig, vilket jag som gos-pappa uppskattar mycket

Det är härligt att få vara med om hur du utvecklas och hittar på nya saker. Du pratar(papp, mamm, anpa, dad, gunggunggun), ofta och mycket. Du kan säga "Hej da" vilket du gör när folk kommer, är med dig, men på senaste inte när folk ska gå.. fast oftast en liten stund efter folk gått. När du kommunicerar med mig är du väldigt bestämd och bestämmer när jag måste vara med och när jag inte får vara med. Oftast får jag inte vara med när mamma är hemma men när hon inte är det så är det ett krav.

Du klättrar ibland själv upp i din barnvagn där jag absolut inte får störa dig.  Nu när vi är Helsingborg har jag passat på att ta dig ut på promenad när du valt att sitta i vagnen. Hemma ger du mig tid att städa lite och göra lite andra sysslor, eller ge mig några minuter egen tid,  medan du leker med vagnen

Roligast är att du utvecklar din gång och du blir bättre och bättre på att hålla balansen. Du håller oss fortfarande oss i händerna, men du klarar längre och längre att stå på egenhand... det handlar fortfarande om runt 10 sekunder men det är en härlig utveckling att få vara med om. Igår så tog du två steg helt själv. Det var som att se sitt favorit lag i vinna i alla sporter ;) (inte för att jag är så bra på favorit lag, men jag inbillar mig att det är så det känns)

Just nu är vi hoss farmor och farfar där jag får öveningsköra medan farmor tar hand om dig. Du är väldigt förtjust i både farmor och farfar som är väldigt förtjusta i dig.

//Patrik - som är lycklig

Babbel babbel

Du vinkar, och du pratar. Du kan sitta i mitt knä och vinka till pappa, samtidigt som du säger: "ej-ej". Ibland blir det "ej-da" istället, du har inte riktigt lärt dig att skilja mellan de två. När vi frågar "var är lampan" får du en koncentrerad min, och ofta för du upp blicken och handen mot taket och säger bestämt "pa".

Mormor är övertygad om att du säger det allra mesta nu. Gunga, till exempel. Jag sträcker mig i alla fall så långt som att du har börjat förstå språkets funktion, att de ljud vi gör kan vara kopplade till saker och rörelser.

Du har varit förkyld i några dagar nu. Det spelar dig nog inte så stor roll bortsett från att du har ärvt pappas hosta på nätterna. Det låter otäckt, men oftast vaknar du inte av det. Det har fått som konsekvens att du dricker väldigt mycket välling — du vill inte äta vanlig mat för tillfället. Inte ens gröten går ner som förr. Vi hoppas att det är en fas, och låter dig hållas så länge det är synd om dig.

Sommaren har gått fort, men det har hänt mycket. Vi har varit runt hos mor- och farföräldrar, badat, plockat svamp och bär, lekt för fulla muggar. Nu kommer hösten och mer och mer mys. Härliga tider stundar!

- Nanna

Tre tänder

Jag jobbar och står i på Systembolaget, din pappa jobbar och står i här hemma. Du har lyckats kämpa fram tre tänder: två längst fram i nedre käken, och en längst fram i övre. Den andra i övre kommer nog snart den med, det spänner hemskt mycket och du har nästan alltid fingrarna i munnen. I anslutning till detta har du varit något mer missnöjd under dagarna än vanligt, men du är fortfarande ganska harmlös. Du ler stort när jag kommer hem och kramar om mig. Om din pappa går ut i trädgården ett tag kryper du fram till honom och ställer dig upp mot hans ben när han kommer in igen. Du glädjer oss så.

Favoritleken är tittut, du kryper fram till filtar och tyger och drar dem över huvudet. Då ska vi säga "Var är Charlie?" varpå du drar ner tyger och avslöjar dig. Då säger vi "Ja, där är Charlie!" och du skrattar. I övrigt leker vi mycket i sängen, du och din pappa tältar under täcket, du kastar dig fram och tillbaka, jag hoppar upp och ner, du skrattar så du kiknar.

Vi berättar för dig varje dag hur underbar du är, hur mycket vi älskar dig. Vi skrattar åt dina skämt och beundrar dina nya landvinningar. Jag hoppas att du alltid ska vara så här nöjd med dig själv. Du är det finaste vi någonsin sett.

- Nanna

Jobb och dans

Jag jobbar hela dagarna. Går ofta upp innan du vaknat, och hem först strax innan din kvällsmat. Det är inte så farligt som jag fruktade, men nog är jag hellre hemma med dig, kryper runt på golvet, pussas och pratar. Jag längtar till februari när jag ska få vara hemma mer igen!

När jag kommer hem lägger jag mig på golvet, och låter dig krypa och pussa på mig. Jag vet inte vem av oss som njuter mest. Du är härlig att komma hem till!

Du har börjat dansa när du hör musik — du skuttar upp och ner. Det finns en otrolig glädje i din lilla kropp! Du har börjat gå med bara en hand hållen, din balans blir bättre och bättre för var dag. Tänk vad hösten kommer att innehålla för äventyr...

— Nanna